Haupt lakritskalender ger mersmak

Veckan före advent förärades jag en lakritskalender från Haupt lakrits - för övrigt den lakritsfabrik i landet som är den mest inovativa, den som vågar spränga gränser och den som hämtar upp smaker och texturer från den finaste av gastronomiska världar.

Alltså - jag har inte haft någon adventskalender sedan jag var liten, sisådär fem år gammal. Och då var det en "paketkalender". En slags bonad med små färgade ringar fästade vid broderade datum att fästa små paket i. Vill minnas att det funkade första året med nyhetens behag även om att varje dags paketöppnande omfattades av en massa förmaningsord och regler typ aldrig före frukost etc. Förtog lite av glädjen med det hela eftersom regler skapade av farsan var tämligen militanta typ peka med hela armen.

Året efter tror jag inte kalendern fungerade mer än till några paket som hängde där och dinglade lite glest mellan ringarna och sedan rullades bonaden ihop för att aldrig komma tillbaka.

Nu damp i alla fall den här lakritskalendern ner hos mig och förmedlade lust och njutning varje morgon med högkvalitetslakrits och smaker så kittlade. självskrivna var Svenskjävlar och variationer på temat, lakrits som får en att bli klarvaken. Här också chililakrits som i styrka tävlar med den starkaste thailändska somtam (och då är det jävligt starkt) alltså ur det perspektivet att styrkan, själva svidet ligger där i mun hålan och spelar mot och lyfter smaken, helt omtumlande.

Kan väl bara säga att den som inte givit sig in den här världen borde göra det omgående. Kalendern har varit en hel palett av överraskningar som ett litet svindlande dagligt äventyr fram till nu. Sörjer lite över att det bara är två dagar kvar, men det finns ju att handla över nätet och i vissa utvalda butiker. Snart beställer jag ett paket lakritsbåtar fullmatade med lakrits och framtagna som en hyllning till Tore Wretman vars passion till kaffet var just lakritsbåtar. Dessa från Haupt är värda namnet.

Morgonen bjöd också på en grillad levain från Daniel Lindeberg och med saltgurka.

Så här såg det ut den första advent - av tradition jag inte vet var den uppstod

Det där med traditioner - de är ju till för att brytas, sa jag tidigt på den tiden när jag opponerade mot det mesta.

Upptäcker hur jag skapat egna traditioner. 

Den första advent ska det bara finnas en liten julskinka på frukostbordet - Basta. Och vörtbröd. Och risgröt.

Så är det bara!

Ett första tänt ljus också.

Råbiff på årets mörkaste dag, ett ljus som strålar

Om det vore så skulle August gärna äta råbiff ett par dar i veckan. Nu blir det väl en gång i månaden kanske under de mörka kalla månaderna. "Tänk dig nästa höst med äpple i råbiffen" funderade han idag. "Vinteräpplen"!

Idag for jag till vår närmaste kvalitetsbutik för att köpa deras julkorv, deras köttbullar, (orkar helt enkelt inte julstöka i köket - liksom det får vara måtta!) och deras kalvsylta, grov och saltig och sammanhållen av ett spänstigt naturligt gelatin.

Passade på att handla middagsmat, 375 gram dubbelmalt från bogrullen. Mycket bättre än innanlår som känns lite kladdigt i munnen. Bogen eller faktiskt också bringan har ett bättre motstånd i tuggan liksom tar till sig grövre skurna bitar av lök, rödbeta och saltgurka - fransk senap och svartpeppar som krydda.

Här tar August över köket och ropar när det är klart. 375 gram delat exakt rättvist och så fint upplagt. Middagen är klar och det är som ett ljus i det mörker vi möter på årets mörkaste dag, en solstråle rätt in i medvetandet - så skönt att dela en sådan måltid med "Paggen".

Senare nu ikväll blandade jag den sista skvätten av råsaften från våra röda vinbär. Också det solnjutning med sodavatten.  Plockade hur många liter som helst i somras och körde i en matberedare och sedan fick de rinna av alldeles själv. En underbar osockrad råsaft som jag fryser i lagom stora förpackningar och som kan drickas outspädd som snaps (!) ett utmärkt alkoholfritt alternativ, eller som ovan med sodavatten.

Desserten igår, glass med hallon fruktsåser och guld...typiskt August

Gräver i min egen historia efter makalösa Kiefer på Artipelag

 I sällskap av vitale vännen Janne Enfors grottade vi ner oss i verbala tolkningar av Kiefers arbeten på Artipelag idag. En så stark input! Timvis gick vi och nagelfor tekniker, formella måleriska problem, ytor och material, rytm och djup, måleriskt språk och galna skulpturer, tygstycken och kläden - och vi var omtumlade och ibland rent av skakade över det vi kom fram till.

Jämförde med Joseph Beuys  och de många släktskapen med uttryck och erfarenhet. Vi enades om att vi fick samma brutala känsla av död och utsatthet genom Beuys filtar, lampor och talg/fett som Kiefers ödelagda pastosa, rent av mästerliga, landskap  och hans bly, samma inre doft och för den skull en bakomliggande vrede. Och ja, vi rent av älskade det vi såg.

Nu måste jag ner i min källare. Där i någon låda ligger en samling utställningskataloger. Vill veta när jag mötte Kiefer med stor beundran första gången. det var på den fantastiska Sollentuna Art Fair. Jag var där första året då mässan var rejält utskälld för att vara kommersiell och jag ställde ut med en engelsk gallerist som i övrigt visade unika grejer av Andy Warhol. Ett av åren ställde jag ut med Galleri Wallner och en tredje gång med Nane Stern från Paris. Vid de två senare mässorna var Kiefer utställare, i ett hårt belyst vitt rum och där stod en buckligt stridsplan i bly med tomma motorer och blyfönster, instängdhet, förgängelse men också underliggande det makabra i krig och förintelse. Jag vet att jag blev oerhört drabbad av mötet.

Närbild av ovanstående monumentala målning

Nu kanske 45 år senare fick jag alltså förmånen att se Kiefer igen, kanske med mognare ögon, med en mer lyft blick, men inte mindre drabbat av hans unika formspråk och hans väldighet, en utställning som gick rätt in i magen på samma sätt som när jag första gången mötte hans konst. Sedan behövs väl inte tilläggas annat än att Artipelag är en fantastisk anläggning med rum som kan härbärgera detta monumentala.

Så åt vi en alldeles utmärkt lunch, kålpudding med en vidunderligt god gammeldags sås kryddad med mesost och lättsockrade rårörda lingon!

Tjockpannkaka av bästa sort med lingon och en syrlig kålsallad

Själva pannkakan går att variera till tusen. Minns hur jag serverade grön pannkaka när de stora barnen var små och de älskade den ända tills de förstod att det gröna var hackad spenat. annars med sidfläsk, rökt eller rimmad eller färskmarinerad med soja, fisksås, korianderfrön och chili.  Ugnspannkaka med frasigt bacon, eller med rödlök och örter.

Nu i veckan blev det en "plain" sort med rårörda lingon från backen mellan faster Karin och oss i Håvra. Så jäkla gott.

Hemma har vi en motvikt, en kärleksfullt underhållande människa som alltid vill, eller tycker, att det SKA vara något grönt till all mat (brukar hävda potatis som grönsak, men det liksom gills inte). Vad passar då som grönt till en ugnspannkaka?

Ja tog mig före att tunnskiva och småhacka (fattar ni?) vitkål, ett knippe delat brockoli i småblomster fick gå med i torr het stekpanna. Just precis när de släpper vätska häller jag över kokande vatten och låter sjuda i exakt fyra minuter, sedan ner i kallt vatten. Tunnskivar och småhackar kinakål medan kål och brockoli blir isat. Kör hälften majonäs och hälften syrlig yogurt i en bunke. Lite salt och sex pressade vitlöksklyftor. I en stor bunke rör jag runt allt, vitkål, bockoli, kinakål och ett gäng halverade cocktailtomater tillsammans med vitlöksdressingen. Blanda noga och låt vila en stund före serveringen till pannkakan (bäst är att ha salladsfat för lingon och pannkaka kräver att vara ensamma på tallriken)

Måndagssoppa på en lusciatisdag. Väldigt gott.

Där vi bor är det under 10 minus idag. Fick tag på en gårdskyckling och tänkte "tryckkokare" och så fick det bli.  En hel kyckling, en morot, fem vitlöksklyftor, en bit selleri, en palsternacka, en rödlök, två stjärnanis och så salt. Fick gå på lagom tryck i 28 minuter och sedan tryckutjämna av sig självt.

Tog upp "rensade" kycklingen, typ rev den i bitar och rensade bort skinn och ben. Silade buljongen och lät den koka ner till hälften. Tillsatte en skvätt fisksås och en skvätt Kikkoman.

Rensade lite svartkål som var de sista av småskotten jag tog från landet och stekte hastigt i olja, salt och lime. Tog fram skivor av grillad squash från frysen (bästa sättet att äta dem, får en alldeles förträfflig rökig smak. Kokade ris. 

Sådär ja, en skopa ris, en hög med riven kyckling, några skivor squash och så svartkål på toppen. Den rika kycklingbuljongen över, Väldigt, väldigt gott som middag.

Nä, nu väntar vi inte längre på prinskorv, köttbullar, skinka, rödkål och bruna bönor

Söndagsmiddag för mig och August

Pepparkaksgriljerad skinka

Bästa granen i Sollentuna. Slöjdgillets vid Hersby

 

Smörgåsmat, nattmacka och redig frukost

Det finns några grejer som jag alltid villa ha i kylen så här års några veckor före jul. Det är syltat fläsk, julost av mesigaste sort, leverpastej och saltgurka. I veckan som var smörade jag ordentliga skivor bröd och redde smörgåsar med just dessa ingredienser. Fläsket fick gå i sousviden i nio timmar på 66 grader tillsammans med lite gul lök, lite extra salt (det är en rimmad sida) svartpeppar, ett lagerblad och lite apelsinskal. Närmare jul lägger jag till nejlika och lite kryddpeppar i de här koken.  Fina skivor fläsk med lite majjo är en rysare på kvällskvisten för om man äter det sent på kvällen behöver man knappast annan frukost än en kopp kaffe - det där är ju som att svära i kyrkan och etter värre blir det när jag säger att leverpastejen ska ljummas lite innan den läggs på brödet och då i rejäla drivor och med riktig saltgurka, gärna också med en skiva stark köttgelé. 

GRATTIS ÄLSKADE LOVISA

 

För 23 år sedan den här dagen kom hon till världen. Det var ett hiskeligt väder och jag hade en gammal skrothög till bil med sommardäck. Snövallarna var flera meter höga och vi halkade oss fram till Danderyd. Eller snarare sladdade oss fram.

Så efter en natt var det klart, denna trevliga unge kom ut och på lakanet i förlossningssalen blev det en blodfläck i form av ett stort vackert rött hjärta.

När affärerna öppnade i Täby sladdade jag dit i snögloppet, förbannade mig själv att jag inte satt på vinterdäck, för att leta efter grejer till ett nyfött barn - typ bilstol för bäbisar, typ korg att bära hem henne. Kläder och sådant hade jag. Oj det gick fort, ville tillbaka till kliniken och se till henne. Du vet Lovisa - jag kunde liksom inte se mig mätt på dig. Du blev ett så älskat barn från första sekunden.

Det blev en rasande fin vinter och en rasande fin tid och du somnade nästan varje stund på min arm.

Nu är du 632 mil härifrån fyller 23 och jag saknar dig oerhört.

En röd middag - som bjöds av August

 Han är jäkligt bra i köket min August. Idag bjöd han en borsjtj med massor av smak och så nogsamt beredd att vi bara slevade i oss.

-Vad hade du för recept att följa?

"Recept?"

"Ja."

"Nä, jag lagade och smakade och smakade!"

Exakt så!!!

Sen blev det dessert, åh så gott.

"Vaniljglass som jag häller ett litet uppkok av hallon som jag smälter ner en piggelin i och sedan häller över glassen. Så enkelt och så jäkla gott.!

När papperskorgarna togs bort kom råttorna

Eric Anjou var en ledande trädgårdsarkitekt för långt över 60 år sedan. 

Han ritade den fina lampan som nu är placerad på vårt torg. 

(Återkommer om denne trädgårdsarkitekt längre fram)

Vad händer om man tar bort papperskorgarna vid ett torg i ett bostadsområde? 

Tanken från ansvariga är att ”folk ska källsortera istället för att slänga osorterat skräp i papperskorgar”. Så dumt! 

 Vi har fått ett nedskräpat torg och inte nog med det, på torget pågår samtidigt en bekämpning mot råttor. De har varit ett problem och boar längs med husgrunderna och häckar i häckar och planteringar. 

Om sena kvällar pilar de fram och åter över torget, stora som småkatter. 

 För ett år sedan ringde jag kommunen som hänvisade till områdets förvaltare, samma förvaltare som nu fått för sig att ta bort papperskorgarna så att skräpet istället kastas på marken och föder och drar till sig fler råttor. 

 Vi bor vid ett trevligt torg med planteringar och soffor. Förr var det mer ”myllrande” än nu med både Konsum och Ica och en bra fiskaffär av gammaldags snitt med vattensköljt fönster. 

 Idag har vi en butik av typ kvartershandel som har ganska mycket i övrigt att önska, men har fördelen att attrahera med grönsaker som är oundvikliga i bengalisk, pakistansk och indisk matlagning. Här finns en fotograf av gammeldags studiosnitt, som sådan utrotningshotad men av ytterst kulturellt värde, en veterinär, Sollentuna Veterinärklinik  med fantastiskt bemötande, en damfrisör och en studio för fotvård. 

 Här finns också en krog "Hägges" som är trivsam och en snabbmatssylta som lagar thaimat av helt fel råvaror (återkommande har jag påpekat sådana företeelser, men det är ju bara att låta bli att handla där om man inte gillar stället) 

Här finns också två secondhandbutiker, den ena "DaCapo" med fantastiskt fina kläder av hög kvalitet och den andra "Barnens Hopp" som är välskött och fin. 

 I alla fall ett torg, fortfarande av ett stort värde, ett torg som också befolkas av skolungar som tar en paus på väg till och från skolan och sitter på sofforna och tar en paus med godis eller läsk från butiken. 

 Jag själv går gärna ut och njuter en cigarr när solen tittar fram. 

 Detta om vårt torg som skulle kunna utvecklas, men just nu går utvecklingen kräftgång. Sedan papperskorgarna togs bort och även askkopparna har vi fått högar av skräp, halväten mat i inknölat vaxat papper, högar med fimpar, läskburkar, svarta, blå och rosa påsar med hundskit.