lördag 25 oktober 2008

Glasskivor och kirshkål

Så ser det ut, som en arkeolog får jag försiktigt gräva fram veritabel galenskap och idioti ur den jord där jag ska så morötter, kål och sallad nästa år.

Den djävel som försvarar kirshkål och snattrigt lallar om hur fantastisk den är i matlagningen och har hittat på användningsområden i köket inte tidigare kända är en djävel, en djävel, en djävel.
Den utökade delen av vår trädgård som vi nu övertagit är fylld med kirshkålsrötter. Varje grävtag tar fem minuter för rensning från dessa slingrande underjordiska bleka lianer.
Fatta att jag tappar humöret.
Munken lyckades i en föresats, att få svenska folket på knä...för att rensa jorden från den förbannade kirshkålen ty den klädde landet och gav generationer av människor att göra.
Likt kyrkan kvävde den människornas sinnen och gjorde dem ofria intill nu. Att den skulle smaka gott, är bara skitsnack - den smakar, är och ser ut som ogräs!

Som om inte kirshkål vore nog, är jorden runt det gamla växthuset som jag rev förra helgen täckt av upprättstående glas till en halvmeter ner i myllan. Lika mycket som jag svurit över kirshkålsmunken och hans matlagande kirshkålsefterföljare i modern tid de som hyllar kirshkålens plats i kastrullerna, förbannar jag den tidigare ägaren av jorden jag nu ska bruka.