Rester, semla och PS-mord

Det är läskigt att vara övertänd. Jag har känt mig så den sista iden och känner igen mig sådan sedan alltid när jag går från ett stort projekt till ett annat. Inledde arbetet på en ny bok häromdagen. Manus ska lämnas allteftersom under våren.
Runt omkring mig är det folk som bara jobbar en tredjedel så mycket om jag själv som går in i den berömda väggen. Jag hade inte tänkt att följa dessas exempel.
Det låter pessimistiskt denna soliga första vintermorgon i Stockholm, men är bara en vaksamhet på reaktioner.

Åt rester till lunch, uppstekt entrecote med likaledes uppstekt citron och dillpotatis och en läckert smältande hög vitlökssmör.
Så kom vi till slut ut i snön, jag och ungarna. Och kalla mig vad som helst vad gäller papparollen, men någon snögubbe är jag eller blir jag aldrig. Jag har aldrig gillat att åka pulka utan ser mest traskande i snömodd som en allvarlig kränkning och ett helt omänskligt besvär.
Fika och fettisdagsbulle på kondiset blev det i alla fall och jag tänkte vilka nya preferenser barnen har idag. Man äter fettisdagsbulle, notera att jag inte skriver Semla (kommer av latinets simila som betyder fint mjöl), som om vore det en bakelse vilket det inte alls är. I min barndom och framgent åts fettisdagsbulle med het fet sötmjölk som fick bullen att flyta och bli härligt varm och dofta kardemumma mer än kall. Och mjölken kryddades med kanel och socker och blev ännu godare när delar av grädde liksom ”smälte” ner och rann i såar nedför bullens kanter.
En fettisdagsbulle blir aldrig en bakelse, men sådana som konditorerna väljer att kalla lyxsemla är det. Semlor fyllda med fint mandelmassa och vanlijkräm och vispgrädde. Eftersom dessa inte ens smakar som fettisdagsbulle så är de något annat. Och en del bakar semlor av wienerdeg och dessa är långt utanför beskrivning och har inget längre alls att göra med originalet. Så det så!!!!

PS Semla är också en ort i Bergslagen där det utstpelade sig en förfärlig händelse 1834 (200 meter in vid landsvägen i Söderbärke). Då sköts bruksförvaltaren Eric Gabriel Henschen ihjäl av brukets bokhållare Carl Fredrik Wessling. Det var i samband med jakt och ett misstag sades det. Wessling dömdes för vållande till annans död men snacket gick länge om att de båda hade något otalt med varandra och att det egentligen var mord, men inga vittnen fanns. (när man hyvlar blir det spår och i arbetet med boken Döden i skogen hittade vi mängder med ouppklarade mordfall. DS

Utländska bönor

Nu har jag helt hakat upp mig på det här med bondbönor och fortsätter även idag trots att vi hade en storslagen middag hemma hos oss med våra vänner. Middagen planerade vi redan när vi var på vernissage vid tretiden och frågade oss vad vi skulle göra med kvällen och kom på att vi skulle åka till Vinn och handla gemensamt och sedan laga ihop och vi gjorde en inköpslista som vi bröt emot direkt vid ostdisken och korvdisken och örtdisken och köttdisken och grönsaks- och fruktdisken.
Före sex åt vi ost och korv. Som tidig förrätt halstrad ungkalvlever med ärtskott, mangoldblad, vitpeppar och olivolja med en åldrad tjärig balsamico. Efter ”På Spåret” potatis med olivolja, dill och citron och stekt entrecote. Stekt sparris med olivolja, vitpeppar, avocado och parmesan. Örtskott med små körsbärstomater naturell. Glass, kaffe.
Vi skildes inte förrän nyss 02:20 och då hade snötäcket blivit 1 ½ decimeter.
Tillbaka till mina älskade bondbönor. De har blivit ikonen för våren. Just när jorden reder sig åker de ner i bredd, inga rader här inte. För om de sås med någon decimeter emellan så stödjer de varandra. Ogräset hinner inte komma till efter första rensningen. Visserligen blir avkastningen något mindre men jag behöver inte hålla på och rensa och det ser vackert ut med en stor rugge höga bondbönsplantor.
Livsmedelsverket har räknat ut hur nyttiga de är; Energi 59 kcal/245 kJ, Vatten 81 g, Protein 5,6 g, Fett 0,6 g, Kolhydrater totalt (ej fiber) 7,5 g, Kostfiber 4,2 g, Kalium 250 mg, ß-karoten 210 µg, C-vitamin 33 mg.
Förr kallades de för Turska bönor (turkiska bönor) eller Välska bönor och välsk betyder utländsk. Och redan när bönan först omnämns i Sverige 1775 (fanns här betydligt tidigare) så fanns det en rädsla för det utländska. Alltså Välska bönor var något att vara försiktig med, å andra sidan eftersom de var undantagna från tiondet så ingick de i 1700-talets skatteplanering och odlades i stor skala.