fredag 17 november 2017

Den engelska frukosten och konkursade alternativ



För några veckor sedan var jag några dagar i London. Träffade min gamle vän från min egen journalistiska barndom, Anders Mård. Vi hade inte setts på säkert 30 år, men när vi träffades uppe i Camden var det som om 30 år inte längre passerat.
Vi år frukost ihop. English breakfast på en sylta sen fortsatte hela dagen i ett promenerande i London.

Vad jag vill komma till är den här perfekta frukosten som öppnar samtal, som skapar gemenskap och som präglar en dag, ett nu.

Det är klart att en sådan här frukostering är alldeles för mäktig och energirik med sitt bröd, sin smörstekta svamp, sin feta fläskkorv (eller lamm) och baconen, ägget och sockersöta bönor (Heinz, en av världens äldsta, nu fortfarande levande, konserver).

I studentköket, 1978, då jag bodde stadigvarande i London var en av mina akademikamrater en syn för gudar när hon lagade mat (jag bodde enskilt, men var inte sällan på besök i studentvimlet bland vänner). Hon var minst sagt överviktig och målade jättemålningar av jordbruksredskap, traktorer, tröskor och annat, mångmeterhöga och metervida i olja.

Lyssna: 
Man tar cirka en och en halv deciliter frityrolja, värmer upp.
När det ryker lite på ytan och oljan rör på sig läggs bacon jämte en fet fläskkorv i.
Så, upp på tallrik när lagom brynt.
Samtidigt öppnas en hel burk bönor och värms försiktigt i kastrull.
Två äggs knäcks ner i stekfettet som nu alltså blivit smaksatt av bacon och fläskkorv. När kanterna på äggen blivit frasiga och gulan fortfarande är simmig jämte kransen av vitan tas de upp med stekspade och läggs på tallrik.
Öppna en påse Mothers Pride, industribakat vitt bröd med extra lång hållbarhet. Lägg två skivor i stekpannan så att brödet får trevlig färg och tills skivorna sugit upp allt fett. Lägg på tallrik.
Torka ur stekpannan så att den är ren till nästa morgon.
Lägg över minst fem matskedar HP-sås och lika stor del ekonomiketchup.
Ät, njut and be prepared for the day in the studio. På väg dit slinker man in och handlar ett scotch egg och en rejäl pork pie som mellanmål före lunch.



Ärligt talat vet jag inte om den här människan lever. Den här människans matvana bestod under mina två år i London, alla morgnar enligt uppgift, som rutin, som mantra; 365 morgnar x 2 år x 0,15 liter är 110 liter frityrolja. Har hon fortsatt sedan dess med samma matrutin så handlar det om över 2000 liter frityrolja.

Mitt eget kök på den tiden var utrustat med gasspis och en salamander. Morgonrutinerna till helgerna var magerstekt bacon (med vilket menas att man lägger bacon i en kall panna utan fett och sätter på lagom värme tills brynt) Samtidigt en lammkorv i salamandern, så bönorna i en kastrull. Inte varje morgon, men helger. Och så ett glas av mjölken, gold cap.

Hörrni, de där bönorna har dykt upp som alternativ i min svenska ICA butik och sedan några år. en och 55 billigare än Heinz. Köpte alternativet för några gånger sedan. En lite torrare smak på tomatsåsen, tunnare för att ine säga blaskigare. Bönorna, jodå en och annan hel fanns väl med men mest var det smetiga eller halva bönor eller delar av bönor, krämigt, men inte gott, påminde om originalet om man ansträngde sig.
Det slumpar sig inte bättre än att Heinz kontrakterat och köpt upp de bästa tomaterna i Europa, och de bästa bönorna, fångat upp bönder på kontrakt att leverera efter stränga kvalitetsnormer. När alternativen ska skapas i akt och mening att stjäla marknadsandelar med bondfångeri finns inte kvalitet att finna, kvalitetsbönor och kvalitetstomater är redan hamnade i kvalitetsburkarna.

Jo, jag menar för en och femtiofem säljer människor sin egenkärlek, sin smakkvalitet, sitt egetvärde.
"Ja inte var de som originalet, men de var i alla fall billigare"