söndag 28 april 2019

Nu är den klar!


-->

Nu ligger den där, den nya boken. Åkte upp till Falun, till tryckeriet i förrgår, bara över dagen. Kunde inte hålla mig från att själv hämta de första lådorna. Postnord och alla andra i distributionen är inte att lita på, tänkte jag. Alldeles strax är den ute i handeln. ”Gladys del Pilar, tro hopp och kärlek” Bokförlaget Mormor.


Igår kväll hade vi ett slags väldigt internt boksläpp, en mycket privat middag hemma hos Gladys med en helt magnifik trerätters.

Måndagar har varit intervjudagar i över ett år, hemma i soffan, på kaféer och lite varstans. Massor av material som det sedan blev min grej att koka ner, läsa upp, få godkänt, korrigera, skicka igen för läsning. Det där ältandet i processen är helt fantastisk. Men mest fantastiskt är att få tränga in i en människas liv och komma så nära att det ibland vibrerar. 


Lägger fram boken för Gladys där igår kväll och den landar. Samtidigt en sorg att det är över nu, att de där många orden ska läggas bakom, inte försvinna, bara finnas kvar efter att man gått vidare, liksom droppade ord färgade av vedermöda från oss båda. 

Igår kväll hade vi vårt högst privata boksläpp tillsammans med våra respektive och några speciellt inbjudna middagsgäster. I mitten av maj blir det ett större släpp med inbjudna ur en nära, men betydligt större vänkrets hos oss båda och senare i mitten av sommaren blir det en sommarfest med boken i centrum.

torsdag 25 april 2019

Nattvandring XXXIV



Direkt efter konserten, inte riktigt nat, men inte kvällspromenad heller. Martin Fröst på konserthuset repriceras i huvudet, toner, en ”kakafoni” av Beethoven, Hillborg, Hildeborg av Bingen, flickkör, Stockholms Kammarorkester, Teleman, Malaguena och en fantstisk ljussättning.

Det är intressant, för att inte säga ren cirkus, när ett instrument blir en förlängning av kroppen som hos Martin Fröst. Hans klarinett är en del av honom själv, allt smälter samman och allt hör ihop, en världsartist och konserten en världshändelse arrangerad i akt och mening att få donationer till en ny stiftelse som har till föremål att samla in pengar till instrument åt barn som inte har, barn i slum, i fattigkvarter, i länder mindre utrustade väl medveten om hur musiken fostrar, lyfter, stimulerar, skapar mellanrum för ökat intellekt och förmåga till kunskapsintag.


Går där under blommande sterilkörsbär och Assar är obekymrad. Jag är låst i hur Telemans presto kan övergå i en volymhög och rytmisk Klezmer Dance No2 med en svart pipa som ömsom skräller och ömsom presterar de vackraste toner man känner. 

Jag gned på med mitt ben i många år och kom väl inte så värst långt, tillräckligt bara att lyssna på det omöjligas möjlighet hos Fröst. Den ligger nedpackad i sin fina låda och jag tar fram den ibland och spelar lite folklåtar med flisat rör och läckande ventiler och kanske någon bit ur en klarinettkonsert, men fan – ingen omöjlighetens konst – en verklig dans till svart pipa.

onsdag 24 april 2019

Tabberasets bilder i fröreklamen hos Impecta




 Frökataloger, visst är de fina. Med alla dessa bilder där inget ännu gått på tok. 
När inga nematoder eller ohyra förstört intentionerna. Bilder som beskriver exakt så vi drömmer om att det ska bli. Idealodling som håller tunt…eller?

Nu vet jag att det är sanna bilder som publiceras för jag är en av dem som tagit dem.
Såg idag hur Impecta till slut publicerat min bilder på hur jag odlar bönan Signe, en böna som underhållit mig i många år nu och som jag skrivit mycket om tidigare här.

Läs gärna om min kärlek till denna utrotningshotade delikatess.
Och här lite om hur jag tar tillvara på skörden om: Storslagen meditation i baljrensning av ärtor och bönor. 


Nu, när jag återigen ska bli odlare vid torpet i Hovra är det dags att framkalla alla inre bilder igen. Förvisso är Impectas bilder inspiration, men tillhopa med bilderna jag tagit av min gamla trädgård i full blom så är nördighetsnerven väckt.