Signes Bönor Avsnitt 1

Det här blir min lilla följetång under årets odlingssäsong och med sporadiska inslag om Mor Signes Bönor.

Det var för några veckor sedan som jag fick ett kuvert från Lena Nygårds på POM (Programmet för odlad mångfald). Vi har haft en del med varandra att göra sedan jag gjorde ett radioinslag i Meny om skillnader i smaken på gamla odlade sorter och de nya industriella som kan köpas för frösådd i vilket varuhus som helst.

När vi höll på som mest med kärleksmat, gröna sköna och andra temata i Meny så hade hon fått in en hel serv med bönor efter ett upprop och det var bönor med olika namn beroende på vem som odlat dem och var de odlats. Varje böna som lämnats in till POM hade sin egen historia och sin egen berättelse.

En härligt smörig kokböna med vacker karaktär och en sötma i smaken


Då samlades vi till ett bönemöte, för att ta hand om alla bönor. Historien hur det gick till när vi skulle kora en böna som skulle vara värd att sätta i produktion på allvar hittar du här. Det var den 22 mars 2007.

Så var vi en "jury" som skulle smaka och välja och jämföra.

Bönan Signe lyftes fram igen efter att ha varit borta ett slag. För så här är det, att alla de bönor vi provåt den där kyliga marskvällen på Coop nya provkök har bara odlats dolt av nördar (Tack alla odlingsnördar!!!) och alla hade de olika smak. Idag strävar man efter en enda bönsmak, allt ska smaka lika. Vi hittade smaker som "ärtsoppa", "svetsat järn", "sommarsmör" och "gräddkola" i våra beskrivningar. Så slog vi fast att bönorna med största sannolikhet skulle smaka olika också inbördes beroende på växtplats, jordmån, soltimmar. Det är magi!

IDAG BLEV DET DAGS ATT SÅ
Men eftersom jag har dels åkersnigel och dels mördarsnigel i landet sp väljer jag alltid att förkultivera mina bönor. Senast fick jag så om alla störbönor då första omgången kapades jäms rötterna av något otyg.
Sår dem egentligen i grupper om tre (lärde mig av en bönspecialist från Libanon), men nu, med bara ett tiotal frön, så tar jag det säkra före det osäkra och sår på ett såbrätt med ganska djupa hål.

Så här ser det ut på kvällskvisten. Bönan Signe är nerpetad i såbrättets jordfyllda hål. Blir det varmt kan den titta upp snabbare än efter 6-8 dagar. Vid surväder så ligger den och väntar.

Det är klart nu. Lagda under glas i en pallkrage som är plastad i botten. Ventilerad på torra dagar blir det rätt värme för att gro och risken för frost kring de eventuellt första bladen som tittar om om sex åtta dagar minimeras

I morgon: Vem var Signe?