
När vi klarat av en visning av ett radhus vi var intresserade av och konstaterat att de var alldeles för tätt och trångt och fult så åkte vi till Bergianska.
Det finns växer där som gör Rodjana smått nostalgisk. Örter, blommor, rötter som använts i matlagningen och som hon plockat som barn för att använa.
Så går vi förbi en bomullsbuske och hon berättar om alla dessa dagar på bomullsfälten, på majsfälten, på sockerrörsplantagen, bland mangoträden - extrajobb för en thailändsk liten tjej.
-Jag har plockat massvis med säckar av bomull, tusentals majskolvar och tonvis med mango.

Det där låter väldigt exotiskt och ännu mer exotiskt blir det när vi går ut från Edvard Andersons medelhavsväxthus och in i Victoriaväxthuset där victorianäckrosen växer, gigantisk - men det är inte den som väcker det stora intresset utan en växt betydligt mer Brahamanistisk (heter det så?) nämligen den indiska lotusen vars ande hinduerna anser varje människa vara behäftad med och som har en mycket central roll i buddhismen. Frökapslarna däremot är rysligt goda att äta råa såväl som friterade, kokta eller wokade.

Trångt trist och tråkigt
