onsdag 28 maj 2014

Open World Café eller smakkrogen utan namn


Vid Sätra äng ligger kyrkoherdens prästgård med ett förflutet sedan 1650. Det förflutna var på den tiden prästerna bestämde, kyrkan tvingade och kyrkofolket ropade efter straff och utdömde detsamma för dem som inte följde den mosaiska lagen, vår alldeles egen sharia.

Den gamla prästgården som förfallit, renoverats, förfallits igen och byggts på och om och moderniserats skulle uppge ett avgrundsskri om den lät höras. Ett vrål av inskränkthet, ett skri av ofrihet, ett rop mot Gud Allsmäktig för allt det onda som tänkts och alla onda handlingar som utförts. Nu är här en pastoral idyll bland ekar och kullar, fornlämningar och onda tankar som flyktat. Bara någon kilometer därifrån, in i närliggande Sollentuna socken ligger Danderyds Skeppslags gamla avrättningsplats med rester av bödelskojan, vattenkällan, portalen till schavotten och brännkärret nedanför. Också där är naturen som ett skri (för att travestera Edvard Munch när han själv beskrev sin målning Skriet.) Något litet längre upp i nuvarande civilisationen (!?) ligger det som på en karta från 1780-talet beskrivs som "den nya avrättsplatsen" där jag har namnet på ett 15 män och kvinnor som mötte den hemskaste av alla dödar, avrättningsdöden.

I det vackra landskapet döljer sig en mörk historia och stor smärta.


I ett annat litet hörn vid Sätra äng andas idag solidaritet och nytänk, goda tankar och verksamhet på gränsen till New Age (varför aldrig något normaliserat mitt emellan?) Först en pizzeria av vanligt snitt, sedan ett sushiställe som vanligt och så en skylt som ligger nedmonterad på sniskan och som det står Open World Café på, en dröm som ramlat på backen? Njae, både ock skulle man kunna säga. Förre huvudägaren ledde, som jag fått det berättat en stiftelse, openworldfoundation. Idag drivs stället vidare av en annan eldsjäl.

Det är som att komma in i en alternativ värld, ungefär som det var att gå in på "Fröet" i gamla rivningshotade Klarakvarteren en gång i tiden där man kunde få en stor (sju kronor) eller en liten (fem kronor) skål med närodlade lindrigt tillagade makrobiotiskt kombinerade grönsaker, allt i huvudsak från Mälardalen och då ska vi komma ihåg att det här var ett väldigt tidigt tänk, allvaret infann sig 30 år senare.


Kocken är italienare, vegetarian efter att en gång i tiden ha öppnat en vakuumpackad stek. Efter många år utomlands, bland annat i Indien, hamnade han här i Sätra och jag beställde hans RAW-tallrik med sallader och frökex och röror och "ris" på milt tillagad blomål och med allehanda örter och kryddor. Jag måste säga att det var lite av en sensation med alla smaker, renheten, kärleken och ärligheten i maten. Miljön gör en hel del till och jag placerade mig själv i mitt eget 60-tal bara att maten var så ohyggligt mycket godare, tänket finslipat och alternativkaffet oändligt mycket godare.

Kanske jag skulle bli trött på maten om jag lunchade där ständigt, men sådär ibland är alldeles utmärkt frö att vidhålla sensationen i munnen och om inte annat kan jag i alla fall nu, titta på fenomenala porträtt tagna av min gode vän Urban Jörén. Bland annat ett helt fantastiskt och annorlunda på Astrid Lindgren.







söndag 25 maj 2014

Första grillningen i heta natten


Roligaste gästerna på länge, Lovisas kompisar Merdi och Vickan
Grillning i trädgården ffg med superlyckat resultat. Entrecote och grisnacke, serverades med ugnsrostad Amandin, gotländska morötter, färsk vitkål, vitlök och gullök. Lägger man in allt samtidigt så får kålen den där frasiga och smakliga karaktären som spiller över så mycket i smak till de övriga ingredienserna att några örter inte behövs, bara salt och grovstött svartpeppar. Allt kött grillat med ständig vändning till exakt stekgrad, för kon 51 grader och för grisen 66. 

Massor av olika såser till, en del kemi från flaska och en del hemlagade.
I brist på desssert tog vi bilen tjuge i midnatt och köpte glass med chokladsås på närbelägna Max hamburgeri.


Man väntar sig en städscirkus som tar vid efter tre femtonåringar hemma, men se där har vi fel. Allt prydligt undanstoppat, diskat, folierat och kylt och efter brunchen med fil och blåbär, bacon och äggröra, pain riche, kokt skinka och lite annat småvarmt har ungarna försvunnit ut på promenad, jag själv varit och Europaröstat och snart ska August på kalas, sådd ska förberedas i landet, Sollentuna får ny kyrkoherde med mässa klockan 15 i Turebergskyrkan och sen ska landet fräsas, nyslaget gräs och färsk hästskit ska på komposten. Vi avslutar dagen med en thaisallad på kallt grillat överblivet kött, kvällsdopp på Kairobadet och en näktergalstur i skymningen nere vid Edssjön.
Taxipass igen klockan 03:00.



tisdag 20 maj 2014

Bästa kaffet och bästa Budapestbakelsen


Det gör lite ont i mig att säga det, men bästa kaffet har jag hittat på ett ställe på Enebybergs Torg, Kardemumma.
Kanske för att jag brukar handla där när de öppnar vid halvsjublecket. Första morgonkaffet efter några körningar. Djäkligt kaffesugen.
Hamnar jag där en eftermiddag händer det, men inte alltid, att jag tar en kaffe och en Budapestbakelse för den är rent lysande, lätt men samtidigt frasigt seg, fruktig och gräddig och en fantastisk bra balans mellan syran och sötman, sådär utan att bli sliskig.
"Huvudsätet", det vill säga själva bageriet ligger i Täby Kyrkby (in bakom centrum). Därifrån skickas bröd och bakverk ut till Enebybergs Torg och Väsby där det också finns ett Kardemumma och dit vi för övrigt drogs hela konkarongen för budapestkalas häromdagen.
Jodå, det går an. Olyckligt fick jag en snorkfröken som serverade senast i Täby Kyrkby, men i Enebyberg är de alltid bemötande och trevliga.
Så tillbaka till själva kaffet. Jag tycker att jag är lite väl petnoga med rostning, leverantör, malning och bryggning, pressning etc.
Kaffet i Enebyberg (och för övrigt också i Täby Kyrkby) har en säregen sötma med brända sockertoner, lite tjärigt åt smörhållet, men också md en tydlig beska och med en tung härlig botten mot gräddkrämen in mjöken. Tar en trippel med mindre mjölk än till latte utan att vara en macchiato.
Efter tredje omgången kaffe i Enebyberg tillät jag fråga vad det egentligen är för kaffe som de har.
"Gevalia", svarade bullfröken glatt.
Tack för kaffet!

måndag 19 maj 2014

Sista vinterpotatisens giva till raggmunkens lov

Raggmunk med fläsk och lingon så
som det serverades på Edsbacka
Wärdshus förra veckan.

Det är ju så här att vinterpotatisen sjunger på sista versen. Förr var den nästan slut vid det här laget, alltså förr i tiden då man struntade i LCHF och åt kolhydrater för att orka. Och finns det då något bättre än att ta vara på stärkelsen för att orka med sommaren? Se hur stärkelsen ur potatisarna rinner i stora gråsolkiga såar när den rivs ner för att blandas med mjölk, ägg och mjöl för att stekas så att kanterna blir alldeles frasiga.

Så här inleder jag om raggmunken i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas":


"Lingon serveras också till raggmunkarna. För när Emil hade spillt ut all paltsmet över pappa Antons ansikte och åkt in i snickarboden för andra gången den dagen, då satte sig Lina och rev potatis till raggmunkar. Hon förstod att det inte skulle bli någon lunch den dagen, utan att det skulle spisas raggmunk till aftons i stället. Lunchen fick Lönnebergafolket helt enkelt hoppa över".


RAGGMUNKAR
Det är så enkelt och så rationellt, att göra raggmunkar och så speciellt i smak med riktigt rimmat stekfläsk och så naturligtvis helst, rårörda lingon som fortfarande är hela och bakom sötman har kvar sin skogsbeska.

Det här behöver Du:
10 medelstora potatisar
2 dl vetemjöl
5 dl mjölk
2 ägg
smör till stekningen
salt och peppar

Så här gör Du:
Vispa ner mjölet i hälften av mjölken.
Vispa klimpfritt. Knäck ett ägg i taget
och vispa ner. Rör i resten av mjölken.
Salta och peppra. Låt vila medan potatisarna
rivs på rivjärnets fina sida.
Vispa upp pannkakssmeten och rör i
potatisrivet. Hetta upp en stekpanna
och låt smöret steka ljusbrunt. Grädda
raggmunkarna som pannkakor (ca 1 dl
smet per raggmunk). Rör om då och
då i smeten så att inte allt potatisriv
hamnar på botten.
Servera med stekt fläsk och rårörda
lingon eller lingonsylt.



lördag 17 maj 2014

Oj vad jag längtar till Norge



Har precis vaknat efter nattjobb. Sliter ganska hårt nu före sommaren. Pitchar för tre nya böcker kommande vecka efter en ny som kom innevarande vecka och som jag i stora delar spökskrivit åt Björn Frantzén: "Glöd".


Hamnar direkt in i 17 mai på SVT2 och trots att det var eoner av tid sedan jag firade 17e maj på plats i Oslo så klappar mitt norska förmak extra idag. Egentligen skulle jag fira med eggedosis och fiskekaker eller något liknande, vaffel kanske med rømmegrøt. Men jag ska dra ihop pengar till skrivarveckor genom taxinätter och då får det sociala livet stå lite åt sidan. En sak är säker, det blir fler 17 mai i framtiden, men idag - till alla mina norska vänner -  Gratulerer med dagen!


Firar syttende mai med en nudelsoppa på fläskbuljong, rimmat fläsk, purjo, chilli, sojaböner, brockoli, fisksås, svampsoja, ostronsås och äggnudlar. Nu alldeles snart ut i taxibilen för ytterligare en lång, lång natt.

söndag 11 maj 2014

Någon expert som kan datera den här bården på porslin

Det pågår en utgrävning vid Broby Bro, ingen som läst den här spalten har väl detta gått förbi? Uppdatering här.

Fyndet under ett förmodat runstensfundament vid Broby Bro

I senaste numret av Leif Grönwalls alldeles utmärkta rapportering från utgrävningen (som gäller fredagens utgrävningar) rapporteras om ett kullkastande fragment. Kullkastande i den bemärkelsen att det förhållandevis moderna föremål hittades en bit in i en grav och under några stora stenar man ganska säkert slagit fast som ett runstensfundament. Det går inte tänka linjärt i det här fallet, det går inte att slå fast antaganden. Då dyker det upp kullkastande föremål och allt får tänkas om från början.

Det som hittats är ett porslinsföremål med en bård som jag själv tycker liknar väldigt mycket Kina om än lite rörig och utvattrad MEN den kan lika väl vara gratisporslinskoppar från Hemmets Veckotidning eller liknande då man efterapade god porslinsdekor i hundravis av år och gör så fortfarande (har en ny spisaribb hemma).

Dokumenterad bård målad på porslin i Kina

Någon som är bättre är jag att tänka olinjärt och mer säkert slå fast århundradet och härkomsten av bården. Har väl egentligen inte mycket att tillägga vad gäller utgrävningen, men det kan vara en intressant uppgift, jag menar mer modern historia ställer fantastiskt frågor, vem drack ur lerkärilen, hur kom den tid, vilken resa gjorde den, kommer den ända från Kanton, vem beställde, vem var inte så rädd om sin kopp, vilken historia berättar bården på porslinet, var ägaren prenumerant på Hemmets Journal/veckotidning eller något annat kolorerat magasin, vanns den i en tävling eller fick han eller hon den vid prenumeration.

Många onödiga frågor söker onödiga, men spännande svar för att en god berättelse ska uppstå.

 (Gå in på Brobyutgrävningens FB-sida och följ arbetet med utgrävningen och prenumerera på Leif Grönwalls rapporter)

Nån tänkte, men tänkte fel. Tröstar mig med gryta på Remoten

Gryta på Remoten ARN, lite halväten sådär.
 Hörrni, bakom kulisserna utspelar sig en hel del. Du funderar på att ta taxibil hem som sista bit på resan. Taxibilarna står uppställda på en jättelik parkering medan du tänker och väntar på väskan på Arlanda.

Det finns plats för flera hundra bilar samtidigt på det som kallas för "Remoten". Här gäller alldeles speciella regler som ingen resande vet om. För att Svedavia ska kunna maximera antalet starter och landningar av flyg så måste alla miljöpåverkande utsläpp minimeras. Det gäller det samlade utsläppet på och runt Arlanda och inkluderar trafik i allmänhet och taxibilar i synnerhet.

Därför finns det en "miljöstrategi" bakom taxihämtning av folk från de olika terminalerna. Den är BARA inriktad på utsläppen inom Arlanda flygplatsområde och förefaller därför märklig ur miljöhänseende för regionen i stort.

Varje biltyp utrustas med ett visst antal poäng. Rena biogasbilar (som också går på bensin, men inte får hämta på Arlanda om antalet bensinmil överskrids under ett kvartal) har maxpoäng. Poäng ges också till alla bilar som lämnar kunder på Arlanda. En miljöbil som Toyota Prius+  Hybrid som mest går på elektricitet inom Arlandaområdet har knappast några poäng alls och får ta in miljöpoäng genom att vänta och då erhålla en poäng per väntad minut. För att komma ikapp en gasMerca kan väntan bli flera timmar.

Oftast lämnar sådana bilar området, åker tillbaka till stan eller norrförort tomma. Utsläppen blir naturligtvis då högre än om dessa bilar lastats med folk då utsläppen torde räknas som på flyget, dvs per medföljande passagerare.

Någon har alltså tänkt, men tänkt fel eller snarare tänkt rent åt helvete fel.

(Sedan kommer jag att återkomma till hur utslussningen sker till de olika terminalerna och varför vissa taxiföretag går före andra och hur urvalet sker i skymundan och av parkeringsbolaget som sköter ruljansen)

Att köra in på Remoten är som att köra in i Mellanöstern. Alla håller väl inte sams precis, men alla är vi av samma skrot och korn. Här står grupper med chaffisar och tittar på TV-skärmar med poängtilldelning, turordning och ankommande flyg. Bredvid ligger folk på bönemattor, några står framför dem i meditativ ställning, längre bort ligger muggen med massor av herrtoaletter och en (1) damtoa samt tvättinrättning före bönen.

Bakom hittar vi "Bagdad Café". Den kallas så. Lunchstället med tre - fyra återkommande rätter dagligen. Deras gryta är enormt bra.
Lite längre ner i området ligger "Lilla Bagdad Café" en schysst mackeria med djäkligt bra kaffe. Brödet kommer från Balders i Sollentuna och fylls med ägg, med turkisk salami, med fetaost, med cervelat och torkade tomater, sallad, gurka och i en variation som är oändlig. Inte sällan körs mackorna i smörgåsgrillen. Här finns också baklava från Edsbergs persiska baklavabageri och här hämtar Taxi Stockholm Aftonbladet som ska ligga i bilarna till chaffis och kunder. (en källa till irritation när friåkare, 020, Kurir och andra snyter tidningarna som är öronmärkta för TS).


tisdag 6 maj 2014

Studenter framkallar det nya ur det gamla. Utgrävningarna vid Broby Bro öppnas igen

Klickar man på den här bilden så är den arkiverad bland mina bilder under rubriken "stavkyrka" och helt klart ska detta stå mellan gåsögon för det är en högst amatörmässig och på gränsen till löjlig fundering nämligen att det som forskarna och professorerna slagit fast är en grav, med många bottnar, anser jag ha en sådan måttmystik att det mycket väl kan ha varit en stavkyrka. Det som talar för är att det finns rester av bosättningar inte längre bort än två hundra meter, att det ligger åtskilliga, båda grävda och inte grävda gravfält i dess närhet. Måtten, inklusive en absid är exakt det gyllene snittet och på snittets kvadratlinje ligger en stor fyrkantigt huggen sten. Om det nu kommer att visa sig att det här är grunden till en stavkyrka OCH en grav så kom ihåg var ni läste detta först!
I måndags, det vill säga igår, öppnades de igenskyfflade gravarna och fornlämningarna. Det var förra året, när utgrävningarna säsongsstängde som breda dukar lades över utgrävningarna och de tillslöts med sten och jord för att grävningarna lätt skulle kunna återupptas närhelst.

Hundratalet studenter har precis i ögonblicket satt sig ner vid det olika utgrävningsytorna och börjat framkalla historien med små, små, skrapningar i jordlagret. Varenda skiftning i färg, varenda liten "hård bit" som inte är sten (och kanske till och med det) antecknas eller tas tillvara och läggs åt sidan efter granskning. Det är ett långsamt framkallande och ett spännande sådant.

Jag har fått förmånen att följa arbetet så gott som, om inte stundligen, så dagligen och dettsutom blivit informerad genom ett utmärkt illustrerat nyhetsbrev över nätet. Det är bara att skicka ett mejl till leif@gronwall.transit.se så kommer uppdateringar över nuläget så ofta som det hänt något intressant (och det händer i stort sett dagligen)

För den som vill ha en föredömlig rekapitulation av förra årets grävningar, där årets nu tar vid från och med igår rekommenderar jag länken här och här är lite av det jag bloggskrev om förra årets utgrävning.

fredag 2 maj 2014

Att lyssna sig in i ett landskap


Alltså, det här måste vara något?

Terrasseringar, stenar som ligger på rad, stenar i cirklar, byggda barrikader, flata stenar mellan två rättuppstående som en slags entré.

Den stora ytan som en platå, sträcker sig över en stor del av udden
När jag jobbade med boken ”Döden i skogen” blev jag ganska så van, eller snarare tränad i att se mänskliga förändringar i naturen, Tvunget för att hitta rätt, kullen, stolphål, fästen för schavotten, gravarna, stenrösena som ett slags steglingslås över groparna, hastigt överskottade grunda gravar dit liken vältrades direkt efter avrättningen, efter halshuggningen, ligger där än idag som ett kollektivt minne från den långa tid vi ägnade oss åt det brutala i att ge igen med samma mynt eller bibliskt ”öga för öga och tand för tand” och som i lagtexten ”sig själv till straff och androm till varning”. 

Platån ner mot sjön ovanför en serie terrassmarkeringar.

Hör rösterna från en hastigt nedtecknad text från en av prästerna som var med aktivt vid en avrättning där han stod vid två människoskrottar (dubbelavrättning) och ordade till publiken (som kallats dit med på samma sätt som till högmässa) att ”så här går det om man inte sätter sin tillit till Gud.”

Som en slags entr+e med flata tenar. Medeltidshus?

Nej, det har inte varit en avrättningsplats där ute på udden i Edssjön. Däremot boplats, skyddsanläggning, fornborg.
Kollar upp med RAÄ i efterhand och visst, jag fantiserar inte, här har varit mänsklig aktivitet från bronsåldern och ända fram under medeltiden. Trä multnar bort, stenarna består, de rasar bara åt sidan, utför, plockas undan av folk används i andra sammanhang. Linjerna finns kvar, riktningarna. Det är magiskt att gå under björkar, ekar och lindar. Vi gick tysta barnen och jag för att försöka lyssna in oss i landskapet.

August före klippningen


Hemåt i kvällens blå timme