tisdag 18 september 2018

onsdag 5 september 2018

Simningens flytande konst - Nu är han där

Det är en sån skön känsla att släppa taget.
Veta att det bär och plötsligt förstå att det fungerar.

August och jag har några eftermiddagar och några tidiga morgnar innan skolan gått till Medley, det vill säga Sollentuna Simhall.

Av någon anledning så har vatten och simning varit ett enda stort motstånd för honom, inte vågat, inte trott tillräckligt på att det ska fungera.

Vi har haft flytträning, dykträning, hoppa från bassängkanten träning, titta under vattnetträning och tränat på att sluta hålla för näsan. Så har vi tränat simtag, bentag, armtag och fick till slut ihop det med simdyna.

Idag kom han loss. Alla rädslor var borta. Han simmade och han förstod att han kunde. Helt fantastiskt, vilken känsla. 22 simtag, lycklig! Han släppte taget.

Nu har jag någon att simma med, för det är så det är tänkt. Sticka

iväg tidiga morgnar och simma. Så är det snart och så får det snart bli. Bara lite mer säkerhet först. Har sagt att han kommer kunna dyka från svikten före nyår om inte tidigare och ta simborgarmärket med mig. (Ovanligt snyggt i år).


måndag 3 september 2018

August en hapelapin i köket


Vilken kökspojke han är den här killen. Sällan har jag varit med om något liknande. En hel papperskasse full med äpplen. Han redde med äppelsvarven, körde skal och skrottar i en skål och skalade äpplen i en annan. Gav aldrig upp utan körde till sista skrottet.

Av skalen och skrottarna kokade jag sedan en äppelskalsgelé och av äpplena ordentligt med äppelkompott för vinterns grötportioner.

Sprang ner till butiken och inhandlade några mått grädde, det där höstliga vill ingen inte avstå från väl?. Ljummen äppelkompott, måttligt sötat och överöst med tjock grädde.
Nu ligger det mesta förpackat i frysen och snart också äppelgelén i små burkar till höstens ostar och stekar.

söndag 2 september 2018

Till skogsbranden och vårt nya liv

Bränd skog i Kårböle, kilometer efter kilometer, ända ut mot vägen

Förra helgen drog vi iväg för att fiska, jag och August. Ställde kosan mot Färila och vårt nya sommarviste i Håvra, men eftersom vi inte har tillgång till torpet förrän sommaren är slut blev det övernattning hos min faster Karin i byn.

Håvra ligger bara dryga två och en halv mil från sommarens fruktansvärda skogsbränder kring Kårböle. På Karl Johan svampturen i skogen åkte vi förbi där det brunnit. Det är större än man kan ana. "Det är så det gör ont i hjärtat", sa August.

Två dagar, alldeles speciellt med min parvel, bara han och jag.

Halva nöjet är vägkosten. Skivor av Delins falukorv och rödbetssallad
Så har vi fått möjligheter att ställa grejer i ett rum i torpet redan nu vilket vi är otroligt tacksamma för. Det betyder att vi har tillräckligt så vi klarar oss om vi får några helger i höst att reda ordning.
Hela nejden är omgärdad av fiske. Vad är det man brukar kalla det?  Fiskeeldorado! Ljusnan rinner förbi på 800 meters håll och vid traktens alla sjöar finns anordningar för fiske. Så det är klart vi provade, men jag tror vi får utveckla redskapen en aning för att passa för det här. Ingen fisk, men bra samvaro.



Björn? Ja det finns björn, gott om dem också, flera observationer i byn och under björnjakten i Gävleborg sköts kvoten på 20 björnar på studs.

Små paltar, lite större än golfbollar, men bara lite större...
Så är vi bortskämda med två utmärkta charkuterier. Färilas Delins och Björks. Delins har helgöppet, det har tyvärr inte Björks, men säljer en del åt varandra. Kunde nypa åt mig torrsaltad suggrygg, så kallat amerikafläsk, att använda som fyllning i palten jag lagade hemmavid. Falukorven är inte att leka med och jag anser mig i alla fall som någorlunda expert på det här med falukorv, så det så. Men Björks finfalu som är lite grövre, lite starkare rökt gillar jag ännu bättre. Alltså vi pratar om falukorv som aldrig skålar sig i pannan och som är så fin att den med fördel kan skivas rå på knäckebröd.

...och med rårörda lingon från trakten. Sånt kan man äta när som helst.
Märkt efter några turer att de är ren och skär avkoppling att köra upp till Håvra och att två tre dagar upplevs som så mycket längre. Vill mena att vi hittat vårt livsretreat i en kulturbygd få förunnade att stanna i.

Så fick jag raka bort kulturförklädnaden när jag kom hem.
Snart ryker det långa håret också sägs det. Jag undrade nämligen om det var
möjligt och intresserad av hur jag blir bemött som långhårig hippie.
Det var möjligt och bemötandet var alltid gott