torsdag 28 februari 2019

Nattvandring XXVIIII



Snölik...
...och det blir alltid värre frampå natten! (Himmelstrand)
När ganska ljumma vindar smälter de sista resterna hör man hur det klunkar i botten av snöliket, pustar och lider.
Rutten vinter på sitt sista.
Trots sex plusgrader digitalt in mot gården så andas luften en nytagning av snö. Det liksom vilar där för att bryta fram på tvärs och nordan slår i ansiktet när vi vänder mot norr, huvan far av och kåren är iskall.




Assar älskar det. Öronen står rätt bakåt och han strävar framår i spänt koppel som om han blev inspirerad. Massor av dofter i vinden, mängder av sådant vi inte känner i klunkande snölik här och var.
Tro inte det är slut än nu när det blir värre frampå natten, det blir värre frampå natten!

Nostalgiskt idag på Arlanda Taxiremot




Vi var på fina Flygsamlingarna Arlanda, jag och A. (mer om det i senare inlägg) Hungriga!
Så fick jag den briljanta idén att göra som så många hundratals gånger förr, svänga in på taxiremoten och käka lunch på Bagdad kafé.
I juni är det fyra år sedan jag slutade köra.

Bara att köra in på uppställningsplatsen och backa in i en parkeringsficka fick minnen att skölja över mig. Så många dagar, kvällar, nätter jag stått här och väntat på körning bort. 

Utarbetade ett system att köra in exakt då stora flyg landade. För så var det förr, lågprioriterade bilar (har med drivmedel och utsläpp att göra) fick på den tiden förbeställda körningar först. Missade man en landning och bättre miljöbilar hann komma in så var det bara att vänta på att kön av taxibilar skulle ätas upp.

Jag körde på flightradar 24 i mobilen och rattade in på remoten exakt i det ögonblick som flygen tog mark – det var exakt då som förbeställningarna till det landande flyget delades ut. Det var sällan jag missade. Annars var det att bida sin tid på kaféet, ett rent underbart ställe, eller som A sa idag – ”Det känns som man är i mellanöstern”. Säkert ett 30-tal nationaliteter och dofter från grytorna som för en till ”tusen och en natt”. Bulgurkok med lammlägg och tomatiserad sås med vita stora bönor. Kan de bli bättre?


Jag kände inte igen en enda, men stressen kände jag och kroppshållningarna. Chaufförer som suttit i bilen sedan fyra på morgonen. De går krumma och pissnödiga från sina bilar, slitna och ganska så eländiga – att köra taxi är ett väldigt slitsamt jobb. Kollektivaskkoppen utanför entrén svämmar över och det röks något alldeles förfärligt – som att de som röker tvingas röka ikapp förlorade ciggisar som missats vid körningar.

Muggen svämmar över av hundratals pissnödiga och sen samlas alla framför TV-skärmarna i uppehållsrummet för att se var på körningslistan de är placerade och om de möjligtvis hinner slänga i sig ett lammben eller en hamburgare eller en lasagne. Idag var det strömming också. 
Några flänger åt sig en macka att äta med kaffe i bilen fram till terminalen. För bilar som inte är beställde är det ett nytt kösystem där och då ska förarna konkurrera med varandra för att locka till sig kunder. Friåkarna är värst.

Nä, jag är glad att jag slutade, att hela jaget sa ifrån efter drygt tre års dygnetruntkörande. Men remoten och Bagdad Kafé kan jag ju åka till ibland för att känna in.

Vill du läsa hur det var att köra och om alla märkligheter som inträffade i min taxibil?