måndag 23 november 2015

Tunnbrödsöset till söndagsfrukost



Jag har en kärlek till tunnbröd*, alla olika slags.
I går morse bakade Kristina frukosttunnbröd, varma, mjuka, rågdoftande och lite mjöligt härliga, perfekta till en lite bitter apelsinmarmelad, en lagrad präst och en kopp stark presso.

Äntligen rullar kruskaveln hemma hos oss igen och jag lovar att det kommer bli en vana.
Lite av en dröm är att mura upp en tillräckligt stor grill/ugn i trädgården till i sommar att baka tunnbröd i, eller hitta en bra metod att baka i någon av kakelugnarna. Någon som gjort? Blir väl i så fall ganska små bröd då eldstäderna är trånga.

(Vet en som rökte i kakelugnen. Hängde in korv/kött efter att ha hårdeldat och när bara glöd återstod lade in granris och stängde luckorna. När ugnen svalnat hängde där utsökt rökt vara. Skaprova det i vinter).

Tunnbröden är de enklast tänkbara:

50 gram rumsvarmt smör
2 dl rågsikt
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver (!)
1 tsk salt
2.5 dl filmjöl

Kristina har tagit receptet från Tidningen Hembakat så gå in där för att se vad man gör med ingredienserna för att få fram det enkla, goda och snabba tunnbrödet. Lite norrländsk känsla för scones.


* För några år sedan var jag ordförande i Sollentuna Hembygdsförening. Mitt mål var att försöka modernisera verksamheten och göra sammanhang tydliga samt se till att kommunikationen fungerade. Tyvärr var motståndet och konservatismen för stark vilket skam till sägandes kommer att resultera i en hembygdsrörelse som dör sotdöden. (Vi kommer inte ha någon ungdomsverksamhet för det vet vi att ungdomar inte är intresserade av historia", deklarerade mannen som tog över verksamheten efter mina år).
Men jag hann ändå uträtta en del. Bland annat ställa fokus på brödet, inte helt oväsentligt i hembygdstankar. Läs mer "HÄR"


"Äta vanlig mat" - Falukorv med bruna bönor


Det fanns en tid när jag nagelfor Falukorven och gjorde det från två håll, från båda ändar. Resultatet blev en liten fin bok som gavs ut hos Björn Kronwall, "Femton kockar och Falukorv" och med bilder av Karl Melander.

Jag steker fortfarande, 15 år senare, gärna falukorv till middag och faktiskt till allas nöjdhet, men bara om det är kvalitetskorv från djur som hålles väl och med den där lilla extra smaken av rökighet. Den där korven som små tillverkare hantverksmässigt gör med heder. En av de bästa som marknadfördes som både världens fulaste och världens smalaste falukorv var följdaktligen världens godaste och tillverkades av Franzéns Charkuterier (föga överraskande!! MEN det är inte den på bilden ovan.)


Gick för några veckor sedan på en riktig djävla nit. Köpte en extra alspånsrökt falukorv till överpris i livsmedelsbutiken och från ett stort industricharkbolag.
Det visade sig att man trätt ett mörkt, läckert, lockande, tjärliknande korvskinn över en vanlig blekrosa köttemulsion. Så trött man blir på att dessa fix och trix med maten.