torsdag 29 juli 2010

Man gör bara sånt här om man blir bjuden



Nej det handlar inte om stora exklusiva middagar - det handlar om fotboll och det handlar om AIK och Champions League.

Jag har aldrig satt min fot på Råsunda eller än mindre sett en fotbollsmatch live. Fotboll har varit minst en halvlek för långt för mitt tålamod och bara det att det dessutom föreligger en risk att det är spännande har gjort att jag avstått. Jag gillar inte spännande grejer helt enkelt - avstår därför filmer med spänning, idrott som man inte vet hur det slutar, resor som bara pågår utan mål - som att äta med förbundna ögon, man blir liksom avhändad upplevelsen på väg för att den snöps av något annat, det där starka spänningsmomentet - min drog i livet har varit någon helt annan - inte vildsintheten.

Tack vare vännen och till yttermera visso matkonstnären Björn Frantzén hamnade jag på först på Edsbacka Wärdshus för middag och sedan på en champions Leaguematch på Råsunda...otroligt.

Likheten med att gå in på Operan, eller en stor teater är slående, bara att här tiger inte publiken still utan är en högst väsentlig del av tillställningen, fonden, scenografin, ytterligheten.

Upptäckte att jag snabbt, vid avspark, blev helt fokuserad på det som hände där nere på planen, inget annat störde, spelade ingen roll vilka tankarna var innan eller vad som upptagit mig under dagen - märkligt, till och med bättre än operan eller teatern som fordrar en hel del tillbaka från betraktaren som referendum. Det här var underhållning från första stund till sista, två gånger fyrtiofem minuter med några minuters tillägg. Och visst var det spänning, men tålighetens spänning, nästan meditativt och som fick små snabba utlösningar ibland som när nyförvärvet hos AIK, Mohamed Bangura presenterade sig och (visst ja, jag har inte sagt att det var AIK som spelade mot norska Rosenborg) som dittills bara spelar 16 sekunder i laget efter att ha hämtats från division ett-laget Värnamo med elegans som reptilsnabb balett spelfördelade eller tog emot och ständigt hittade lösningar.

Men säger vän av ordning, AIK?

Spelar roll tänker jag - det var kärlek på arénan.

Tack BF för en helkväll jag aldrig hade fått uppleva om det inte varit för att Du drog med mig.

tisdag 27 juli 2010

Den ärbara vällusten - De Honesta voluptate



Titeln är självfallet Platinas i världens äldsta tryckta kokbok från 1480 eller snarare Maestro Martinos titel på sin kokbok för så här föreligger det att Bartolomeo Platina var en humanist och filosof som signerade en kokbok. Men på 1030-talet hittades ett i det närmaste exakt handskrivet manus signerat Martino - en köksmänniska. Platina hade helt enkelt tagit manus och gjort det till sitt högre i samhällsrang som han var över Martino som "bara" var i köket.

Jag bläddrar fram det jag skrivit i sak om Martino i min bok "Järnspisar Hackekorv och tabberas" och kan inte undanhålla att Martino lagade både maccaroni och Lasagne. I sammanhanget berättar jag om Boccaccio på 1350-talet som i Dec amarone skriver och "korvarna som var förbundna med vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan" - hallo, 1350-tal.

Herrgårdslusthus som nöje

När jag och Rodjana slank in på Söderbrunns kolonilottsområde - Liljanskogsvägen in från Stockholms universitet - i akt och mening att bli inspirerade så ringde det liksom "De honeste voluptate" för en av de första trädgårdarna vi kom till var en 1700-talsinspirerad mångfaldig liten lustgård. Enkel, välordnad, men samtidigt rörig och skönt övervuxen.

Söderbrunn är Stockholms äldsta kolonilottsområde - skapat av Anna Lindhagen för 105 år sedan och på 50 000 kvadratmeter odlingsmark fördelat på idag 200 kolonilotter.

Vad kom först? Fönstren förstås - de återbrukas det och blir vackert i kolonilottsvärlden

Små gångar skiljer lotterna från varandra, alla trädgårdar med lika många olika uttryck. Några med riktiga lusthus, andra med hemsnickarade skjul för trädgårdsverktygen. Någon har varit tursam att få stora välvda fönster och lagt in dem som en hel vägg som ett växthus - lysande vackert i grönskan.

Genast åkte vi hem till vårt eget mångfald och började lägga upp planer för kommande år - för det tar tid att böka runt, plantera om, dra nya gångar, bygga växthuset vi planerat så länge och samtidigt behålla det som skapar miljön den här säsongen. Det är häftigt - det är en ärbar vällust!



Spaljerade äpplen att tänka på för de närmaste åren - god konst tar tid!

lördag 24 juli 2010

Råkultur med småungarna



Plötsligt infann sig distansen och småungarna förstod skillnaderna. Sushi hade dittills för dem varit de små svampiga riskuddarna med prefabricerat laxpålägg. Nu är det smakbomber på färsk fisk som sitter i sinnet.

Igår hade vi regntung dag med utflykt till Zetas trädgård där vi konstaterade rånförsök med dillpion för 695 spänn, morsning! och allt är TVs fel där dillpionen reklamerades som något alldeles speciellt med påföljd att det blev soprent i trädgårdsmästarhyllorna - hos Zetas hittade vi dessa överprissatta tämligen lamt växande stackars dyrdillpioner.

Vi la till en femhundring och åkte till Råkultur där vi slant in i trädgårdskortbyxor och fladdriga fritidsskjortor med håret sommar-på-ända.



Det är så bra att det matchar det bästa. Vi åt 2 sashimi och 35 bitars sushi utan trams och har smaken kvar snart ett dygn senare, i alla fall som upplevelse.

"Jasså var det så här bra det ska smaka", (Lovisa)
"Sushi - så här ska det vara" (Alma)
"Jag gillar inte sushi" (August som fick spagetti med köttkvarblivor från gårdagen när han kom hem)

En stämpel i sommarminnet blev det i stället för överreklamerad dillpion.

August slår en sjua i busken


Han har upptäckt livet - att slå en sjua i busken - stor kille nu!

Rodjanas kvällste på Linnés temynta


Teet har en inbjudande doft och exploderar i färg väl i hett vatten. Ett te för kontemplation på kvällskvisten. Färskbryggt hellre än från torkat har vi förstått och tiden är nu när myntan blommar hög och ståtlig. Rodjana plockar ett par kvistar varje dag.

torsdag 22 juli 2010

Rapport från ett litet blomsterhav

Blomsterträdgården

Just nu är det blommorna - snart grönsakerna, gurkorna sväller, squashen likaså, jag har duschat min 1700 talspotatis och vågar nog snart ta upp ett kok av den röda Ahlströmern Rättviks Röd. I morse låg den där fällad, en råtta stor som en pudel, under den grönskande nätmelonens bladverk i min mullbänk. I veckan hade den grävt stora hål i hörnen och fördärvat en del, nu small den ihjäl och August var med när vi grävde ner den och klappade till över hålet med spaden. Gillrade med sämsta Willys prickiga korv, den gillades tydligen och nu är fällan spänd igen för en eventuell partner. Förbannar närmaste grannarnas komposter där råttorna matas in med kycklingrester och kokt ris.

Ska schakta för ett växthus i kväll och i den luckra schaktmatjorden sätter jag potatisen till julbordet, sättpotatis som legat kvar sedan april/maj och fått små hårt knutna violetta groddar.

En böna om dagen för August som är superintresserad av att öppna och se hur bondbönorna utvecklas

Korianderblom är humlefång


Till gurkinläggningar, potatiskok, kräftkok

Vi har aldrig haft stockrosor i trädgården, i år planterade vi dem lite här och där för att få färgglad höjd och vilket neonsken det blev!

Nam prig kapi och grillad makrill

Sotat marinerad makrill på grillen - kräver starka sidosmaker för att lyfta fullständigt och bli till en värmebefriande smakbomb i sinnet.

Det finns tillfällen då solen och värmen lockar fram lusten till det ekivokt smakdjärva i familjen, speciellt när vi kommer samman med andra med liknande intresse.

Häromdagen var vi hos vännerna Åbergs och grillen stod framme och köket var öppet och råvarorna fanns redan på plats.

Rodjana snittade de nyfångade makrillarna. En utmärkt grillfisk och underskattad i smak. De gneds med svampsoja, salt och peppar tillsammans med skuren stjälkselleri och fick mogna tills grillen var het.

Sallad på glasnudlar och bläckfisk, hett så in i Norden

Under tiden sattes en extra sommarhet jam wunseen plameuk; sallad på glasnudlar, bläckfisk, chili, fisksås, mynta, och stjälkselleri samtidigt som en Nam prig kapi rördes ihop. Denna fullkomligt förförande "gucka" skriver tabberaset om i allmänhet här och i synnerhet här

Nam prig kapi till grönsaker och grillad makrill

Häromdagen skrev vi om hur värmen och högtrycket hanteras så att den svenska sommaren vänds till enkelt liv och njutning. Detta ovanstående är kapitel två i den konsten.

Bland fjärilar och humlor

Linnés temynta


Nu är tiden jag drömde om när jorden låg svart och nysådd i början av maj - blommorna ger ett överflöd åt humlor, bin och fjärilar. Hela luften fylls av surrande.

Oregano lockar massor av fjärilar

Bolltistel med tusentals blommor

söndag 18 juli 2010

St(r)ängnäs idag - hermetiskt tillslutet

Christer Lingströms bygge av nya Edsbacka Bistro Strängnäs, så här långt. Ser lovande ut.

Det här är Sommarsverige.
Dagsutflykter med hela familjer - Nä, gören Er icke besvär för si på sommar'n då stängs det.
Man undrar hur de tänker?

Vi åkte våra tio mil till Strängnäs idag. Mest för att se Channa Bankiers utställning, gå på keramikens hus och äta glass i landets mest prisvärda glassbar, den mitt emot Keramikens hus. Glassbaren var öppen, allt annat stängt - hur kul är det?

Man skulle ju kunna säga att vi var dumma som åkte hela vägen till Strängnäs utan att kolla vad som är öppet, men min erfarenhet av sommar är att det är öppet och idag är det väl ens inte stängt en långfredag som förr.

Synd - vi hade gärna sett Channas utställning.
Och vi hade gärna gått in och hälsat på i Keramikens hus.
Vi hade gärna köpt hemlagrad ost i Ostaffären.

Ser ni den här skylten i Strängnäs och har den allra minsta smak för glass - gå in! Det är glassbaren Blå Hjorten som har ett 60 tal olika smaker på hårdglass och som öser glassen i skopor snarare än kulor

Trösten över att allt var stängt blev glassen och domkyrkan för trots flera vändor till stan tidigare för en radioserie med Christer Lingströmhar jag aldrig varit inne i domen - nu har vi lagt till den erfarenheten.

I Radioserien (tryck på länken "Christer Lingström") går vi i gränderna och på kullerstensgatorna som Tore Wretman en gång gick på som grabb, och så lagar vi en massa mat.

Idag var Strängnäs stängt - ingen turistansvarig som kan ruska liv i strängnäsorna?

Den lilla Prinsessan Isabella var dotter till Johan III och avled 1566 bara två år gammal. Hon ligger begravd under stenen i Strängnäs Domkyrka

lördag 17 juli 2010

Mångfalden viktigast...eller...



Vi satt i morse i vår egen trädgård och det slog mig att jag nått en bra bit på väg i arbetet att skapa mångfald. Nu är det så där igen att man får tränga sig in bland växterna och jag tycker det är befriande, vackert, inspirerande och det doftar så gott om jord och blommor och det finns så mycket av förhoppning bland höga bondbönor, frodig potatisblast, en örtagård som bin och humlor gillar, nätmelonen på hästskiten under glas och så alla slags grönsaker.
Vi skördade en hel del dill, mangold, stjälkselleri, koriander, lök, vitlök och några gurkor idag och det blev till en het soppa med fläskfärs och chili.

Svartrötter, persiljerötter, krasse, rosenskära, sparris, skockor och en och annan bondböna

Blommande koriander. Det här är första koriandern, det finns fler rader sådda med två veckors mellanrum - den sista omgången sås nu. Blommorna får stå så att vi kan skörda frön i höst.

Linnés temynta, uppstudsig och praktfull i färg.

Ros i den perenna rabatten som i övrigt har mycket att önska

Det är första året någonsin jag har stockrosor. Några står i kryddlandet, andra i rabatten och några vid sidan om bönorna. Jag vill skapa höjd på några platser i trädgården,

Grekisk vädd

Tre olika slags gurkor i gurklandet som jag anlade mest för att jag borde ha gurkor - har inte lyckats tidigare, men nu kan vi skörda för fullt

Bären icke att förglömma, röda, svarta och vita vinbär

onsdag 14 juli 2010

Så blir värmeböljan en tillgång

Jag är inte säker men tror att det möjligtvis kan stavas ส้มตำ på thai - Rodjana är inte hemma för att kolla

Det är thaivärme - vi jobbar i vinterhelvetet där är allt är kallt som ett isbjörnsarsle i månad efter månad och med kortdagar i ljus. Så kommer den, sommaren, först olidlig med regntunga moln och växelväder. Men vi vet att vi är garanterade intensivsommar några dagar i högtryck och i alla fall är det så för mig, att det är för dessa dagar jag lever vidare hemma i Sverige, denna fullständiga förvandling av ismassa till tropik. Älskar, på gränsen till besatthet och njuter så fullständigt.

Bästa sovplatsen just nu

Så sadlar vi om till thailiv hemma. Ungarna sover på balkongen och maten får bli thaikryddad så det svindlar för ögonen. Det svider i tio minuter och känns olidligt härligt - därefter inträder den fullständiga tillfredsställelsen och man förstår att den inre orala hettan står i ett intimt förhållande till sommarnattens 30 gradiga värme.

Gör det, prova en somtam (eg. sallad på färsk grön papaya) på rivna morötter (fjorårets) eller kålrot. Slösa med chili och fisksås, sältan och styrkan behövs.

Sök på somtam på Tabberaset för att hitta recepten, de finns många olika, eller ta det här på Kålrot.
För en riktig somtam behövs en mortel (och gärna också en god mortelhustru) läs mer om det här

TV-grillning i Studio Sollentuna och Grillning alldeles för oss själva

Tabberasets marinerade och grillade grisbog

Det är väl lite kul med offentlighet. För en tid sedan gjorde jag ett inslag i Thomas Ardenfors lokala TV-fönster, "Studio Sollentuna" - hur kul som helst.

Inslaget, som blev långt, skulle handla om att grilla och göra trevliga "guckor" till. Sålunda förgrillade jag tre sorters kött hemma och gjorde "gucka" till att tossa färskpotatisen i och en liten vitlöksångande kräm på grillad aubergin.

Billig skit kan vara lockande gott. När det gäller korv är det nämligen det som är poängen. Den fornordiska översättningen av korvskinn är den vi fortfarande brukar benämna den som: Fjälster! Och betydelsen i av fjälster är "Gömsle". Den skruvade korven hittade vi på City Gross och är så där läckert torr och smakrik (förmodligen lite kemikalier) så att den frasar lite härligt i mun.

Senare i sommaren har det blivit grillning i högar, nästan som man tänker "Nej nej inte grillat idag igen"!
I frysen ligger makrill från Norska friska havet, fryst i ögonblicket de fångades. Utmärkt på grillen, snittade och späckade med örter, eller varför inte som en Priowan (sötsur). Rikligt med kol i grillen och så fort lågorna falnat - dit med en rundbottnad wok. Mycket olja i och så fritera de snittade fiskarna. Häll ut oljan, men spara en rejäl skvätt. Ha tomater redo, chilli, massor av hackad vitlök, gul lök skuren i båtar och färsk skuren ananas och en hel flaska ketchup. Kör i vitlöken först och chilli, rör hastigt ner klyftade tomater och söt ananas i bitar. Låt en skvätt fisksås gå med för sältans skull och montera ihop med rejält med ketchup. Lägg i lökbåtarna och låt såsen tjockna något. Häll såsen med grönsakerna över de friterade fiskarna och ät med nykokt jasminris och prig nampla.



Visst ja, mitt grillinslag går att titta på här

Prig nampla är för den oinvigde svetslågehetta. Skär ett tiotal små thaichilli i tunna skivor. Ta saften från en halv lime (skär den på det sättet jag visade i TV och som du hittar i ett blogginlägg här). Häll i dubbelt så mycket fisksås som lime och så blanda i chillifrukterna. Låt mogna en stund och häll sedan matskedsvis över riset om du törs.

Så kan man naturligtvis söka på bloggen. Söker man på Chili så händer det här och det kommer upp ett digert thaimatsbibliotek liksom om man söker på nam prig - Gör det och få hetta i solen!

Sista skörden av egna jordgubbar


Vårt jordgubbsland hör inte hemma i 1700 talsodlingen - Linné smakade aldrig dessa fragaria ananassa utan nöjde sig med parksmultronen som han njöt av desto mer av.
Om smultron i allmänhet har jag skrivit här och dess historia i synnerhet har jag skrivit om i här.

Jordgubbslandet har sin sista säsong där det ligger nu. Det ser man på bären, små och med låg avkastning. Snart tar jag vara på utlöpor, sätter dem på en ny bädd så fort potatisen är upptagen och så fräser jag upp den gamla skiten, som säkert givit oss hundra liter, för att sätta kål där nästa säsong.

Peace - en ros i perenna rabatten

Indiankrassen skriker - Indiansommar

Linnés dotter kom springande in i arbetsrummet på Hammarby och ropade i den blå timmen att blommorna ute tagit eld. Linnés röda krasse, indiankrassen, har en våglängd som skär tvärt in i den blå timmen, så tvärt att det uppstår en slags färgkrock så att blommorna ser ut att glöda. Min egen krasse glöder på bild, men vibrerar inte som i verkligheten

Scenförändrat potatisland

Scenförändringen är total jämfört med bilden nedan från den fjärde maj

Min potatisåker har inte behövt vattnas alls hittills. Idag tror jag att spridaren får gå igång. Potatisen har tagit sig väldigt bra uppe i den varma jorden. Rejält kupad så gör det ingenting om den växer sig uppåt något när det vattnas. Det lustiga är scenförvandlingen från första veckan i maj till nu när den amerikanska rosenpotatisen i stort sett är skördeklar.

Det var den fjärde maj som jag fräste potatislandets lätta mylla och satte fyra olika sorter med några dagars mellanrum.

Nu är det dags att sätta julbordspotatis. Det får bli den amerikanska som är en tidig och vacker sort. Jag kommer att kupa i början av augusti och sedan slå blasten i slutet av september. Täcker sedan med väv och rikligt av halvbrunnen kompost, hästskit halm och bräder. På julafton klockan tio promenerar jag upp till landet - det är tradition sedan fem år tillbaka. Där tar jag undan förlåten och gräver genom den första lilla tunna tjälen och tar försiktigt upp den grannaste och rosigaste färskpotatisen - vi brukar få hela dignande fat att ge bort till vänner och själva sätta fram centralt på julbordet till sillen och syltan.
Inkapslad sommar!

torsdag 8 juli 2010

För fulla segel till Strindbergs Ö

Tabberaset på sjövana ben.

Jag älskar människor i min närhet som så generöst bjuder på upplevelser. Vännen Peter Holstad är en sådan. Igår bjöd han till bords på den egna ägandes segelbåten och tillsammans med två av mina döttrar. Solen stod högt, himlen klarblå och i skärgårdsbandet utanför Dalarö blåste segelvind som gav sju knop.

Jag har inte seglat sedan jag var liten grabb och då med en krängande koster som var så grund att den inte gick att kryssa med, men som förknippas med sommarupplevelserna då, på 50-talet och det är så märkligt att trots att 50 år förflutit sedan dess så framkallas exakta känslor omedelbart, dofterna, ljuden och hur vinden tar tag så mäktigt och skjuter iväg, kraftfullt så det suger i rodret.

Lovisa älskade byssan med salongen och kojplatser i både för och akter

Nu ger jag med Peters hjälp mina småtjejer samma känsla och även om det bara var en dags äventyr det handlade om så var det storslaget både för mig och för dem.

Vi gick alltså från Dalarö över Jungfrufjärden och ut till Strindbergs Kymmendö där vi lade till alldeles ett stenkast från gården där författaren hade sin skrivarstuga och där han skrev Hemsöborna varefter han aldrig mer var välkommen till Kymmendö.

Skepparen och Tabberaset - en lysande segelduo

Tillbaka på stranden badade och simmare Alma, Lovisa och Peter, men inte Tabberaset som förstår att kallvatten inte är så nyttigt för kroppen och inte vill späka sig. Grillning med diverse kryddiga korvar och sedan hemfart i kvällsbrisen.
Far och dotter i kvällssolen, Alma njöt i stora drag

Tack Peter för den storslagna dagen!

Hem gick det i loja 3.5-5 knop i kvällsbris. Vid Smådalarö revade och gick med motorn sista biten hem till bryggan

En dag som slöts med att vi sammantaget såg 13 älgar och 20 rådjur, bland älgarna en åttataggare som villigt ställde upp för foto tillsammans med de övriga i första klungan om fem.

De första älgarna vi stötte på och som villigt ställde upp för fotografering. Lite längre fram stod ytterligare tre, sedan vidare upp till de tretton vi räknade totalt. Däremellan horder av rådjur.

onsdag 7 juli 2010

Linnés temynta


Den doftar av bergamott och enligt Linné var den här myntan så nära te från Kina man kan komma, kanske så bra att man "nu ninte längre behöver importera henne från Kineserna".

Den växer i min trädgård sedan länge, men togs in till Sverige under 1700-talet av Linnés lärljunge Pehr Kalm. "I original" växte temyntan i Nordamerika där den självfallet dracks te på av indianerna. Där polinerades växten av kolibrier - här hemma landar humlorna tungt på blommorna som växer i flera våningar.

Enligt en källa så användes bladen som viltkrydda av Indianerna - måste testas till viltsäsongen och jakttiden.