lördag 23 juni 2012

Nytt besöksrekord på Hersby Hembygdsgård under midsommar med Sollentuna Hembygdsförening


Det är så glädjande. Nytt besöksrekord på Lilla Hersby hembygdsgård. Sollentuna Hembygdsförening och Sollentuna Folkdansgille arrangerar sedan 30-talet midsommarfirande med dans kring midsommarstången, luftgevärsskytte, pilkastning, kafé och mycket annat. Aldrig tidigare har så många sollentunabor och andra hittat sommaren mitt i kommunen. Vi räknade med att över sex tusen människor samsades om utrymmet och hela gården var som en kokande gryta av folk, trängseln var fantastisk.

Hela midsommarfirandet föregicks av ett intensivt arbete, dels med att ordningställa Hersby Hembygdsgård till festplats vilket en handfull av föreningens verkliga entusiaster klarade av och dels genom ett lyckligt sammanträffande mellan Sveriges Radio P4 och Sollentuna Hembygdsförening. Det sistnämnda medverkade säkert till den stora uppslutningen. En miljon lyssnare fick höra om allt det som skulle ske på Hersby senare under dagen.

Det var föreningens styrelseledamot tillika medieansvarige Hanna Ström som tog emot radions HF-reporter på plats och berättade om både dans kring stången och den tävling vi nappat tag i och som visade sig vara en gammal tradition i Sollentuna, nämligen att utse den vackraste dräkten under dagen. (De påkostade dräktparaderna på Edsbergs slott förr i tiden var ett folknöje och vi vill påminna oss att vi läst i arkiven om hur alla försökte bräcka varandra och att det var just det som lockade "enklare sollentunabor" som åskådare). Vackraste dräkten utsågs av en jury och vinnaren fick en stor lagrad hembygdsost tillverkad av opastöriserad komjölk och lagrad över ett år. (Snart kommer namn och bild på vinnare och ost på denna sida).

Lyssna på Hanna Ström här!

Halvtimmen efter i sändning var jag hos Doreen Månsson i samma program i SR P4 och berättade om det traditionella och otraditionella med midsommarmat. Lyssna på "Inget är tabu" här

Recept och läsning från och om programinslagen finns här!

Snart är också bilder och texter uppladdade på Sollentuna Hembygdsförenings Facebooksida. Gå in och bli medlem och bevaka här!


TACK alla som uppvaktade mig på min bemärkelsedag



Häromdagen hade jag en av de mest mediativa och lugnaste, mest harmoniska stunder på länge. Det var uppe i trädgården, i grönsakslandet. Solen gasade i nacken, jag rörde mig lätt, jag sådde det sista och planterade och jag trodde verkligen på det jag gjorde, Ingen stress att vara någon annanstans i ögonblicket, ingen tanke på jobb, bara fokus på nuet.

Kanske det här är ett resultat av ett mångårigt och idogt arbete för att komma just dit. Fan! Det har kostat, men just då, i ögonblicket värt allt. En utandning och ett lugn, en inandning och ett nu.

Ja, ja, jag har blivit äldre och just det firade jag den 20dennes med att i enkelhet bjuda chili och annat på Viby Herrgård - det blev faktiskt fullt hus av vänner. Det kändes också tryggt och talen för dagen var generande vackert hållna, men jag behövde inte titta mig runt och fråga mig "Vem är det dom talar om och säger allt det där som är så bra" - så var det vid min 40 årsdag, då undrade jag, "Vem är det som har gjort så mycket bra grejer".

Tack Ni alla som hyllade mig denna dag!





Ni lät Er också, till min stora glädje, smaka och berömma min chili.
Basen är superkvalitetsråvaror.

Köttet fick jag köpa av Andreas Behrens som jag lärde känna när han var handelsbodsknodd hos Bondens Matbod som huserade i Sollentuna Centrum men som så hastigt konkursade mitt i uppgången. Andreas fick gå på dagen, men var lyckligtvis redan headhuntad av ICA Metro i Täby centrum och till en 27 meter lång kött och fiskdisk.

När han fick reda på att jag skulle laga chili fick jag omedelbart förfrågan över Facebook: "Och var handlar Du köttet?"

Jag köpte nästan sju kilo högrev i ett stycke med sladden av entrcoten hängande med. Ett amerikanske hängmörat oerhört fettsprängt köttstycke väl mognat från äldre djur.

Jag kände redan när jag skar upp det i bitar med 2.3x2.3 cm sida att det var exeptionellt bra.

Så fick det bli och så här lagade jag:


6.8 kilo välhängd högrev
6 medelstora gula lökar
8 del rödvin
2 anchopeppar
1 stor chipotle
3 msk chipotle och chilipepparpulver
3 färska strimlade jalapeno
1 rågad tsk rostad hemgjord chili dränkt i fisksås som fått torka till en seg massa.
1 1/2 msk spiskummin
1 msk torkad hemodlad oregani
2 msk torkade hemodlade och stötta korianderfrön
250 gram åländskt smör
1 liter demiclace


Förstek köttet i råhet stekpanna så att det blir väl brynt. Lägg över i en stor stekgryta.
Stek fint strimlad lök och låt koka i lite buljong så att den så gott som smälter bort och intar rollen som redning. Ställ löken åt sidan.
Häll över vinet och låt stormkoka med köttet i fem minuter. Skumma om det blir gråa skyar efter kanterna. Lägg i alla chili och alla andra ingredienser inklusive löken. Lägg på lock, sätt ner värmen. Ett bra kött som det här är klart på 45 minuter. Smaka av med salt och eventuellt mer hemgjord chilipasta (den med fisksåsen) för styrkans skull.
Låt stå och mogna i grytan till nästa dag. Värm försiktigt och servera med tillbehören.


Mina tre hemmavarande älskliga barn, Lovisa, Alma och August stod samtidigt med att chilin puttrade på spisen och gjorde rulltårtor för att använda som bakelser med grädde och jordgubbar. Envist höll de sig kvar i köket till halv elva på kvällen. Jättegoda bakelser över 50 till antalet.

Och så alla paket. Man blir alldeles rörd.

Tack alla för hyllningarna!




Det spökar i Viby Herrgård

Viby Herrgård i höstmundering, en herrgård för uthyrning till kortkonferenser och fester. Foto Sollentuna Hembygdsförenings hemsida www.sollentunahembygd.se



Ibland kan man höra hur någon går i trappen på Viby Herrgård i Sollentuna utan att någon går i trappen på Viby Herrgård.

Häromdagen blev oron större i det andliga tydligen och ingen nöjde sig med att inte gå i trappen.

Jag firade nämligen min årsdag på Herrgården, som ägs och förvaltas av Sollentuna Hembygdsförening, en förening som storslaget gav tillträdet till Herrgården och som födelsedagspresent vilket med tanke på den alltid tillstädes ekonomin vid årsdagar var en present mitt i prick! Tusen tack.

Det förtydligades dock vid överlämnandet av presenten att städningen efter partajet självklart inte ingick.

Nu underlättades detta av två vänner, kvinnliga förstås, som ägnade slutfasen av kalaset till att plocka, röja, diska. Tack Jannet och tack Merete!

Eftersom glas ska ångas av efter treminuters superhet omgång i restaurangdiskmaskinen lät jag senare allt porslin och lite till stå framme i akt och mening att återkomma dagen efter och plocka eftersom Herrgården då inte var inbokad.

Efter alla förberedelser inför Hembygdsföreningens midsommar på Hersby Hembygdsgård åkte vi upp till Herrgården för att ge den en omgång så att allt skulle blir fint och plockat inför midsommarens efterfest med midsommarens samarrangerande Sollentuna Folkdansgille.

Jag låser upp och går in. Möts av en försiktig sommarvind, inomhus, men inga fönster är öppna. Trappen är alldeles tyst, sjutillhållarlåset och larmet var ju på, men ändå ropar jag som om på en förekommen anledning: Hallå, Hallå. Det ekar från salongerna. Alla stolar och bord står uppställda som på den ritning som berättar hur. Vi går in i köket. Diskbänken är blank. Det rutiga köksgolvet våttorkat, fukten från avdunstningen känns i rummet, eller om det är annat från avdunstning som känns så där vagt odefinierbart som fukt i ett rum.

Alla luckor i 50-60-talsinredningen är stängda, jalusierna nerdragna. ALLA GLAS, ALLA TALLRIKAR är borta, insorterade på repektive plats i skåp och skänkar. Allt precis som det var när vi kom dit på eftermiddagen före födelsedagskalaset.

Nu tror jag förstås att det hela har en förklaring. Någon som kommit dit och gjort. MEN då brukar det alltid vara denne någon som hör av sig och klagar och säger: Vi var minsann på plats och det var inte ordningställt så som det sk vara och nu skickar vi räkning på städning...etc, MEN ingen har hört av sig.


Är det ett spöke som varit framme, tack i så fall till denna oförklarliga sida av världen Tack. Är det någon fysisk person som förekommit mig så tack där också. Är spöket och den fysiske en och samma, Tvenne tack.

Kristina "Mat-Tina" Nordström - upptäckte ett klipp som upptäckte Dig

Det här var kanske det första som skrevs för hennes vidare karriär.

Jag har varit inne på det för, men inte haft själva beviset i min hand. Häromdagen packade jag upp hela mitt gamla kontor och sorterade, det vill säga kastade en massa skit som inte behöver sparas på. Jag tror till och med jag skrev på Facebook att jag skulle rensa ur det gamla ur livet och det var tillhopa fem flyttkartonger med gamla manus, idéer, klipp, handlingar, onödiga minnen, sånt som framtiden och samtiden inte har någon nytta av alls. Den "viktigaste skiten" brände vi i bränntunnan, ordinär skit åkte vi med till tippen för att sortera under brännbart.

Ögonen föll på ett reportage jag gjorde tillsammans med fotografen Albert Wiking för en himla massa år sedan. En flickaktigt ung Kristina Nordström på bild när hon lagar lutfisk precis som man ska och hos Tomas Dreijing på gamla Petri Pumpa i Lund.

Det var egentligen Dreijing själv som sa: 

"Dra inte fram mig igen, ta något yngre. Jag har en tjej som heter Kristina och hon är multibegåvad i köket, lyft fram henne istället"

Det är få köksmästare och krögare som gör något liknande, lyfter fram sina unga medarbetare. Ett föredöme redan då!

Sagt och gjort, vi lagade lutfisk ihop en hel arbetsdag och så småningom blev det ett reportage som publicerades. Resten vet ni själva!

Jättegott!

Bara några rader om en helt annan slags potatis

Leksands vit, en av landets urpotatisar.


Den tillhör mina absoluta favoriter och jag har lyckats "smitta" en av världens 20 bästa restauranger till att använda den och dessutom omnämna den i kokboken "Frantzén Lindeberg" (Boken som jag förvisso själv är författare till, men där jag naturligtivis inte självsvåldligt kan plantera in egna värderingar eller åsikter...eller?)

Det handlar om en av landets äldsta potatissorter, Leksands vit. Tidigare har jag skrivit så här om min Leksands vit. Studera länken och förstå dessa äldre sorters absoluta kvalitets och smakfördelar.

Jag ville bara hylla min nya "potatiskran" Thorvald i Nässjö som med kort varsel levererade utsädet, sättpotatisen. Han är säkert landets kunnigaste odlare av historiska sorter med 360 variationer...och han kan namnen på alla. Han är som potatisens pomolog, sådan där som man undrar över hur är det möjligt - de ser ju likadana ut allihop.

Jodå, potatisen är i jorden, utom min potatis till julbordet, dessa sätter jag av tradition i juli. Färskpotatis till jul? Självklart!

Thorvald sa på bredaste småländska, eftersom jag var sen med att sätta potatis och att så i år:


"Du är alldeles precis så som man ska vara, folk har alltid för bråttom och sår och sätter i april och det finns ingen anledning till det. Skördarna blir stabilare och rikare om man sår och sätter när jorden blivit riktigt varm och det är den inte förrän i mitten av juni, så Du är helt rätt ute." 

(Vilken räddare när man tycker att man ligger sist och man tror att det inte kommer att bli något alls)

Så ser jag mig omkring och upptäcker att grannarna fått brun- och gulfärgade bönblad vilket är ett tecken på att det varit för kallt och blött. Så ser jag att många har rödbetor som gått i blom. Rödbetan tänker:

"Fan, det är snart vinter, måste sätta blom direkt och säkra kommande generationer". 

Om inte annat blir det stressade grönsaker av att så för tidigt i felvärmd jord. Det fanns faktiskt en tid när jag gick ut i april med kökets digitaltermometer och tog tempen på jorden för att vara säker.

Tack Thorvald för Dina vackra utsädespotatisar!

En ren mitt i stockholmsrondellen (Rendellen)

Förvåningen var ganska stor när vi såg renen på rondellen och vi trodde först det var utmärkta Renprodukter i Sollentunas Norrviken som var ute och gjorde reklam för nyinkommet renkött.

Kör man Holmbodavägen i Sollentuna ända tills man tror att man kört fel - då har man kommit hem till oss. Jag körde omvänt i veckan ända bort till matarvägssystemen som tar mig till världen, E4 och E18.

Där finns en EU stödd kommunalrondell anlagd ör att golfare ska kunna hamna på vår närmaste golfbana och inte riskera att i hastigheten hamna i Oslo, Kiruna eller Paris...eller också för den skull för att folk ska kunna köra vilse bort till oss. 




När jag körde omvänt, i veckan, ser jag i syne... tror jag först. Mitt i rondellen står en

ren och betar. Det slår mig att det möjligtvis kan...sant, men å andra sidan, en ren på en rondell i Sollentuna..nä!


Ett femtiotal meter ifrån ser det fortfarande ut som en livslevande ren, men det är det inte. Det här är en renhud uppslängd över en arbetsbock och med monterade renhorn. Det här är en rondellren eller som vi nu kan säga för at förklara vägen hem till oss, sväng av in i villaområdet till höger i rendellen!