Då blir det grönkålssoppa till slut

Tack Irina för årets grönkål och gott slut på 2008. Snart står vi där igen i den rena svarta jorden och funderar vad som ska sås var. Jag har beställt svartkål och försår i april. Vill Du ha några plantor?

I morgon SKA vi ha grönkålssoppa och med ägghalvor och små "äkta" prinskorvar.
Före jul var vi inbjudna att plocka grönkål hos Irina, vår trädgårdsgranne. Underbart krusig och härligt ren och frisk grönkål att jag sällan sett dess make.
Vår egen - det var bara några stånd - den ryska röda och slätbladiga gick åt i thaimatlagningen. Jag vet inte varför vi inte satte rejäla stånd i år - vi äter kopiösa mängder när det finns.
Irina blev vår räddande ängel och ringde oss före jul och påminde vad hon lovat tidigare under sensommaren och hösten att eftersom vi inte sått ut så fick vi ta av henne till julen och det är en gåva att skörda frostigt vackra och sköna blad fullknökade med sol och jord.
Ï morgon blir det av, hela odlingsåret inkapslat i några blad i en soppa.
Nästa anhalt är nässlorna till våren - stå ut!

Het somtam från Isaan isf grönkålssoppa

Det fick bli så - Somtam -mat som smakar, som är het, som rör alla sinnen, som får oss att nästan tappa andan och tandköttet att dunka i en rent masochistisk upplevelse.
Vi frågar oss ofta; varför gör vi så här?
Svaret kommer lika snabbt till oss tillsammans med den fullständiga njutning som infinner sig senast tio minuter efter måltiden. Då har smaken redan spelat ur sin roll, sältan från fisksåsen med alla dess fördjupade umamitoner som lyfter den krispiga papaya (egenheten att vara grönsak som omogen och frukt när den mognat). Syran från limen, sötman från sockret och det fermenterade från de krossade sötvattenkrabborna. Tillhopa med en gnutta socker och en handfull små thailändska chillisar gifter sig allt tillhopa och dundrar in i gommen och gör varje tugga till en upplevelse då det inte bara uppstår en fullkomlig karusell i det olfaktoriska centret och på tungans alla smakceller utan också en svidande hetta i läpparna långt utanför munnen och alla hinnor knottrar sig, drar och sliter. Det är fullkomlighet över det här ätandet som inte infinner sig med skinka, lutfisk, sylta, aladåb eller sillsallat.

REA i mellandagarna är en BLUFF

Det var tunnsållat med kunder dagarna före jul. Desto mer idag, lockade av som de trodde dragplåster, men som senare visade sig vara gammalt mög!
Det mesta som hängts fram var med ordinära priser och däremellan en och annan karusell med en "reaskylt" i knallrött ovanpå.
Det som hängde där var udda varor som mest och kanske en eller annan av utgången modell - H&M, Lindex, KappAhl, JC.
Gina Tricot var ett lysande undantag med 30% på allt.
Elgiganten som en vanlig vardag.
Det ska bli kul att läsa svensk handel efter det här, lysande affärer lyser med frånvaro. Dessutom kostar det energi av att trängas med alla dessa fåntrattar som jämte mig lockats till köptemplen denna vilodag efter jul.

Ikväll vankas traditionell grönkålssoppa med ägghalvor. Samtidigt som Rodjana meddelar att hon springer ner till thairestaurangen för att köpa med sig en somtam hem - det är inte utan att man längtar efter mat som känns efter julens fettmjuka

Vintern har slagit sitt grepp om trädgården

När jag bodde i Norge under 70 talet gick jag på tur i stort sett så fort jag var ledig och på kvällarna åkte jag skidor i sakta mak efter ett av många elljusspår i Lillomarka, alldeles utanför dörren där jag bodde på Grefsen. Första vintern där köpte jag ett par skidor, jag har dem kvar än, av märket "Troll". Ett par med råttfällebindslen och gjorda för att gå på tur med.
Så flyttade jag tillbaka till Sverige i början av 80 talet efter några år i London och då var vintrarna så pass att jag kunde fortsätta gå på tur om än det var mindre med snö än vad Oslo kunde bjuda.
När jag var barn i Östergötland gick vi på skidor varje vinterhelg, det var alltid hur mycket snö som helst.
Nu har jag inte haft fram skidorna på 25 år. De står där i förrådet som torkade brädlappar och skidskorna, skidstrumporna och skidbyxorna av äppelknyckarmodell ligger längst in i vintergarderoben.
Det är väl ganska bra det kan jag tänka, för jag har ju inte blivit yngre och skulle säkert både vricka, sträcka, bryta mig om jag gav mig ut nu. Tur för mig att snötiderna bara är ett minne. Så jag får istället nöja mig med att betrakta det lama vintergreppet uppe i trädgården där de sista nyponen klädes i iskristaller.