Jag kommer ihåg för en sisådär 50 år sedan då morsan handlade hem kronärtsskockor och kanske någon blev över efter måltiden och självfallet okokt. Då skar hon den så att det blev en färsk snittyta och la skockan på ett fat med vatten. Det var en magisk förvandling, från den slutna skockan till ett lila bombardemang. Därför låter jag skockor och kardonger stå kvar till en del i landet bara för att lysa upp med sin höstprakt.
Trädgården igår
För visst är det höstfeeling i trädgården, blommorna känns spretigare, inte alls skira längre, bondbönorna tog väldigt mognadsfart i veckan så nu står bara de största avelsbönorna kvar, gråärterna blommar fortfarande medan de längre ner är bulliga och sprängfyllda med knastrande, söta, goda ärter. Störvaxbönorna blommar likaså, vaxbönorna är avplockade och jag funderar på att riva upp dem för komposten. Majsens tofsar är betänkligt bruna och det är nog dags att skörda nu, rödbetorna är upptagna och liksom i potatislandet är jorden besådd med perserklöver och lin som gröngödsling. Så påminner mig August om att vi måste hämta mer färsk hästskit till komposten att väga upp all den gröna bladmassa vi får.
