I Grez sur Loing dristade jag mig till att äntligen öppna en box med gråskaliga underbara pasteller som jag köpte i England när jag gick på Royal College of Art 1978. Tänk att respekten för dessa helt fantastiska pasteller har varit så stark, på gränsen till ångest, att de fått ligga nerpackade i olika målarflyttkartonger jag släpat med mig allt sedan dess.
Under åren 78-80 använde jag mig flitigt av sådana "Inscribepasteller" och jag älskade på det sätt de släppte pigmenten och höll ihop ända till sista lilla biten. Älskade intensiteten och hur de lätt blandade sig, hur de svarade olika på olika slags papper men alltid med kvalitet även om motståndet var olika.
Jag kan nog lite tillspetsat erkänna att jag var kär i Inscribe och att jag under 45 år älskat på nervös distans.
När jag väl tog mod till mig och öppnade förpackningen i hårdplats var det med höga förväntningar och visst, kritorna motsvarade och skänkte mig den där sköna känslan av ett vackert återseende (nästan lika starkt som när jag träffade Kristina efter 45 års frånvaro).
Försöker hitta något på nätet och Inscribe finns naturligtvis kvar. Har kontaktat säljare om de kan skicka till Sverige, men inte fått svar än, men trägen vinner.
En genväg i pastellernas värld kunde förstås vara La Maison du Pastel på 20 rue Rambuteau och jag och Kristina promenerade dit för att inse att det bara var öppet marginellt om torsdagar. Lyckligtvis var vi kvar i Paris och tog oss dit. Att gå in i denne veritable godisaffär av pasteller är inte lätt. Handtillverkade i alla färgers valörer och skiftningar, ordnade i lådor efter färgtoner.
Butiksbiträdena plockade med kritorna åt kunderna som om det var juveler de handskades med, sköra juveler. Valde två olika grå, varmt och kallt samt en svart och en off white. Summa 730 spänn. Hade lust att handla mycket mer, men det får väl bli efter att V75an går in med redig utdelning någon gång.
(Kristinas bilder)
