söndag 31 mars 2019

Nattvandring XXXII



Jag hör bilar på avstånd, vinden runt knuten Assars krafsande i vägrenen.
Jag har sopandet av sand från andra sidan järnvägen och tågens ban från Häggvik till Helenelund.

Natten som jag trott varit sammetssäcken för alla ljud har öppnats. Filtret mot omvärlden har rämnat.
En mås i natten långt från andra sidan sjön, mitt i natten. Den skriker, gnyr från någons villatak. Hjärtskärande men långtifrån, skrapet av egna steg, vinden som vänder och susar.

Det är släckt i alla fönster utom några få, alla utom tre fyra stycken, blir alla.
Inte tyst alls. Natten är min egen.

Inga gräshoppor än, längtar efter ljudet jag inte hört sedan allt fallerade och tystnaden kom smygande efter slutet av 60-talet och alla dånande konserter från Marschallhögtalare.

Och jag styr hörselmanickerna med telefonen, det är otroligt, en helt ny värld har öppnat sig och bäst är nattvandringens alla ljud och att jag hör kärleksord hemma.