lördag 26 juni 2021

Förmånen att bli nästan 70

 För så är det, fyller man 69 så är det en förmån faktiskt inte alla förunnat. Se på Mozart till exempel. Dick Harrysson gjorde ett utmärkt inlägg som svar på lyssnarfrågor här om sistens. Mozart blev bara hälften så gammal som jag själv men då var 35 dagens 69, i alla fall nästan.

Härlig frukostering på sängkanten

Så är det i alla fall att jag fyllde 69 den 20 dennes och blev furstligt uppvaktad med blomster och frukost på sängen. Paket fick jag i förskott och lyssna nu jävligt noga: En pullover av finaste garn ATT STICKA SJÄLV! Lysande, snart börjar jag. Följ med spänning h'är på bloggen hur pullovern kommer att växa fram.

Och det dukade bordet till middag...

Jag brukar säga att jag slutat fylla år, men då ljuger jag. Med så fina närmaste jag har så är det en ren glädje omhuldat av kärlek och värme, uppriktighet och uppskattning. Det är fint att fylla år och jag hoppas få förmånen att gå vidare genom åren.

...först med förrätt, västkustsallad med rostbröd...

...sedan gravad lax...

...med en alldeles utmärkt färskpotatis dressad med
hemlagad hovmästarsås

Tack mina älskade för all firning💟





Vegetariska vårrullar när det regnade i veckan

 August är fiffig när det kommer till mat, alltså med det menar jag snabb, noggrann, och idérik. Det där tråkjobbet med maten tycker han är det roligaste som finns, som att forma vårrullar till exempel. Han ställer hela arbetet i ett slags system där varje enskild del (varje vårrulle) står i det enskilda förhållandet till helheten. Och det blir så jäkla bra!

Fyllningen i veckan när det regnade blev helt vegetariskt med svamp (diskussionen går hög huruvida svamp är en vegetabilier eller något annat) gul lök, röd lök vit lök, strimlad färsk vitkål, glasnudlar, soja.

Alla ingredienser steks var för sig och blandas sedan i en skål med sojan (bara så det binder ihop). 

Vårt vårrullepapper var inte det bästa, legat i frysen under vintern här på landet och efter ett eller annat strömavbrott blivit frysskadat - men de räckte till all fyllning och därmed till middagen.

Augusts snabbrullade vårrullar

Det jag tyckte av inköp skulle räcka i oändlighet är slut - nu tar vi en vända till thaiafären i Ljusdal efter helgen och förser oss med det nödvändigaste - torkade thaichili, färsk thaichili, fisksås, pojkesoja, ostronsås, vårrullepapper etc. Så här brukar köplistan se ut när vi handlar på Thai Fong i Arlanda, men härn i Ljusdal är listan betydligt kortare. I listan finns ytterligare länkar till en hel del recept och upplagningar.

Oftast doppar man vårrullar i en ganska söt chilisås som smakar sisådär. Gjorde ett eget hopkok av pojkesoja, svampsoja, fisksås, honung och en halv msk nam prig na rog, värmde försiktigt och klar när honungen smält helt.

Här en länk till recept på en variant av mina vårrullar med kött och grönkål. 

Och Här en länk hur man bäst rullar dem.

En länk till som leder till allt jag skrivit om vårrullar. Längst upp till vänster i bloggen finns sedan en sökruta som ger oändliga möjligheter att söka rätt på det som kan attrahera. Sök på till exempel fisksås eller bästa sojan.





Oj, en så trevlig midsommarafton



Vi var bara några stycken hemma hos min faster  Karin, som dukat upp klassiker på ett vackert midsommarbord. 

Där bland blommor och blader på sommarbordet togs fram den stora västerbottenosten med bröd, snapsar i portionsförpackningar, öl och smör.

Sedan ställdes ett stort fat med sill och ägg. Ett stort fat med jordgubbar från Ängelholm (tyvärr är inte Tallåsens hälsingegubbar mognade än) och så till kaffet en hjortrontarte signerad Eva-Britt. 

Så löpte sommarsamtalen som aldrig ville ta slut, skämt och allvar, lokala berättelser och ett och annat som hamnade i skvallertunnan - helt underbart. 

Tusen tack för en fantastiskt fin midsommarafton Karin Mehrens och våra vänner Yngve och Eva-Britt!

Tillsammans med K gick vi sedan en kort odlings och rosenvandring i en doftande, men smårengnig trädgård och så hem för en långfilm på TV "Fisherman Friends" som var rörande bra och något dråplig. Avslut med en varsin cigarett på verandan i den ljusa sommarnatten som nu verkar vika över från regn till sol. (OBS vi röker vanligtvis inte, men bara ibland och då under högtidliga former och gärna cigarr)

lördag 19 juni 2021

Bilder från vår trädgård bortanför hushållsodlingarna




Godaste  Catalanen vi smakat, helt nybakad och nymonterad hos Kakfén i Färila. Lova att stanna till där om ni passerar. Under säsong serveras också de godaste semlorna med varm mjölk!!!

I mullbänken framför huset står irisarna som spjut i backen


Första rosen bland många, okänd sort, blommade blott en dag

Tulpanernas tid är förbi. Tre togs av rådjur, övriga 
vackert överblommade



Nästan irriterande många

En av tusentals på änget

En kort saft och snuspaus

En liten grobänk för sådant som sent kommit i jorden...



...som för till exempel gråärtor

Den kallas snöbollspuske i folkmun och vi tyckte 
länge den var besvärlig, alltså växte så inihelvete. Sedan fick vi höra att
 dess egentliga namn är olvon, alltså en slags 
och då började vi njuta av den mer. Konstigt va?


Sibirisk vallmo, så jäkla vackra och blommar hela sommaren.

Backsippan är fantastisk när den blommar...

...men lika skön som överblommad.





Det är förmånen med att förflytta sig 30 mil norrut 
under våren, man får två vårar i en, just nu ligger 
våra syréner på final här uppe och bjuder fortfarande en 
söt underbar doft i trädgården medan de redan är 
överblommade hemma i Stockholm

Bland violer och smultronblom i mullbänken



 

fredag 18 juni 2021

Landets bästa blodpudding, Björks i Färila

Både blodpuddingen och baconet kommer från Björks 
och grädden från Dellenmejeriet

Lite knaprig på ytan efter stekning och så lätt, luftig puddingkänsla inuti, exakt så som en blodpudding värd namnet ska vara.

Var köper jag den?

Om jag nu inte vill eller har tid att laga den själv så finns den på Björks i Färila!

För den som verkligen vill köra blodpudding från grunden så är mitt recept att finna här!

OCH, så lite mer om det här med blod som mat: HÄR! 

tisdag 15 juni 2021

Plötsligt upptäckte han åkgräsklipparen


...och aldrig förr har vi haft ett så kortklippt gräs- Nu kan han inte vänta tills nästa gång. Jo jag vet, det är kul med åket.

fredag 11 juni 2021

Saft av svarta vinbär väcker plötsligt minnen i värmen


Det är varmt. Jag packar för sommaren. Hela ateljén i en tung låda - många blyfärger! Hetsar, vill få med allt, även onödiga grejer som jag tror att jag kan behöva. En kinesisk tushrivare jag köpte i Peking  och inte använd på över 20 år, silkespapper som måsta ligga slätt, en färdig målning, alla akvarellfärger. 

Blommorna på balkongen, alltså allt som försåtts och ska ner i jorden asap. Lampor, röjsåg, kläder. Helvete.

Sätter mig ner med ett glas saft av svarta vinbär.

Det var lika varmt den gången och min dryckesångest var ännu hetare. Döden kändes i bröstet och jag gick och gick och gick, men det gav sig aldrig. Ångesten och paniken tycktes ha flyttat in permanent. Det brukade släppa om jag gick, om jag gick fort och inte tänkte, liksom motade. Det tog timmar och mil. Jag gick runt som en dåre i samma spår. Det skymde tyckte jag, om det var himlen som blev mörkare eller om det var i mitt inre visste jag inte. Gick upp mot sjukhuset, vände vid dörren, gick en mil till, allt väldigt snabbt. Tog en lång vända, sedan tillbaka till sjukhuset. Gick in. Jag var så fördärveligt jävlig inombords, helt slut, helt uppgiven, inte nykter men spritfri. Sköterskan tog prover och jag fick gå in till en läkare, en ung kille. Han lyssnade, och jag tror han förstod. 

Det var dämpad belysning i läkarrummet, han, doktorn bläddrade i böcker samtidigt som han förhörde mig om brännvin, om alkohol, om mängder. Jag trodde att han trodde att jag ljög, men det gjorde jag aldrig. Just där och då ville jag kapitulera. Fick blåsa i en alkometer. Noll!  Jag var ju där för att alkoholen inte längre hjälpte. Ångesten och brännvinet hade gjort slut och ångesten hade vunnit. No Return!

Doktorn bläddrade fram och tillbaka och sa tvekande att jag skulle få ett antabus som det inte gick att dricka på och sen skulle jag få benzo (!) mot ångesten. Han bläddrade vidare och sa, "när du kommer hem nu så ska du ha lite mörkt i rummet"..."så måste du dricka vätska"...ingenting med alkohol förstår du"...jag tycker"...,sa han. "Köp med dig lite saft hem, drick saften varm, helst av svarta vinbär".


Så där satt jag hemma och gjorde som jag blivit tillsagd. Nyss fick jag det där minnet. Precis när jag hällde upp ett glas saft av svarta vinbär. Smaken fick mig att flyga och bli påmind. Glömskan är mig aldrig behjälplig. Påminner mig ständigt om den bedrövliga tiden jag genomled.

Hur gick det sedan? 

Läs min bok "Utanför normen".


onsdag 9 juni 2021

Sommarläsning? Några av mina böcker.

 Följ länken HÄR!

tisdag 8 juni 2021

Handen på hjärtat Arla, behagar ni skämta?

 


Är det här ett skämt. Arla gör ett 60 procentigt smör. Då blir det 40 procent över och då undrar man vad det är för "filler" i produkten.

Just nu går ett företag ut brett och söker testpiloter till Arlas nya smör (om den nu ändå inte är ett skämt) och efterlyser "ärliga synpunkter".

Nu ska vi ha "smör light" att steka i! Man undrar var det här ska ta vägen. Smör ska ju användas för den höga fetthaltens skull och för den goda smörsmaken. Det är en helt annan smak att bre något annat fett på sin macka än 80-83 %, rikheten, fettman, sältan och syran som lyfer alla smaker i brödet. Eller som här om dagen nötbrynt smör till ett stycke grillad färsk vitkål eller som igår skirt smör av bästa märke till en sous vide "kokt" Kummel. 


Hallengren och snuset som räddar liv

Mina snusplantor som ska ut i landet om en vecka ungefär

En alldeles utmärkt ledare i Expressen här om dagen. Fakta om snuset så som jag lade fram dem för massor av år sedan i samband med en ytterligare straffskatt som då utfärdades.

Här, allt jag skrivit på bloggen om snus.

Och här ledaren i Expressen. 

måndag 7 juni 2021

Lysing i sous vide 45°C en timme med dill och lagerblad


Lysing, eller som vi säger i Sverige, Kummel, är en helt fantastisk matfisk. Fastare i köttet så här års än torsken och lite tåligare vid tillagningen. Minst lika flikig i lamellerna och utmärkt med sin nötiga smak tillsammans med skirt smör och pepparrot.

Det var August som beställde den igår. "Sugen på Lysing - det var länge sen".

Och idag: "Det här måste vi äta oftare". Och gärna för mig.

Köpte en rejäl filé på skinn. Drösade den och lade i kylen i två timmar. Tog fram och sköljde noga bort allt salt. Vackade ganska hårt med dill och lagerblad. Fick vila i kylen till middagstid idag då den placerades i sous viden 45 grader i exakt en timme. Smältande smöret som skirades och så rejält med pepparrot och fina kokta potatisar till, en höjdare på en måndag!

fredag 4 juni 2021

Men ta er samman och renovera Enfors Pinne



I veckan som var gick Sollentunas stadsarkitekt min vän Jan Enfors i pension. Hans jobb har varit att förvandla kommunens ganska bleka förortsarkitektur till en stram, men samtidigt vänlig, stadsbebyggelse . Långt ifrån färdigbyggt men anslagen finns här. Olika stadsdelar i Sollentuna har blivit märkbart förbättrade under hans tid när han med kunskap och förstånd insett att det är mot okunniga politiker han hade att slåss. Politik utan skönhetsideal, utan byggnadserfarenhet, eller utan ett enda historiskt minne. Jag tror folk mår bättre i de miljöer och de hus som Enfors varit med om att driva fram än i de som byggdes före hans tid. Så här i efterhand kan man konstatera att politiken skulle lyssnat ännu mer på denna sakkunskap och kanske anteckna det till protokollet för framtiden att det finns de som vet bättre.

För många år inleddes det som var meningen att bli en förvandling av Malmvägen. Broarna revs, gångarna sattes igen, parkerna byggdes om och meningen var att Malmvägen skulle bli en stor vandringsgata som kombineras park och handelsplats med små butiker och torgstånd, kaféer och restauranger - det har inte riktigt blivit så (än?).

Efter att broarna revs över Malmvägen från Töjnasidan och in till Servicehussidan sparade Enfors en av kolonnerna som bar upp konstruktionen. Den putsades och installerades med små ljusdioder. Bland oss kring Enfors blev namnet på installationen "Enfors pinne". Jag tror han gillade det. Men nu är det tolv år sedan det här hände och skulpturen har blivit illa åtgången - det är dags för renovering, gör det för pinnen är jävligt fin och står där som en symbol för när Sollentuna byggdes med flit och kunskap (och tyvärr en hel del motstånd från tillbakasträvare).

Janne, nu kan vi luncha och fika när vi vill!



tisdag 1 juni 2021

Chicken curry, hot hot hot.

Fick en förfrågan om thaimat som jag bollade vidare till mitt ex. När jag såg menyn som erbjöds som buffé så blev jag så jäkla sugen och plockade ur frysen det jag hade och som skulle kunna passa. Rejäla kycklingben, egenodlad mangold (jo det passar utmärkt som bladgrönsak isf tex spenat) och lök, vitlök i mängd och chili och som alltihop sedan stuvas med grön currypasta och cocosmjölk. 

Det blir nog bra det här med ris till aftons.



Mellan hägg och syren då skomakarn hade stängt




Visst är det en skillnad. Här där jag bor normalt sett, dvs när det är skolplikt och lillgrabben måste dyka upp varje morgon och terminsvis, blommar både hägg och syren numera samtidigt. Å andra sidan finns det ju tunnsått med skomakare också vars gesäller hade sin korta semester mellan just hägg och syren och då skulle ge sig iväg för att etablera egen rörelse.

Undantaget är vårt sommarviste uppe i norra Hälsingland. I helgen var vi där för att njuta - utöver 4000 kvadrat gräs som skulle klippas (9870 steg) och efterföljande värk i hela kroppen.

Nu blommar häggen och sprider väldoft över hela nejden, Var vi än gick hade vi häggens vårdoft i näsborrarna. Tittade på syrenerna och de var knoppade inte ens till bristningsgränsen än och körsbären inte alls - väntar väl på pollinatörer att vakna.

Annars - våra perenna - sippor, rosor, och allt annat, spirar och gror. Var rädda att rosen Mozart gått åt i vinterkylan tillsammans med Astrid Lindgren. Våra rosor har litterära eller musikaliska namn uteslutande och där New Dawn på tre platser är undantaget jämte de stora klättrande rosorna vid jordkällaren.

Fyra tulpaner har fått skatta åt förgängelsen och det före bockjakten, därefter fick resten stå och de är nästa trolska - lite lika de där tulpanerna som ritas av barn, schematiskt registrerade på papper som emblem för tulpan. Och varmt blev det, nästan 28 grader i skuggan på hustrappan där vi satt med eftermiddagskaffe och rökte cigariller. Hemma igen längtar vi dig och längtan försörjs av de förodlingar som nu gror som tusan på den inglasade balkongen. Virginiatobak, lavatomater, höstastrar, röd toppkål, palmkål, lokförare Bergfeldts jätteärt, solrosor, bönor, frilandsgurka, squash och diverse blommor. allt det övriga ska ner i jorden kring den 11e juni då vi är tillbaka, ännu mer bönor, potatis, betor, mangold. Då är det statistiskt över för järnnätter även i odlingszon 5. NB! gav jag mig ett löfte att sluta vara odlare för fyra år sedan då vi lämnade odlingsbäddarna på Antuna, men Orsa kompani lovade heller inte någonting!

Supervidvinkel över gården

Fransk och polsk vitlök som sattes i höstas, boostad med gräsklipp


Jag och K har flera köksodlingsbäddar, några är täckodling och toppas före sådder med allts gräsklipp vi får av att klippa den stora gräsmatten. En klippning brukar ge så pass att det går att täcka en lång odlingsbädd med 15 cm gräsboost. Sedan också nässelvatten som vi är självförsörjande med

I väntan på att järnnätterna ger sig.