söndag 29 november 2009

Somtam på kålrot

Klassiska ingredienser till en somtam - här kan man gärna lägga till lite av de fermenterade rörorna som gör rätten så karaktäristisk för nordöstra Thailand

Kålrot har inget namn på thai. På engelska heter hon "swede" och i amerika kallas hon för rutabaga efter västgötskans "rotabagge". Visst kan man utläsa en del av det - skriver mer om detta i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen!
Jag har skrivit det här förut, hur fransmännen ett tag kallade kålroten för "chou de Siam". Kolla här. Från den länken finns länkar vidare till tabberasets alla somtamhörn.

Dröm om min förvåning då Rodjana berättade att den traditionella salladen på kålrot anses lite förmer jämfört med den gjord på papaya - duger gott att återkomma till - vi lagade dem nämligen igår kväll på nyskördade rotbaggar och som förrätt - hett, fräsigt, syrligt, salt - en "somtam chou de Siam" har allt!

Somtam som vi åt den igår

Kon är på ängen



Sollentuna kommun har i all tid haft en offentlig kommunalgran som sett ut som ett skämt. Jag bloggade om det redan 2006.
I veckan som var anlades en stor platta där gamla Sollentuna Taxistation en gång låg. Sedan kom det skyliftar och långtradare med gigantiska stålkonstruktioner. Av detta och utvikbara plastgrenar i grönt byggdes en gigantisk kon.
Det tog ett tag innan man kunde urskilja likheter med en gran - nej förresten - sinnebilden av en amerikansk gran möjligvis, men ännu mer en konisk plastkonstruktion i syfte att vara gran.

Idag klockan 15 var det granljusning - med kommunalrådet Torbjörn Rosdahl (m) och skönsjungande Laurentii gosskör från Sollentuna kyrka. Hela torget badade i ljus och ljud och Rosdahl hälsade julen genom att tända granens tusentals små LED lampor (som, underströks det, drar lika mycket ström som ett enda ljusrör)

Tjoff - så glänste granen i all sin prakt - påtänd via en fjärrkontroll i handen på kommunalrådet. Inte illa, men stjärnan lyste ej - fabrikationsfel? Leverantörsfel? Teknikfel?
Vad hade julen varit om inte Betlehemsstjärnan lyst?
-Vi fixar det i veckan med skylift, sades det bestämt från makten i kommunen.
Djädra grann gran annars, slog vi andra fast och bjöds på het alkoholfri glögg med pepparkaka.

lördag 28 november 2009

Svindöd - vanligare än man tror

Hallå - vakna upp.
Djur dör, människor också.
Frågan är om Lars Hultström grisar ens varit vanvårdade. Vem säger det? Djurrättsaktivisterna som kallar grisarna för "sina vänner" och "individer".
Vem som helst, tror jag, som aldrig varit inne i ett djurstall med slaktgrisar, broilers eller andra djur för livsmedelsindustrin blir självfallet smått skakade över doften, värmen, brölet, rörelserna, trängeln. Men det är så här det ser ut inom ramen för god djurhållning baserat på att djuren ska ha det bra utifrån det som man idag kan mäta - vatten, utrymme, foder, ventilation etc. Ytterst är det djurens hälsa såväl psykisk som fysisk som är kontrollerbar. Idag har Sverige kommit väldigt långt vad gäller god djurhållning, så långt att det går att använda i marknadsföringen även om EU, såviott jag förstått, sätter käppar i hjulen för sådant.
Bambifieringen ger stort utrymme åt djurrättsaktivisternas lobbyism och Malin Gustafsson sa idag att hennes mål är att få svenskar att sluta äta kött.
Då räcker det med att filma döda grisar i bås för att få uppmärksamhet på den egna besattheten - lite enkelt kan man tycka då det självfallet är så i grisbesättningar att grisar dör - kombinerat med bilder på grisar som glufsar i sig kadaver är det klart att människor blir uppbragda.
Varför?
Jo för de sätter likhetstecken med sig själva - det är det som bambifieringen vill uppnå - djur som vänner, kamrater, individer.
Köp skinka och revbensspjäll med gott samvete till jul, ät sylta och allt annat gott från gris - och gör det i förvissningen att grisen har varit genomkontrollerad från födsel till slakt - en rakt igenom glad gris.

Möra svartrötter med brynt smör

Djupgrävde en halvmeter drygt här i våras för att kunna odla svartrötter - tror att det här landet kan bli en bra sparrisbädd så småningom. Ska köra en säsong med potatis här först, min Alströmerpotatis från 1700 talet.

Jag är lyckligt bortskämd med min kålgård - kände det idag när jag gick upp i gråvädret för att skörda mina första svartrötter - tack för klimatförändringen - förra året gick det bara att skörda svartrot till slutet av september, nu tror jag baske mig vi får dem till julbordet tillsammans med vår vinterpotatis (och det är färskpotatis).
Idag blev de serverade med riktigt brynt smör, Valios normalsaltade.
I morgon tar jag en tur upp och skördar lite av våra haverrötter och serverar dem med en nötig hollandaise som förrätt.
Våra svartrötter är mörare och godare än sparris, ta mig fan!

Isaansoppa med dill och kaoniew med namprig boon


En av mina favoriter på soppfronten (så kan man egentligen inte uttrycka sig) är den thailändska aromatiska Aom som serverades oss igår till middag. Receptet hittar Du här. Tillsammans med Nam prig poon (eller "bon" som det uttalas och med kaoniew (klicka på länken och Du får lära Dig allt om hur man tillagar thailändskt kladdris) och torkad högrev (ngua tod) som marinerats med fisksås och friterats med korianderfrö och vitpeppar är måltiden mer än komplett - hett, syrligt, salt, allt i ett, väldigt komplext.

Tabberaset berättar om döden


Jag brukar undervisa gymnasister ibland. Plötsligt, och förvånande med tanke på kraven jag ställer, hör de av sig långt senare - Facebook är bl.a ett sådant forum där jag får förfrågningar.
Häromveckan fick jag en propås om jag ville berätta i ett lokalt TV inslag om Halloween. Jag svarade att jag inte kan något om Halloween för på min tid var det enda nöjet på alla helgons dag att åka förbi kyrkogårdar och titta på eldhavet av alla ljus.
Berätta något läskigt då - sant läskigt.
Jag gjorde det - jag berättade om den tid när även vi svenskar trodde att dödsstraff var avskräckande.
Inslaget som är förfärande långt i övrigt och har allt annat att önska kan laddas ner här (klicka på ungdomnsprogrammet skunk) och förfäras. Inslaget med Tabberaset börjar 7 min och 32 sek in i programmet.

fredag 27 november 2009

Ostron och Boeuf bourgignon - fredagsnjutning



Men det är väl klart - varför inte?.
Är det fredag och veckan är slut så får det finnas utrymme till vardagsnjutning.
Inte för att vi ständigt försöker unna oss - bara att få luta sig tillbaka och låta smakerna hantera (styra) oss är så levnadsavgörande och nödvändigt viktigt.
Alltså serverades oss ostron till förrätt på vår traditionella fredagslunch på Edsbacka Bistro i Sollentuna. Friska, inte för söta belonostron på is.
Jag föredrar ostron helt naturell eller möjligtvis, om det ska vara nödvändigt, så som jag åt dem med Gordon Ramseys kökschef Sameer Taneja på turné i norska Vadsø, med några korn granatäpple.




En alldeles utmärkt Boeuf bourgignon ställdes fram i all sin limmighet och med precis lagom röksmak från fläsket och exakt syra från lökarna. Inspirerad springer vi nu och köper högsta högreven för helgens äventyr och då blir det nog thai med hårt vitlöksfriterat kött och kaoniew med prig bun

Återkommer om det!

lördag 21 november 2009

Stallbackens traditionella Glögg

Boka in i almanackan om Du anser dig tillhöra kretsen att vara en traditionsälskare.
Anteckna den sjätte december klockan 14.
Då bjuder Stallbackens vänner till vår mesta tradition, därtill världens äldsta.

Edsviks kulturcentrum består av Stallbackens vänner, Edsbergs Musikinstitut, Edsvik konsthallar och senaste tillskottet MC Collection.

Tillsammans håller vi glöggfest invid Mats Lodéns ”Blå Katedral” som står på den stora planen mitt på Stallbacken.

Jag skriver att det här är världens äldsta tradition och belägger det med att Hippokrates gjorde sig känd för sin heta och kryddiga dekokt - den som vi valt att kalla Glögg efter det tidiga och svåruttalade ”glödg” som var en folklig förkortning av ”glödgat vin” efter tyskans ”Glühwine”. Under vår franska era på 1700 talet lånade vi franskans ”brûlot” som benämning för glögg då översättningen är ”att glödga”.

Fortfarande långt in i vår tid kallades det lilla filter, tygstycke, som man silade bort glöggkryddorna med för ”Hippokrates skjortärm”.
När den gamle grekiske doktorn Hippokrates lagade glödgat vin med kryddor var det för han förstod att örter och kryddor med sprit utdragna verksamma ämnen kunde bota allehanda sjukdomar – vad det var som var bra mot vad, det hade han säkert ingen aning om – men det hjälpte.

Idag dricker vi glögg av tradition och för att det börjar närma sig jul och vinter och kallt och grinigt väder, men också för att få vara tillsammans – väcka samtal till liv och berika oss.
Stallbackens vänner grundade traditionen med glögg på Edsvik Kulturcentrum redan innan tanken på ett kulturcentrum var född.


Pepparkaka hör till och kanske en lussekatt – tilltugg åt traditionsälskare och kulturvänner.

Som traditionsbärare bjuder Tabberaset på "Stallbackens vänners hemlagade glödg" att glödga privat när allt stillnar och vi samlar oss till jul. Receptet lär vara 250 år gammalt.

Stallbackens hemlagade glödg

Det här behöver Du:
1 stor burk starkt öl
30 skalade sötmandlar
2 hg fina russin
4 torkade fikon kvartade
10 kardemummor (hela)
3 bitar torkat pomeransskal
8 hela kryddnejlikor
1 grov stång ceylonkanel
1 bit (som två sockerbitar stor) färsk skalad ingefära, strimlad
3 dl strösocker
1 ”kvarter” Renat brännvin
1 flaska billig madeira

Så här gör Du:
Lägg alla kryddorna i en treliters kastrull och häll på ölen. Koka upp och låt koka försiktigt i 15 minuter. Rör i sockret och rör vidare tills det smält helt och inte bildar sockerslingor på botten.
Häll på brännvinet och sätt i en termometer. Sjud tills glöggen är exakt 55°C – ta grytan av värmen och låt stå och dra i minst en timme, gärna längre.
När blandningen svalnat ordentligt slås madeiran över och glöggen får stå och dra ytterligare minst en timme.
Sila sedan bort allt grums och alla kryddor. Plocka ur mandlarna och russinen och spara dem till servering – de har fått jättegod smak från brygden.
Häll upp glöggen på flaskor.
Före servering är det fram med termometern igen och uppvärmning till exakt 55°C. Lägg i några av det kryddkokta mandlarna och russinen i varje glas och servera.

Trafikkamera - människokontroll


Jag påminner mig om det varje gång jag är ute på långtur med bilen.
Familjen ute och reser och då slår det mig hur lätt det är att kontrollera våra rörelser, var jag far fram, och vid vilken tidpunkt, till och med varthän jag ska - riktningen.

Alla vägkameror är "skarpladdade" och levererar bilder.
Min bil och min familj kan inte resa någonstans utan att vara iakttagna.
Detsamma vid in och utfart ur Stockholm - de bilderna är dessutom offentliga handlingar så vem som helst kan gå in och kontrollera våra rörelser.
Det här är naturligtvis inte förenligt med ett fritt samhälle utan liknar den framtid som vi bävat för - när den är här är det knappast någon som reagerar.

"Har man inte rent mjöl i påsen"...hör jag signaturerna; "hederliga skattebetalare och ärliga svenskar" mummla.

Det handlar inte om det - inte ens om att minska antalet trafikolyckor - för det finns det andra förvisso dyrare men dock incitament att ta till. Det handlar i det här läget om kontroll, övervakning och i förlängningen en fara för demokratin om kamerasystemen börjar utnyttjas i riktning mot förtryck.

Jag vill inte bli kontrollerad!

Eftertraktade Sofiapriset går till Björn Bergqvist Sollentuna


Det här är Björn Bergqvist från Kruthornsvägen i Edsberg.
Han bor och verkar i Solhjulet som är en bostadsrättsförening som i år firar 50 år.
Det betyder att folk här i Edsberg bodde i de moderna Ernst Grönwallshusen långt innan Björn Bergqvist var född. Så många år med hus är aktningsvärt.
Under de många åren har många olika människor varit på och petat och sökt förbättringar i husen utan att förstå att arkitekten redan faktiskt tänkt på människors bästa. Detaljer har blivit slitna och utbytta med sådant som inte alls passar in eller i helt andra material än som var meningen för att helheten skulle framstå.
Björn Bergqvist tilldelas Sofiapriset för ”sitt ideella engagemang i arbetet med föreningens byggnadsvård och informationsinsatser, som även tar in kulturhistorien i närområdet”.



I byggnadsvårdsinsatserna har ingått att gå till de många detaljerade arkitektritningarna från 50 talets slut för att hitta tillbaka till de ofta utmärkta och också estetiskt tilltalande lösningar som arkitekten Ernst Grönwall nogsamt ritat in. När inte det varit möjlig, av olika tekniska samtida orsaker, att fullfölja arkitektens anvisningar ingår det i varje byggnadsvårdares ansvar att se till att eventuella omarbetningar i så stor mån som möjligt väl smälter samman med helheten trots förändring.
Som kommunikatör med Bostadsrättsföreningen Solhjulets medlemmar prisades Björn Bergqvist för dryga månaden sedan genom att som skribent och projektledare vinna Svenska Publishingpriset (min blygsamhet förbjuder mig att tala om vilka fler som ingick i gruppen som vann priset.)

Sofiapriset är ett eftertraktat hederspris som utdelas för olika insatser inom kommunens kulturliv.
Namnet på priset är ett långskott!
De är nämligen uppkallat efter Gustaf III hustru Sofia Magdalena som 1766 tillsammans med sin man var på en slags Eriksgata genom kommunen och den hade väl inte blivit uppmärksammad och värd att minnas fram i 21a århundradet om det inte varit så att stolta Sollentunabor sirligt målade sköldar med kungaparets monogram.
Sofiapriset är en plakett i brons, inspirerad av Sofia Magdalenas sköld.

Priset instiftades 1985

Värsta scenariet - August med pärla i näsan - Atrid Lindgrens Barnsjukhus Nästa!

"Fångad näspärla under fredagsmyskväll"

August hinner hitta på grejer fortare än en gris hinner blinka.
Eftermiddagen tillbringades nämligen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm sedan de ringt från dagis och berättat att August var lite i panik efter att ha pillat in en pärla i ena näsborren. Hur man en försökt ville den inte komma ut.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen om råd och sköterskan där lät som farbror Melker i Saltkråkan (hela scenariot fick lite Astrid Lindgren-stuk över sig.
-Lung, bara lugn, sa hon. Det här ska gå så bra så, men han måste in till sjukhus, förstår Du?
Ja, jag förstår för det är ett sådant pillerilljobb med små näsor och lite större hala halsbandspärlor och man behöver specialredskap för att inte göra näsan illa..
-Ja ja ta det bara lugnt nu.
Jag är lugn - jag har en hel hög av barn - jag är lugn och jag är van att sådant här händer - (Gaston är sydd i ansiktet värre än Salming).
-Ja bara man är lugn så...... Sluta nu!

Vi for upp till Astrid Lindgrens på Karolinska och i värsta fredagstrafiken. Där blev vi visade till öron näs och hals och blev sittande med kölapp i väntan på läkaren.
-Kan Du fräsa August - frågade jag för ingen hade bett honom om det tidigare kom jag på för två och ett halvtåringar brukar inte vara så bra på att fräsa.
Han fräste och jag såg den blå pärlan skymta i höger näsborre och gjorde mig beredd med lillfingret.
En gång till.
Shit, jag fick ur den, lätt som en plätt.
Vi gick tillbaka till kassan och meddelade att vi inte behövde någon läkare - "barfotaläkaren från kulturrevolutionen" hade klarat biffen galant själv och pärlan ska jag spara tills han blir myndig.
Kul fredagsmysutflykt!

torsdag 19 november 2009

Östersundsflyg - folkflyg

Vi börjar känna igen dem nu; det började med Gotlandsflyg och Ängelholmsflyg - i veckan bussades jag luftvägen av Östersundsflyg. Driftiga gotlandsentreprenörerna Pigge Werkelin och sonen Juniwik (vars pappa jag köpte en Mamaya av en gång i tiden om det ska vara intressant) startade det hela i akt och mening att klä av SAS finkläderna och väcka prismedvetandet till liv. Biljetter som kostat 3500 kronor är nere i 305 kronor - shit! Det är så bra att det är otroligt bra!
Hemmahamnen i Bromma är flygplatsen mitt i stan - lite oåtkomligt för oss som bor på norr, men OK ändå. Och flygflottan rattas av Golden Air med SAABar - bästa kortdistansknarren som tillverkats, men det har inte svenskarna förstått förrän nu - nere i Europa i öst-väst riktning surrar SAABar som bålgetingar.

onsdag 18 november 2009

Tystnaden i Östersund



Plötsligt fick jag sådana där påtagliga minneskänslor hur det är att bo i en småstad - på 80 talet bodde jag några år i Falun och ibland har det hänt, blinkvis, att jag längtat tillbaka till den där småskalighet i såväl tänk som miljö.
Uppifrån höjden vid stora torget såg man bergen, fjällen lite längre bort i blå timmen - det kändes som att jag stod mitt i scenografin till de vinterolympiska spel som inte blev av - och jag undrade;
Var är alla människor?
Kom från ett kvällsmöte och klockan var vid pass 20:55. Några tonåringar stimmade förbi på 20 meters håll i korta kjolar i våtkylan - killen i sällskapet rökte på en cigg utan filter (det är väl ovanligt nu, är det inte?) Annars var det helt tyst som om det varit kärnvapenkrig och jag inte märkt det.

Så var det - javisst. Så var det i Falun också när jag bodde där - lördag kl 15 stängde butikerna och då var det som om en gas hade sipprat ut och alla människor var borta - jag minns att jag brukade fantisera över vad de tagit vägen - vad de pysslade med - det lyste i alla husens fönster och det såg varmt och ombonat ut - jag tror inte Panduro fanns då, flörtkulor och piprensare, potatiskok och stekar i ugnen, de kanske åkte runt, runt på skidstadion, alla var kanske där utan att jag märkt att de åkt dit.

En gång hade jag ett helt gäng mediagäster och vi ville gå ut och äta, stadshuskällaren var stängd, men vi såg hur folk ur personalen rörde sig därinne - en höll på att göra rent en spis, så vi bankade på. Vi fick honom att tända spisen igen - öppna ölpumparna för den som ville dricka öl och så lagades mat, riktig stadshuskällarmat med socker och paprikapulverstekt kulpotatis.

Men jag flyttar nog inte tillbaka till en småstad för några minnesblinkars skull - tänkte jag där jag stod på OS torget i Östersund igår kväll - kanske för getostarna då - funderade jag. Nej förresten, inte ens för dem.
Gonatt blå Östersund.

söndag 15 november 2009

Gåsagille mitt på dagen

Gås på Edsbacka Bistro

Skåningarna kan säga vad de vill - GÅSEN ÄR STOCKHOLMARNAS!
För så är det att förr var det gåsfarming ända upp till nedre Norrland. Det präglade även stockholmarna till att äta gås till vardags.
Under drottning Kristinas hov (mitten av 1600) hölls det rikliga och stora gåsmiddagar då det även bands girlanger av granatäpplen och citrusfrukter i taket.
Den bästa svartsoppan
Alltså vanan vid denna gastronomiens pärla fanns sedan urminnes tid då en stockholmskrog började envisas med att bjuda gästerna till bords Mårtensafton med svartsoppa med krås, stekt gås med äpple, plommon, rödkål och sås samt avslutningsvis äppelkaka bakad av äpplen och smulad kavring (sedemera kallad skånsk äppelkaka).
Vi stockholmare kan vara ganska stolta över denna huvudstadstradition och att den till och med estmerats av skåningarna i så hög grad att de allra flesta går omkring och tror att traditionen är skånsk, pytt.
Det här är en bakelse - helt perfekt

Visst äter skåningarna gås och visst har gåsen serverats i olika skepnader på de skånska borden, självklart - de skånska landskapen är fortfarande gässens landskap - men gåsen åts utan annan tradition än att det var god spis och absolut inte förgånget av svartsoppan och allrehelst inte med det vi kallar skånsk äppelkaka utan snarare med en syltkaka eller något liknande enkelt och sött.

Vart jag vill komma?
Jo till att vi i fredags njöt av gåsalunchgille på Edsbacka Bistro. Vi är ju några stycken som har som tradition att äta där om fredagar.
För rejält antal veckor sedan annonserade vi för Fredrik Pettersson att det inte vore så dumt med en gås med tillbehör till lunch. I torsdags när vi var där för middag meddelades det oss att gåsen var på väg och skulle serveras nästkommande dag.
Jag har ätit Fredrik Petterssons svartsoppa ett antal, jag vet inte hur många, gånger. Den är lysande och med krås därtill - finns inte maken i avlånga landet! Gåsen var köttig och mör med enormt mycket smak lyft av de klassiska tillbehören, äppelkakan var meditativt mäktigt god.
Satt vi i tre timmar?
Jag tror vi gjorde det!
Tabberaset gåsamätt på Edsbacka Bistro. Tack Jan Dahlqvist för bilderna!!!

Ny Epostadress

Varje gång jag får en ny epostadress, vilket tack och lov inte händer så ofta, uppstår det omedelbart en hemkänsla som om adressen var i något slags symbios med mig själv - allt i ett, adress och jag själv.
De allra flesta gånger som har resulterat i ett epostbyte har det varit en leverantör som sålt sig till en annan leverantör som i sin tur lovat att behålla adressen, men som snart brutit sitt löfte.
Då har det känts som att skiljas från en bil man boat in sig i år ut och år in.

Jag hade ett tag en Internetleverantör som fanns någonstans upp i den svenska urskogen och var så liten att när man ringde supporten så var det alltid direktören själv som svarade och när man sa vem man var så frågade han om barnen mådde bra.
Det är den leverantören som är orsaken till att jag hade en ganska krystad men ändå hemtrevlig adress som slutade på @wtnord.net.
Många av mina vänner har den adressen till mig - ni kan kasta den nu, för från och med denna timme 1:56 så finns det ingen mottagare - mailen kommer obönhörligen att förbli oresponderade.
Min nya adress som jag inte skriver i klartext för då får jag en massa skräpmail är som följer:

lager (alfakrull) tabberaset.se

Är det så att Du har anledning att kontakta mig och Du har min gamla adress kvar i datalådan - Ändra nu!!!

onsdag 11 november 2009

Några få rader till ett "Äventyr"

Häromsistens hade kommunen en presentationsdag på ett närbeläget köpcentrum. Alla nämnder och kontor fick presentera sig, dessutom underleverantörer och andra tillknutna.
Luftfartsverket var där, förmodligen för att Arlanda ligger nästgårds och kan användas i kommunikationen med hågade entreprenörer som vill etablera sig här.
Vår lille August har ärvt flyggalenskap av sin far - det liksom säger ogenerat "tjong" vid åsynen av flygetyg. Sålunda blev vi fast i Lfv:s hörna där det bjöds flygaffischer, information och sötsura karameller. Så fick jag ett papper och penna i handen också - en liten tävling om hur många passagerare som varje dag passerar på Arlanda, hur många butiker, hur många krogar, hotell, barer etc. Avslutningsvis skulle det formuleras ett litet argument om varför just vår familj skulle vinna en äventyrsdag med övernattning på Arlanda.
Mest på skoj rafsade jag ner att det hade "varit kul att åka till Arlanda utan att nödvändigtvis åka vidare"...något åt det hållet.
Igår ringdes det från lfv är jag var på jobb i Strängnäs och en röst meddelade att vi vunnit! Så nu blir det övernattning i Jumbojetshotellet, lyxmiddag, SPA med massage, shopping och flygtornsbesök - hur kul som helst!

Vinstbevis, klicka på bilden för att läsa det finstilta

tisdag 10 november 2009

Fiskepudding som jag aldrig lagade den förr



Noen ganger hender det at min norske fortid gjør seg gjeldende. Særlig i det vi spiser hjemme - fiskepudding, for eksempel - som kunststudenter var akkurat det et billig alternativ i et Oslo der det på den tiden, knapt tilbys fersk fisk.
Det finns en alldeles utmärkt norsk fiskpudding att få i Stockholm - sök den.
Liksom all fisk kan även fiskpudding varieras och tål väl att marineras så som Rodjana gjorde idag.
Marinad: Misopasta, sockerrörsvinäger, honung, peppar, rapsolja och nam prig pau
Strimla fiskpuddingen och salladslök, sockerärter och noriark.
Marinera i några minuter, blanda, servera.

söndag 8 november 2009

Nattens Drottning mitt i Halloween



Jag är inte vän av konstlade traditioner som det i Sverige nypåfunna Halloween mitt i Allhelgona eller kanske det är så att jag borde vara det? Jag har väl kanske andra sätt att tackla mörkrets makt och fara än att fejksynliggöra den.
Sen är jag så svår när det gäller den ständiga väst-östliga kultur och traditionspåverkan. Jag kan inte ens fira dagens dag (det firandet också amerikanskt) fars dag, fembarnsfar som jag ändå är!
Så ger jag utrymme till stollerierna och finner något amusant däruti trots allt, som Lovisa som vacker skräcködla och barnen som kom med frukostbricka till sängen i morse med ett wienerbröd som fått mogna i en skolväska över natten - helt jävla underbart!

Pumpagryta i panëngcurry, kokoskräm och lårfilé av kyckling samt självklara ingredienser som limeblad, horapa (seet basilika, fisksås och spansk chili. Het, närande ettrigt god med ett rent otroligt smakdjup - passa till Halloween!

torsdag 5 november 2009

Edsbacka Krog läggs ner - stängs efter 27 år!

Fredrik Pettersson - foto Torbjörn Jonasson för Edsbackakocken

Sveriges första tvåstjärniga krog (Guide Michelin) slår igen portarna den 27 februari.
En föraning ffick vi när Christer Lingström lade över verksamheten, hastigt och lustigt, på Fredrik Pettersson - en gudabenådad matlagare som brinner för tradition och smak, men knappast en krögare i nivå med teamet Lingström som toppstyrt krogen sedan starten - Fredrik får nu tyvärr bära nesan av att vara förlorare.
Man kan säkert skylla nedläggningen på mycket runt ikring. Till och med att krogen inte längre är ensam om två stjärnor i Sverige eller varför inte skylla på vädret - lika fåfänga förklaringar båda två - Edsbacka Krog har inte lyckats kommunicera gästerna. I den snarare information som mött "publiken" har man låtit förstå en nedmontering av exklusiviteten i att besöka Edsbacka och njutningen av den överflödigt härligt teatraliska maten. Istället förklaras att Edsbacka är en folklig krog som man kan "slinka in" till och äta redig husmanskost efter svenska traditioner - det håller inte sa vi redan då och vi fick rätt.

Grundvärderingar
Edsbacka Krog skulle stått upp för sina grundvärderingar och inte försökt insylta sig i en massa trams om att vara en lite exklusivare kvarterskrog - folk gick inte på det - och de som verkligen vill ha exklusivitet valde självklart andra krogar - de som vågar vara och stå upp för exklusivitet.

Aura av längtan
Jag har haft förmånen att få följa Edsbacka krog sedan starten. Åtskilliga middagar har det blivit och lika många stora matminnen.
Under ett antal år var jag utgivare och redaktör för krogens kundmagasin "Edsbackakocken" som gavs ut varje jul som en gest från Christer Lingström till gästerna och gynnarna - ett tjuvkik om spelet bakom kulisserna, en lockelse.
Rodjana jobbade i krogens kalla kök och kockar som kommit och gått har blivit våra personliga vänner.
Christer Lingströms envishet med att alltid bara välja det bästa av råvaror till köket och av det skära bort drygt hälften skapade en aura av längtan och lycka vid borden - urskickligt.

Diskretion, en självklarhet
Självfallet var det med denna "lycka vid bordet" som krogen skulle kommunicera och stå upp - bemötandet redan i kapprummet som fick gäster att känna sig, inte bara omhändertagna utan, utvalda - renheten, perfektionen och inspirationen. Hit kunde jag gå inkognito och vara säker på att jag fick vara sådan, diskretionen var alltid total.
Sorgligt för Christer Lingström, Fredrik Pettersson och alla i personalen - men allra sorgligast för publiken - det känns nästan som ett svek, men det är väl för att jag själv blir så förbannat ledsen.
Läs mer här

måndag 2 november 2009

Rörstrands stämpel mitt i maten


Nä, men jag tänkte att det kunde vara intressant att veta - är det någon som är hemma på det här med stämplar och tid?
Förmodar att det handlar om 1800 tal - men de där andra stämplarna - signaturer?
Har inte reflekterat över det förr, pjäsen i målad porslin bara står där och har inte blivit upp-och-nervänd. Så åt vi middag ihop och någon vände på tallriken och då blev vi inspirerade att vända på lite annat och då hittade vi den här på bilden. Någon som kan skingra okunskapsmolnen?