onsdag 25 september 2019

Kulturhistoria i Gamla Stan


-->


Ärligt talat så hade jag lite svårt för den här människan till en början, men jag tyckte han växte och jag har nu förstått att han besitter gedigen kunskap baserad på källkritisk forskning och så har han förmågan att ta fram det där lilla, underhållande ur historien. Oväsentligheter, men sådant som skapar igenkänning och närvaro om så det han berättar ligger hundra, två hundra eller ännu längre tillbaka i tiden. Främst är det 1700-talet han gör djupdykningar i.


I lördags åkte jag och K till stan förutsättningslöst och vi hann precis upp till obelisken (som inte finns på slottsbacken, är under renovering) och där stod han omgiven av en ganska stor skara. Egentligen skulle man beställa och köpa biljetter i förväg, men på "ticket" stod det att visningen/vandringen/föreläsningen redan var fullbokad. Men vi hängde på och det ångrar vi inte. 

Resan i historien gick från plats till plats och vi fick reda på ett och annat som vi inte hade en aning om och vi fick möta personer ur det förgångna berättat med humor och inlevelse. Förstår hur Christopher O'Regan gärna försöker framkalla bilderna av forna tiders människor så att de framstår som om de lika gärna kunde levat idag…och där kom de, pigan, länsman, kungamördaren och självaste Gustav III. Han är en enormt begåvad berättare som levandegör och gestaltar och hela tiden återkommer till tidigare sagda och gärna med en extra blinkning både till historien och publiken. Jo, vi blev ganska så sålda och jag har helt omvärderat den här människan och det känns väldigt skönt.
Har ni möjlighet – pröjsa biljetter och häng på någon lördag, det är skitbra.

(PS efter hela vandringen så betalade vi självklart en 500 för oss båda, värt varenda spänn!)

Skygryta och härligt limmig rensås


-->


Det var ju så att jag satte en skygryta med renben förra veckan. Frös in det mesta, men tog en slatt till såsen till renfärsdolmar på egenodlad mangold och till det morötter i timjansmör. Jamen det blev gott. 
Såsen med lite grädde i och brunost, salt, det liksom räcker för ett rejält lim på läpparna – det är ju så kärlek mäts i köket, känslan av limmigheten från såsen på läpparna.

Dolmarna tog jag ur frysen och det var de sista ur det koket.
Nästa gång jag tar fram fonden är till en rengryta och senare till innanlåret och en av stekarna.
Tror vi ätit upp renen vi köpte i våras innan luciatåget avgår, 32 kilo helt fantastiskt kött.

De rostade renbenen till skygrytan

Det svarta guldet i skogen



Våra vänligaste gynnare körde fram till dörren med en papperspåse med min absoluta favorit. Har man sett en, lyckligtvis, så ser man nästan alla, Svart trumpet!

Det är inte första gången vi föräras läckerheten levererad, den kanske mest välsmakande av svampar näst tryffeln.
Tack Christina och Bengt