lördag 30 december 2023

Jon Fosse i vinterlandet, läsning som för mig bort och in i mitt, tenkjer jeg


Meir varmt vatn Olai, seier gamle jordmor Anna

Nei stå no ikkje det og heng i kjøkkendøra då mann, seier ho

Nei nei, seier Olai


Dessa rader är inledningen till Morgon og kveld en osannolikt, sann, historia som för mig in till min egen livsvandring och den efter

skulle han vara obegriplig, knappast, fullständigt glasklar där varje ord blir poesi och varje mening utan punkt, meningar som aldrig upphör, en lång ändlös strof att sjunka in i utan att be om förklaring utan ände och alls inte med ett slut som är ogripbart

läser den lilla korta romanen på nynorsk, och nu vill jag läsa allt av honom i original det blir tätt och nära 

så nära och så tätt att det ibland blir nästan obönhörligt starkt, så påtagligt i språket där själva nerven blottlägges och sprakar ändå tystlåtet obönhörligt stark så påtagligt

jag är kär, jag är förälskad, jag är återbördad till språket, ett språk som poesi där varje ord har en innebörd som leder till nästa och det är vackert och uttrycksfullt, återbördat språk med dessa sköna upprepningar, återtagningar.

så svårt nu att beställa Fosse på nynorsk - bokhandlare vägrar för kostnaderna är för höga med importavgifter och importskatt. Över nätet går det, men dessvärre är det mesta utsålt, listar mig för nytryck och vill att det sker omedelbart.

Snövinter som vanligt, utmärkt skidföre och grannt i trädgården

När jag var barn var det alltid snö om vintern. Minns inte en enda slaskvinter och man fick kälke och skidor i julklapp. Sen tog det slut - mina barn fick aldrig skidor, det var liksom ingen idé och inte hade vi råd att åka till fjällen som villaungarna - plågade mina barn med utställningar och utställningar istället och vi vandrade från galleri till galleri i stockholmsslasket. (undrar nu i efterhand vilken som var den bästa fostran?

Tittar ut genom köksfönstret och tar en bild på plommonträdet där K slingrat upp belysningen. Jo men det är fint och massor med snö. Skulle väl tänka att det är en halvmeter om jag toge tumstocken.

Tänder en brasa och njuter av doften och njuter av stillheten, tystnaden och ser ut där snön fortsätter falla.