Jag har en polare, Peter Holstad och han har en båt, en segelbåt, en stor segelbåt, närmast en havskryssare.
Och det var nästan på dagen ett år sedan vi senast bjöds på resan. Eftersom vi gjort det en gång menar barnen att det minsann är en tradition.
Sagt och gjort åkte vi i förrgår förbi Solna och hämtade Peter och hans Åsa och så körde vi ner mot Dalarö. Där båten ligger.
Själva åkturen var minst lika skön som förra året vilken den som bekymrat sig om att trycka på föregående länk redan förstått. Och att f'ärden styrs mot Kymmendö som förra året betvivlas inte om man följer bloggen och har läst det här!
Eftersom bilder säger en del ord så var det så här dagen flöt förbi.
Tack Peter och Tack Åsa!
Lovisa, Alma och August ombord.
Alma vid rodret och med blicken fäst mot den nya gps;en segling som dataspel. "Kör på den röda linjen!"
Skepparwannabe, och varje gång jag sätter på mig den där djävla mössan tänker jag på en vän som inte finns mer och det är så djädrans sorgligt, han skulle gillat att vara med. Det är länge sedan han gick bort.
Les baigneuses.
Hemväg, efter utmärkt grillad finsk fet grisnacke på bergknallen, allt för att undvika Carlssons bodega på Kymmendö. Lovisa i nedåtgående sol och ganska nöjd kan jag tänka!?
Upptäcker att det är ganska sällan man ser Alma så här djädrans glad så att hon ler med hela kroppen. Seglingsdagen var en sådan dag, det är så kul.
