torsdag 29 juli 2021

Nya lampor på konstens bro bryter mot idé, helhet och sunt förnuft


 I Sollentuna har vi en bro och ett nydanat stadslandskap - det är fint!

Stadslandskapet är till stora delar signerat den numera pensionerade stadsarkitekten Jan Enfors - bron av konstnären Leif Bolter. Det nya Sollentuna växer fram.

Efter två månaders sommarfrånvaro körde jag åter över järnvägsbron igår och blev inte bara förvånad utan också ganska upprörd.

Där höll montörer på att ta ner glaskupolerna vid olika ställen på bron, de som bildar en vacker, varm ljuslinje och markerar brons karaktäristiska riktning även nattetid i mörker. Montörerna ersatte dessa med iskalla ledlampor utformade som masstillverkade anknäbbar. 

Det är så okänsligt och okunnigt att begå hærverk på den sugande, vackra och tongivande konstnärliga utformningen Leif Bolter skapat. Varför ta en konstnär till hjälp när man bara ett antal decennier senare är så korkat beredda att utan förstånd, på gränsen till idioti och utan kunskap att se en helhet är beredd att fullständigt  massakrera såväl utryck som skönhet och därmed undergräva varumärket Sollentuna.

Ja, men det är ju bara några lampor!?!?

Nä, det är en helhet. Ta ett steg tillbaka och bli varse hur dessa nya fula massproducerade anknäbbar med iskallt LED-ljus fullständigt urholkar helheten.

Jag ringde Leif Bolter som inte blivit tillfrågad (rådfrågad) inför förändringen. Vi diskuterade om man kan dra likhetstecken mellan ett sådant här stadsarkitektoniskt uppdrag och konstnärlig utsmyckning. För exempelvis en skulptur i det offentliga rummet så har köpare/ägaren rätt att avbilda, men inte förändra däremot riva, bränna och förgöra. 

Om en konstnärs kunskap tas i anspråk för ett arkitektuppdrag torde, om inte samma så i alla fall närliggade, moraliska bedömning ligga närmast till hands. I alla fall borde konstnären kontaktas som konsult vid en eventuell tänkbar förändring. 

Då säger kommunen kanske att de fått klagomål på att belysningen inte räcker till. 

Javisst det kan man ju köpa inte minst om säkerhetsskäl ligger bakom, men då finns andra lösningar att fatta och som inte skämmer helheten (exempelvis lägre liggande belysningskällor som inte konkurrerar med den belysning som redan finns). Det handlar om att tänka utanför boxen, men inte ens den kompetens är kommunen utrustad med om än någon kompetens alls.

Tyvärr är det här bara ett av många exempel på hur illa kommunen sköts, där enskilda politiker och tjänstemän "kan bäst själv" allrahelst inom upplevande och kultursektorn.


måndag 26 juli 2021

Hemgjorda vårrullar 50:- för tio stycken


August sommarjobbar. Han lagar perfekta vårrullar och säljer i packe om tio för 50 kronor.

OBS, det här är original thai befriade från svenska smakanpassningar. Hygieniskt handgjorda av perfekta råvaror.

Friteras före servering i olja två till fyra minuter.

Lagas på beställning för avhämtning i Sollentuna.


Vegetariska innehåller morot,vitkål, gul lök, selleri, vitlök, glasnudlar, soja, sesamolja och svartpeppar.

Kyckling görs som ovan med kycklingfärs och fisksås.

Fläsk görs vegetariska med fläskfärs och fisksås.

Räkor är som vegetariska med hackade thairäkor och fisksås (80:-för tio st.

Mejla din beställning till lager@tabberaset.se eller ring 0709941847







 

onsdag 21 juli 2021

Kakfèn i Färila, vårt sommarkondis


Jag har skrivit om Kakfén tidigare och under semmeltid.

Det är vårt närmaste bageri och kondis och minst sagt helt fantastiskt, påminner om Alfa hembageri som fanns i Sollentuna när jag var barn, där kakverk och bakverk var sådär mindre flott och mera hembakt och mes smak så det smällde i käften, exakt så är Kakfén. 

Maxade smaker i limport och rostbröd, i surbröd och fruktbröd för att inte tala om tårtor och catalaner, mazariner och bullar.

Idag njöt vi äppelmazariner i en paus mellan Björks Charkuteri och Delins, så stor njutning!

tisdag 20 juli 2021

Det här med blommor

 

En slags vallmo

Fröer till nästa år

En annan slags vallmo

Rester av pionen

måndag 12 juli 2021

Lite fler bilder från vår blommande trädgård i norra Hälsingland

 





Älggräs

Källartaket




Vallmo (somniferum)


Pion

Riddarsporre


Närbild riddarsporre

Tror det är lokföraren Bergfeldts jätteärt

Märgärt

onsdag 7 juli 2021

Trädgården i Hälsingland bortanför kökslandet

 Idag tog vi en tur till Ljusdal och käkade "streetfood" från Hälsingevagnen. Lax eller dragen kyckling med allehanda såser i färskt tunnbröd som gräddades á la minute i vagnen. Vi har ätit där förr och förstått att det är jäkligt bra. En sväng in på Ericssons bokhandel - en riktig bokhandel väl värd att stödja. Fick tag på Erica Åbergs bok Byggnadsvård - läsvärd när vi så sakteliga ordnar i det egna huset. Sen blev det möbeltjänst i Tallåsen för en lampa eller två.

Tog mig en runda i trädgården bortanför köksodlingarna och det växer så det knakar, varm och fuktigt väder med små regnskurar har gjort susen. Stödvattnar med nässelvatten och guldvatten här och var.

Det inre av stora pionen

En papaver...nej inte palaver, alltså Vallmo


Galen pion, någon som vet vilken sort's?

En vallmo i mullbänken...

...tillsammans med en gurkört

Vallmon igen.

Nåt upp efter en sten i skugglandskap

Källarrosen...

...som myllrar

Och på källartaket ska det slås så småningom när allt fröat av sig

Rallarros som heter nåt annat på riktigt


Krollilja, alltid önskad

Vår stora daggkåpa

Toppklocka mellan vinbären


måndag 5 juli 2021

Vallmo i vår trädgård

Sibirisk Vallmo

Sibirisk Vallmo

Sibirisk Vallmo






 

söndag 4 juli 2021

August på kohornskurs


Igår startade Delsbostämman och vi var på plats. Lördagen är kursdag, Augusts andra lektion för Riksspelmannen på kohorn Bengt Jonsson från Bollnäs.

Fantastiskt väder och fantastisk kohornslåt. August har ju tränat en del under vinter och vår och flyttades genast upp en klass efter att Bengt lyssnat till honom. Tråkigt nog fick August en av sina näsblodsattacker precis innan den andra kursen skulle börja. Inte värre dock än att han kunde vara med utan att blåsa. Nu har han en vallåt på sin repertoir, tidigare har det bara varit långa vackra toner och skalövningar.

August och Bengt från ett tidigare tillfälle

Igår var också tre veckor i Hälsingland till ända (usch så fort det går) så nu har han äskat paus i spelandet de veckor han ska vara hos mamma i stan. Sen blir det vallåtar från täppan och ut över de blånande bergen härifrån, inte första gången kohornslåtar spelades i nejden för det ligger en hel del Fäbodar runt ikring,
Försöker själv blåsa kohorn men en klarinettambis är inte som en trumpetarmun.

Nedan ett kohorn jag fick för säkert över 30 år sedan av Inger och Ingvar Oljelund. Jag trodde det var helt ospelbart ända tills August började blåsa i det och Bengt Jonsson gav det sin välsignelse.
      

 

fredag 2 juli 2021

Vi gjorde en road trip



Det var egentligen August som ville och vi hängde på, en dag på vägarna och vi styrde kosan till Sveg. Oj, var vi redan igenom!

Ungefär mitt på ligger ett torg med Systembolag och där bakom, vid själva basen av torget, ligger det. Cineasten Café.

Jo, vi hade läst om kaféet i någon broschyr tidigare och tänkt att det var väl en sådan där gemen turistfälla som landskapet annars är så fyllt av. Men icke sa Nicke - kvalitet rakt genom. Först vid bakverken och sedan vid den hemgjorda glassen och så inredningen, ibland överdådig och alldeles för mycket, oftast sparsmakad cineastelegans. Ett slags minnenas allé.

Glassen är alldeles speciell och alldeles hemgjord och vi åt några toscamojänger som nästan, men bara nästan, slår Kakfén i Färila.

Zingo till och våra minnen rusade tillbaka. Man liksom inte bara minns hus Zingo smakade utan man minns ta mig fan varenda zingoflaska man druckit och med vem och vid vilket tillfälle.

Påminner mig att det är det jag brukar säga när jag föreläser om mat och om farsan som tappat lusten men som sken upp en dag jag kom till hans demensboende (vilket jävla namn) och bjöd på hemlagad kalvsylta från Percy's i Norrviken och röda inlagda betor. Han estmerade inte bara syltan i ögonblicket utan njöt också av alla kalvsyltor han tidigare ätit, han mindes miljöer och människor och babblade på så det stod härliga till om sådan han egentligen inte annars mindes för det var sånt han inte kom ihåg.

Så fortsatte vi ner mot Los och en loppis där som vi brukar besöka minst en gång per år (hoppade bageriet den här gången och koboltgruvan seen that done that). Där dök en västgötsk jägare upp med sin schäferhund som han brukar jaga tjäder med och vi hade ett helt fantastiskt samtal och lite senare dör det upp en 82 årig pensionär som fördriver tiden med att tillverka Lossulor ! De är varma och sköna och slitstarka insisterade han och berättade att ullen kom från Los, tovades i Lettland och förstärktes med kork från Portugal. Ju längre vi pratade och han visade verkstaden så kom vi allt längre in i hans liv. Märkligt nog hade han bott i huset på andra sidan åkern bort från oss på Antuna gård när han var barn. Hans för'ldrar flyttade senare till Betaniahuset på Rotsunda Torg, det som revs 1956 och han mindes människor och han mindes hus som ingendera längre finns kvar. Vi lovade komma tillbaka i sommar.

Sedan hem till trädgården, varmt, fuktigt och växande och med dopp i Ljusnan. Love Hälsingland!