måndag 23 juni 2008

Vinn - varuhuset vårt - välkomnar visst vemod

Flickorna är på "kollo" hos min svägerska, Rodjanas syster. Det är tomt. Det är tyst.

Några vandaler har härjat i natt på vårt kolonilottsområde och slagit sönder dörrar och lås till stugor, vält och krossat vattentunnor, men märkligt nog inte tagit något och heller inte fördärvat det som växer. Ett tiotal stugor måste renoveras.
Fylle, tror vi. Sysslolöshet, tror vi också.
Bara ren flax för vandalerna att det inte var folk på plats. Här finns människor som krigat, vaktat, skjutit och försvarat hotad egendom. Människor som knappast äger silkesvantar.



Sprang runt lite yr idag efter något gott att äta för två - nåja tre då om man räknar med August.
Åkte till Vinns köttdisk som brukar hålla hygglig standard och framförallt har en del spanska getostar som är underbara.
Två spolingar bakom disken, eller snarare längst bak i disken, diskandes lät det som.
Efter många minuter fångade jag deras intresse och gossen kom ut och jag bad att få titta på osten. Den höll dessvärre inte samma kvalitet utan var delad och torr i kanterna vilket jag påpekade stillsamt.
-Äh det där är nog bara nån som skärt med en skitig kniv, svarade gossen bakom disken.

Wow - vilket svar.

Då ser jag, bredvid honom, en stor skärbräda där det flyter av blod och köttslamsor där osten ska skäras, knivar ligger framme och blod rinner i en ström ner på golvet och samlas i en pöl. Runt omkring pölen är det torkat som en stor sårskorpa.

Jag säger att det där inte ser så kul och jag får ånyo ett märkligt svar.
-Hörredu vi har haft så mycket att göra att jag inte haft tid!

Det var tomt i butiken när jag var där och gossen stod i disken och pratade med en kollega så intensivt att han brast i uppmärksamhet mot kunderna.
-Skaruha ost eller inte.
Du kan väl skära bort det där torra så får jag se, svarade jag.
Han går bort mot blodpölen och tänker först ta kniven som ligger där, men hejdar sig och fortsätter mot disken och letar och letar och tiden lider och bakom mig träffar jag en bekant och fortfarande har gossen bakom disken inte börjat med osten.
Jag tänkte fråga honom om egenkontroll och om han svarar likadant till miljö och hälsa vid en eventuell inspektion (vilket torde behövas)
Tragisk nedmontering av kunskap och bemötande.

Jag satte mig ni bilen och hann precis in till Percys där det blev fyra skivor härligt melerad entrecôte och deras färdiga krämiga potatisgratin - det räcker och det kostar, men skitsamma.