torsdag 30 augusti 2007

Älska dig själv - ät god lunch


Här i korridoren, och jag har sagt det förr, doftar det mikrad fiskgratäng eller resthop från gårdagens middag - det är inte människovänligt.
I nödfall drar jag med hissen upp på toppen i huset och äter ärligt hemkokad husmans, dock klafsigt serverad efter kö och lite vrickad i kryddningen, om alls. Eller besöker jag indiern.Jag har kontoret bara ett stenkast från dyrare Edsbacka Bistro - har någon kunnat undgå detta faktum, tycker jag tjatar om det ganska ofta - Idag var jag där med en journalistkollega och under tiden vi åt bestämde vi oss att älska oss själva och äta minst en lunch i veckan här.
Idag dressad mixsallad med gröna bönor, slottsstek med rotsaker och en ansjovisspäckad gräddsås. Pressgurka som tillbehör naturligtvis och Wilmas(?) knäcke.-Hur knäpp får man vara, beställa slottstek till lunch på ett ställe som dryper av både det ena och andra av bistroläckerheter (grannbordet åt lockande lammkotletter) och så fanns det fiskgryta.
-Så knäpp får man vara och det lönar sig. Man är liksom betydligt lyckligare efter än innan.
Så är det med den s(m)aken!

Dagisbarn och potatisträd


Det börjar bli tradition nu, om man tror på devisen "one is a single, two is a crowd". För andra året så promenerade dagisbarnen från Terassen upp till vår trädgård för att titta på höstskörd och få med sig hem en del till mellanmål. Så var det igår och första frågan till småungarna var naturligtvis om de kunde hitta ett potatisträd - men se några reagerade blixtsnabbt och sa att potatisen växer i jorden - andra var bara små och stumma och gapande: "I jorden"!
Och det var ivriga små händer som grävde efter allmogepotatisen. "Det är morötter" sa en liten grabb och insisterade. Allmogen är ju långsmal och lite rödrosa.
Stora rödbetor ryckte vi upp också och vitbetor att ätas med smör och salt.
Grannen kom med fyra olika morötter, en vit, en knallröd, en orange och en gul - "Kan det verkligen vara sant".
Stora ögon också när jag öppnade en knölig grön skida bondbönor och där inne låg sex röda "rubiner" på rad i fosterställning. Den nya röda bondbönan är förbaskat vacker - ungefär som blåärten som har marinlila skida och knallgröna ärter.
Så vid pass nu klockan två står trädgårdens rödbetor på spisen med allmogepotatis och tanken hos ungarna finns i landet när de tuggar. Det är annat det än att köpa knippen och kilo i butik.

onsdag 29 augusti 2007

Kapi på allvar

Lonn Kapi eller Lun Ga-pi
Vi har pratat om det länge nu och laddat för Kapi, alltså den fermenterade räkpasta som är så smakfylld och en av de viktigaste kryddningarna i det äktthailändska köket.
Igår kväll doftade det ända ner i porten - som när man öppnar en burk surströmming fast inte så sprittigt i doften, mer åt det rundare, mjukare, fermenterade hållet.
Rodjana rörde i köket.
Lonn Kapi är en varm stuvning med kokosmjölk på räkpasta, torkade räkor, limeblad, röd lök och grachai.


Lägg en msk räkpasta i en mortel tillsammans med 1/2 dl torkade räkor, 3-4 limeblad, en grovt hackad rödlök och två grachai (rötter som är släkt till ingefära och galangal). Mortla till en grov konsistens.
Hetta upp en järnpanna med lite olja och stek röran så att räkpastan smälter (Jag frågar Rodjana hur länge man ska steka och hon svarar att det går inte att steka för länge, man slutar tidigt för det luktar faan).
Häll över två dl kokosmjölk och rör runt. Smaka av med en tsk socker. Lägg i hela thaichili, efter smak.
Cili hör till
Häll upp i en serveringsskål och servera med skurna grönsaker, (efter tillgång och val) gurka i stavar, gröna bönor, vaxstörbönor, färsk zucchini, små thailändska aubergine, vingbönor, stringbeens, kinakål etc. Nykokt ris naturligtvis och en hög färska chili att knapra på vid sidan om. Grönsaker dippas i Lonn Kapin och äts med ris i samma tugga.
Nu satt vi länge och diskuterade stavning av thailändska ljud. När man säger Kapi så låter det som Kapi med k-a-p-i, men delar man upp ljuden och säger Kapi långsamt så borde det istället stavas "ga-pi" med attack på g:et och ett kort a och sedan som ett "bp" och ett "i" på utandning - lika komplicerat att uttala som att våga äta. Och Lonn borde uttalas med en volkal mellan o och u och med ett kort "n".
Alltid soppa till

Till vår Lonn Kapi serverades också en soppa på torkad rättika och syrad senapskål med sidfläsk. (Recept kommer så småningom)
Våra småungar är galna i Lonn Kapi och doppar ivrigt knapriga grönsaker varför vi tillagar rätten med chilin vid sidan om. Sedan har vi väldoft i huset till kvällen efter och lite till.
Snart ska vi återkomma med "nam prig kapi" som är den salta fermenterade räkpastan i en mer koncentrerad form.

måndag 27 augusti 2007

Ost som ka'pi'


I Thailand finns det olika sätt att tillsätta sälta och smak till maten. Fisksåsen känner de flesta till, små fiskar som ansjovis som fermenteras i saltat vatten och som ger enorm smak (och en mindre angenäm doft, tycker en del). Den är "världens äldsta smak". Bland de antika recept som finns bevarade motsvaras fisksås exakt det som beskriver tillagningen av Garum. Och denna fisksås användes i snart sagt all matlagning av romarna. Det förstår vi när vi läser Marcus Gavius Apicius som var född 25 år före Kristus. Apicius kokbok, Coquinaria, är skriven betydligt senare troligen på 300 talet, men det vet man naturligtvis inte. En handskiven kopia hittades i Vatikanstatens bibliotek och var från 800 talet. Den första tryckta Coquinaria utkom i Milano på 1400 talet.
Hursomhelst så når oss budskapet idag - garum=fisksås, exakt så som den smakar idag!
Ost som en svensk Kapi

I nordöstra Thailand, det salta och syrliga köket, hittar vi en fermenterad räkröra. Blotta åsynen gör att vi slår ffast att det här måtte vara ett ännu äldre sätt att smaksätta maten. Doften kan vara rätt så enorm. Den kallas för Kapi och antingen gillar man den eller inte - jag gör det!
Varför jag skriver om Kapi nu då?
Jo, för att vi köpte en ost på OBS häromveckan som vi öppnade häromdan. En Svarna Sara som bara var enorm, den läckte enorma mängder vätska, den nästan skakade och den föll sönder under kniven som marsipan, doften slog emot oss vid bordet o0ch väckte till liv hela längtan efter umamismak - exakt så som Kapi kan göra, eller i viss mån även fisksås eller plara som också är en "fermenterad sältare" från Thailand. Osten väcker samma slags lustar som till surströmming.
Vi har Kapi i kylen, väl inslagen, den åker ut med jämna mellanrum och smetas på riset, enb djädrans bra smakförhöjare. Eller så gör vi (och det har utlovats denna vecka) en Nam prig kapi där de fermenterade räkorna tillsätts chili, lime, socker och vitlök oc h används som dipsås till olika grönsaker och friterad fisk.

Idag blev en det en restmatsdag med en god gryta på kokta och stekta korvar som låg kvar i kylen, potatis, vitbeta, zucchini och stora bitar av kokt rimmat sidfläsk. Grytan fick en rosa färg vilket inte var meningen, allt för att en rödbeta slank med.
Knäckebröd av olika nytänkta sorter från Wilma och så tillsammans med vår springande sköna Hawarti.

Grötfrukost

Grötätarna

Vi brukar äta Congee ibland, men oftast och från och med idag blir det en svensk rågflinge - stenmalt rågmjöls - proteinförstärkta havrjeflinge gröt.
Och nu har de svenska äpplena gjort doftentré. Syra, sötma, vanilj, ananas, höst. Djädrans vilken smakpalett och enkelt att riva med skal och allt direkt över gröthögen, socker? Nej knappast ! Äpplena har så mycket sötma att det räcker.
Tänk vad fort det blev höst.

lördag 25 augusti 2007

Skördedax

Första bondböneskörden. En och annan gammaldags böna har smitit med i den här omgången - det är de vita med svart markerat fäste. Över ett och ett halvt kilo rensad vikt och det är säkert tre gånger kvar att ta hem - dels 1800 talsbönorna, som det inte blev så mycket av och dels ströbönor som jag petat ner här och där. Kvar på rot är också ett stånd rödvinsröda bondbönor.

Tillbaka till komposten, nyttig jordförbättring.

Fem stånd allmogepotatis, det var säkert 20 knölar under en del och jag har ett helt land kvar - vi blir potatisätare i vinter snarare än risätare.
Vem vill förresten erkänna ett totalt misslyckande - jag är tvungen för jag tjatade så mycket om min "äkta" allmogepotatis (den stora fina är en engelsk variant den "äkta" Gustav V favoritpotatis). Det är de där små djävla bleka skruttarna som ligger överst, lillfingerstora och inget att ha - begriper inte varför de fördvärgligats i mitt land.


Fiona störvaxbönor börjar mogna nu tillsammans med de gröna störbönorna och efter lite regn i veckan kommer gurkan att bli ännu bättre.

Våra gula och röda lökar har fått en fin yta och torkat som skydd. Vi odlar inte så mycket sedan vi i fjor höst köpte jättefin gullök i affären för 15 kronor säcken. Den lök vi odlar äter vi upp före frosten och den är söt och alldeles fantastisk.

fredag 24 augusti 2007

Thailändsk fredagsnostalgi

Sa jag bantningsmat igår?
Jo, jag gjorde det så vi fortsatte även idag med thaimat. Det är ju ett normaltillstånd för oss att varje middag försöka gräva djupare i den thailändska matraditionen - ofta är utgångspunkten någon slags nostalgi hos Rodjana. Och då behöver det inte vara dyra eller konstiga ingredienser-det räcker med sjögräsgelé, babykokosnötsgelé och gelé från palmsockerpalmen.

Idag kokade vi en stor balja ris och rörde ihop en prig bun nam pla(klicka på länken för att få receptet).
Jag träffade en man från Laos djungler. Han berättade att hemma serverades mat och ris. Ris var nämligen inte mat utan det var ris och det var viktigast, allt annat var mat och maten serverades i två nivåer. Grönsaker till exempel var otursmat - det var sådant man fick äta när det inte fanns kött - då jakten gått fel.
Lite otursmat fick vi idag, lök och sockerärter, annars var det i kombination med väldig turmat: stekta räkor och stekt fiskmage (!), Pad goong grapa pla, det är jättegott. Fiskmagarna är från en speciell fisk och frasigt goda, lite som tvättsvamp i texturen och med en väldigt god och mjuk smak

Som två små sidorätter stektes en kai chiao, en thaiomelett som där äggen kryddats med fisksås och lite pojkesoja samt vårlök skuren i bitar, före stekning i rejält med vegetarisk olja.

I en thailändsk middag saknas aldrig soppan. I en familj sitter man runt det serverade och tar ur serveringsfaten med den egna skeden, så även soppan. Vi hade buljong och kycklingskrov kvar. Den lagades till en kinesisk kaolao, helt enkelt en kwaytiao utan nudlar men med rejält av groddar.
-När jag var lite hände det att man beställde en kaolao bara för det var mycket mer kött och buljong i den än en nudelsoppa, berättar Rodjana.

Vi hade en flaska kvar - grodromsteet - som vi kallar det. Ett jädrans gott, förvisso sött, grönt te med slemnmiga frön från basilika som har en liten hal knaprighet (nu låter jag som Bengt Grive som refererade konståkning och beskrev konståkerskans dräkt som "mörkvit" - hal knaprighet!)

En fredagsmiddag ska det serveras en dessert - ingen thaitradition, men väl från mitt 50 tal. Då hette desserterna krusbärskräm med gräddmjölk, chokladpetit-chou, sagogrynssoppa, nyponsoppa med bisqvi eller rulltårtsbakelse med äppelmosfyllning och söt vispgrädde. Idag var vår dessert en nostalgikick för Rodjana. En kyld kokosnötsmjölk som var sockrad och späckad med krossad is och däruti lagt uppskedad gelé av svart sjögräs, möra bitar av babykokosnötsgelé noch så en liten mjöligare gele från palmsockerpalmen - iskallt och gott. Sjögräset har en nötig lite sockerbränd smak som faktiskt inte kan besklrivas på något annat sätt. Kokosnötsgelén smakar allt annat än kokos utan har en nästan syrligt sexig smak och underbart seghård textur.
I morgon hoppas vi på en nam prig kapi.

torsdag 23 augusti 2007

Bantar? Ät Thailändskt

Sent omsider ikväll en uppdatering och jag gör det enkelt.
Två recept på dagens middag som kanske kan inspirera en och annan att käka något annat thailändsk än grillspett med jordnötssås (indonesiskt) eller wok och vårrullar (kinesiskt).
Sallader (Jam) är alltid gångbara och garanterad bantarmat, Stekta grönsaker med lite mager kycklingfärs i sötsur sås får också kilona att flyga. Idag åt vi hälsokost.

Så här såg det ut och det här lagade Rodjana:

Jam plamuek gai sab Sallad på bläckfisk och kokt kycklingfärs

Det här behöver Du:
½ kg medelstora bläckfiskar
200 g kycklingfärs
1 röd tomat
2 salladslök
2 stjälkar grovt skuren thailändsk blekseelleri
Saften från en lime
1 msk fisksås
1 krm salt
4 thaichili
1 tsk socker
½ msk kokosflingor

Gör så här:
Rensa och skiva bläckfisken. Klyfta tomaten och skär bort de grova fästena. Skär salladslöken och bleksellerin i centimeterstora bitar diagonalt. Rosta kokosflingorna i het torr järnpanna tills den fått mörkare färg. Krossa chilifrukten.
Koka upp en kastrull med vatten. Fördela kycklingfärsen ner i vattnet. När färsen kokar igen och kycklingen börjar bli klar läggs bläckfisken i och det hela får koka upp ytterligare en minut.
Lägg tomat, chili, rostad kokos i en bunke och vänd ner fisksås och limejuice. Smaka av med socker och salt. Sila ifrån kycklingfärs och bläckfisk. Vänd ner i bunken. Blanda sist ner salladslök och selleri.
Lägg upp på serveringsfat och bjud tillsammans med nykokt ris.

Pad preio wan
Det här är en mycket förenklad svensk vardagasvariant av stekta grönsakr med sursöt sås

Det här behöver Du:

150 g kycklingfärs
2 små squash
1 röd tomat
1 medelstor gul lök
1 liten rödlök
1 klyfta vitlök
2 msk ostronsås
1 msk ketchup
1 krm salt
1 tsk fisksås
1 tsk socker
½ lime
1 krm sesamolja

Så här gör Du:Skär squashen i9 bitar 1 cm, tomaten i klyftor och löken i en cenitmeter båtar. Hetta upp en stekpanna med lite olja. Fräs vitlöken och lägg i kycklingfärsen. Fördela den som till köttfärssås. Häll på fisksås, ostronsås och limejuice samt sesamplja. Fyll upp med en dl vatten och låt koka upp. Vält i squash med tomat. Smaka av med salt och socker. Såsen ska ha en sötsur karaktär. Vält sist i löken och låt det hela bli varmt. Servera med nykokt jasminris.

onsdag 22 augusti 2007

Kwaytiao - nudelsoppa på sötpotatisnudlar

Sötpotatisnudlar med hummerbullar och fiskbullar

Kwaytiao finns i många skepnader.
Vi håller en hel hönsgård i frysen, skrottar och skrov, vingspetsar och halsar - att ta fram och koka hönsbuljong på.
Först shopping i Märsta. En alldeles utmärkt "vietnam-thai-kina-asien-butik" mitt i industriområdet kring Beckers stora färgtorn. Öppet igen efter sommarstängningen och nu med ett ännu större sortiment.
Kändes skönt efter gårdagskvällen på Kulturhusets scen att sätta på sig "thaikostymen" igen. Mycket folk på plats där förresten och jag hoppas verkligen alla var nöjda med mat och prat i dryga tre timmar. Folk, gamla kamrater, jag inte sett på tio år, dök upp - sådant är roligt.

Nåväl, avkopplande shopping för dryga sjuhundringen blev det på Thai Fong. Då fick vi med oss en säck kaoniew också, 10 kilo 180 spänn (mer om kaoniew här.
Det är alltid trevligt att botanisera i hyllorna i en asienbutik, som här där man hittar frysta fisktarmar att användas i olika rätter - i Thailand kan den ätas i en het sallad. Lite märkligt att det stod "Uterus", på lappen under och det anger ju att innehållet ska vara livmoder och sådan "grislivmoder" med tillhörande äggledare och ovarium (äggstock) finns tillgänglig överallt på marknader och varuhusens matavdelningar i Thailand. Livmodern fylls med kött och kryddor och sys ihop. Helt sonika ett fjälster (korvskinn) och fjälster är fornnordiska för gömsle så det förklarar en del. Här hemma i Sverige användes tidigare cokså livmoder från gris och får till fjälster för olika slags korvsmet. Så det så!

Hönsbuljongen idag kokades med pakchifrön (korianderfrön) som jag tycker har en helt annat smak än "rakvattenörtens" blad som är rent förskräcklig i smaken och som inte har i mat att göra. (!!!!!) Soja, salt vitpeppar. Så kokade vi nyinköpta "Hong Sku Fen Si", nudlar tillverkade av sötpotatis - lite gråare och lite stabbigare än ris och äggnudlar, ungefär som skiillnaden mellan Öländska råpotatis och fastländska delikatesskroppkakor - äh, det var väl en dålig jämförelse?
I dagens kwaytiao körde vi fiskbullar och hummerbullar - djupfrysta och thaiproducerade, fasta och lite gummiaktiga, men med en bra smak. Naturligtvis också tillbehör som selleristjälkar och groddar, ättika, socker, torkad stött chili och fisksås - hett, aromstarkt, med massor av olika texturer, den varma goda buljongen, de krispiga grönsakerna, de lösare slinkiga nudlarna och de fasta fiskbullarna. Härligt.
Ajinomoto, förbjudna hyllan, glutamatkristallerna. Nej, nej, nej - det är därför man har så svårt att äta på de utslätade svenskanpassade kinarestaurangerna där man fullkomligt öser i glutamat i maten. Hemma har vi aldrig någonsin denna syntetsmak i maten, men den är väldigt vanlig i Thailand annars.

Läs mer om nudelsoppa på vete här och om kinesiska nudlar, kwaytiao sianghai, här. Om kwaytiao och annan så kallad "streetfood" har jag skrivit om här

tisdag 21 augusti 2007

Show på kulturhuset



Vad ska det bli av det här?
Jag låter den gode Rune Kalf-Hansen leda och fördela. Det gör han tydligen med stor lust och så underhållande att han samlar massor av folk till Kulturhusets tak i Stockholm. Under sensommaren har han bjudit in fyra gäster till lika många kvällar och där jag är en av dem.
Varje gäst har fått välja en grönsak som matlagning och snack ska kretsa kring.
Rune Kalf-Hansen

Jag har valt bondböna för att den står som en tydlig representant för det rustika i svensk matlagning, för historia och för framtid - jag blir lyrisk när jag hittar bondbönor som garni i stora avsmakningsmenyer på våra mest namnkunniga krogar.
Så har jag valt att presentera riktiga isterband och det har jag skrivit tidigare om var man får tag i. Jag hittade alltså rätt smak och rätt konsistens efter ett långt letande - så här som jag presenterar dem ikväll tror jag att de smakade på Emil i Lönnebergas tid och jag minns dem själv med den utpräglade syran, det frasstekta skinnet, den goda fetman och de härligt perfekt lagade och välsmakande grynen.
Alla i publiken får smaka både mitt bondbönsskum med smaka av anis och pernod samt de goda isterbanden.
Snacket då?

Det kommer bland annat att handla om att vi behöver en ny krävande attityd som konsumenter. Varje gång man går till affären så är det väl medveten över att bli lurad.
Har skrivit för en branschtidning där alla tips går ut på att skapa en så gynsam fördel som möjligt för handlare och få kunden att köpa mer än han eller hon egentligen behöver.
Det kommer också att handla om vin och smak i kombination - ett uttryck som kastas omkring lite väl frivolt. Man kan inte förstärka en smak med ett lösningsmedel som alkohol nämligen och det borde vara genant för krögaren och matlagaren då folk kommer in och dränker de finaste av smaker, sköljer bort variationerna och inte bara dövar grundsmakerna på tungan utan också dränker sinnet med förvirrelsens vin.
Njuting sörrni, är något helt annat, det är närvaro och det är koncentration.
Så ska vi prata om och laga en massa mat också och jag vet att Rune Kalf-Hansen redan nu på morgonen står och förbereder kvällen tillsammans med kocken Per Olsson och kulturhusets trädgårdsansvarig Sofia Teldal. Musik blir det också!
Välkomna klockan 19

söndag 19 augusti 2007

Nyupptagen improvisation


Det finns inte något härligare än att gå ut i landet och hämta upp eller plocka fram det som ska ätas till middag.
Så gjorde vi idag. Ett (1) stånd potatis räckte, jag tror det var 15, 20 allmogepotatis under. Fortfarande gallrar vi vitbetor och rödbetor, nu börjar de bli riktigt stora för inläggning utan att för den skulle vara träiga.
Vaxbönorna har vuxit till sig och är skördemogna, bondbönor tar vi varje dag (bondbönan kommer att vara "min" grönsak när Rune Kalf-Hansen bjuder mig att vara huvudperson på scenen vid Live-Mat på kulturhuset på tisdag - mer info kommer i morgon) och idag skördade vi också ett stort lass bruna bönor - hela skidor, naturligtvis ännu inte fullgångna, men vi kokar dem i minst 20 minuter i vrålsalt vatten, häller av och äter varma med smör genom att repa skidorna mellan tänderna - ett alldeles sanslöst ovanligt sätt att äta bruna bönor på och vansinnigt gott. Pröva, kör ett kok och ställ fram en bunke framför någon bra film på TV - man kan liksom inte sluta äta. Det vrålasalta ligger kvar som en vit "dimma" på de gröna skidorna och saltar innehållet perfekt!
Kompott på bondbönopr, lök, kålrabbi, vitlök och nyskördade sötsyrliga björnbär smaksatt med balsamico

I dagens skördekorg låg, förutom några prima gullökar, också ett par tre fina små kålrabbi. Jag har haft en djädrans otur med kål av alla sorter i år, kålfjärilen är mordisk som larv, men först har jordlopporna gått till atack (eftersom jag odlar tidsmässigt 1700 tal använder jag inte täckduk, men det ska fan göras nästa år.) Och sedan tog sniglarna vid och perforerade alla bladverk och gjorde plantorna svaga och veka.
Dess små kålrabbi skar jag finare än som tändstickor. Löken hackades ganska grovt och bondbönorna förvälldes. Från Peter Klingsells trädgård en halvmil bort fick vi en hink björnbär idag och dessa kom nu till användning.
Bruna bönor på ett nytt sätt, idén fick vi när vi kokade hela sojabönsskidor förra skördeåret. Röda och vita betor till

Skala bondbönorna, det är bara att pressa fram bönhalvorna mellan tummen och pekfingret.
Fräs löken med en vitlöksklyfta riktigt brynt i smör. Späd med några matskedar fin olivolja. Drössa i kålrabbistickorna och bondbönor, salta och vitpeppra. Häll i några teskedar tjärig balsamico. Före servering slängs en näve fasta björnbär i och värms heta.
Så fick det bli tillsammans med rödbetorna och potatisen och de härliga vaxbönorna som jag snurrar heta med lite äkta tryffelolja för att få en smakparad tillsammans med det övriga gröna.
Fast, söt härlig skrapad allmogepotatis till.

lördag 18 augusti 2007

Nudelknyten som var perfekta

Folkfest

Jag vet att jag kan låta grinig om smaker och mat, men inte utan rätt. Slarvig mat som bara är till att ge klirr i kassan är slöseri, överdyrt och gör mig på dåligt humör.
Det vi blev glada över på Hemmesta och sommarfesten var några kvinnor som ställde sig med en kokgryta och bommulsväv för att göra Kao Kieb Pak Mah, ett centralthailändskt nudeltilltugg eller dessert. Den tunna risnudelsmeten slevas över kokande vatten på ett spänt tygstycke och ångas så att det blir hanterbart styvt.

Så lägger man på fyllningen av torkad rättika, nötter, vitpeppar och korianderrötter som kokats i brunsocker. Nudeln viks över som en liten lös "pirog" och så föredrar jag att äta den med lite kinesisk mörk soja eller plommonsås.


De här var så bra att vi köpte med oss hem och har ätit tillsammans med Sago Sai Moo som var i det närmaste perfekta. Små bollar av sagogryn med samma fyllning som till Kao Kieb, men med marinerat fläsk också.
Vem minns inte sagogrynssoppan från det man var barn? Små gryn som var alldeles geléiga och påminde inte alls så lite om grodrom.


Sagogryn har använts i Sverige sedan ostindiska kompaniets dagar opch togs in i Sverige antingen i tunnor eller som förpackningsmaterial åt det vackra porslinet. Grynen framställs ur sagpalmen och i min förstaupplaga av Cajsa Varg (jag har den inlåst på säkert ställe!) nämns sagogryn.
Nu gick jag att kolla om det jag säger är rätt, och det är det - märkligt nog uttrycker hon sig då om soppan på samma sätt som jag själv 252 år senare:


Sago soppa
Till ett bord om tio personer tages et godt halft qwarter sago som tvättas mycket väl att han ingen osmak har och lägges sedan i kokande vatten med ett stycke kanel och citronskal, men när grynen lägges uti så vispas det något, så det skiljer sig och när sagon ser klar ut - som grodrom - är han kokad:
Då gifwes soppan smak med franskt win, citronsaft och socker, men vill man hava henne röd så slås pontac deruti: eller utan win med bara citron, eller bärsaft: om bruneller behagas, då skäras de sönder och läggas något förr uti än grynen bliva kokade, äfven ock russin: när hon anrättas, lägges stekta brödskivor uti och strös stött kanel och socker öfver. Sago kan ock brukas på köttsoppor, men då skal soppan vara mustik och hafva god smak förut.


Pontac = En druva som används till portviner bl.a
Bruneller = Små plommon från Provence



Nu möter oss sagogrynen igen på en thaifest på Värmdölandet och alla som smakar tror att det är en ny smak för svenska gommar vilket alltså är nys.
Ett annat sådant exempel är galangal som svenskar nu applåderar att det går att få tag i. Förr, på Linnés tid, överöstes vi av galangal i maten eftersopm det var en storimport från Kina, i mängd efter te, porslin, lackarbeten, sedan galangal. Roten användes i puder för att pudra perukerna och naturligtvis också till att smaksätta maten med.
Så möter Thailand - Sverige i historien!

Utflykt till Hemmesta

Som tam po kem, mortlad papaya (här utdrygad med morötter) smaksatt med saltsyrad risfältskrabba, socker, glutamat, chili, lime och vitlök

Det är sju år sedan sist. Nu var vi tillbaka, lördagsutflykten med familjen. Sommarfesten på Hemmesta arrangerad av Thailändska buddhistiska föreningen vid Buddharam Tempel i Tyresö nästgårds till hembygdsgården. Därför var också fem munkar på plats inklusive Pramaha Boonthin chaoawat, ung nestor och chefsmunk på Buddharam Tempel som jag lärde känna när han som ännu yngre var elev med sin företrädare, den godmodige och kloke Luang Taa Phra Rajaratanarangsi var hemma hos oss när jag hade en av mina jämnaste bemärkelsedagar.
Grytparad

Sedan den gamle munkens bortgång för fyra år sedan har det varit så mycket tramsigt kommersiellt och snack om pengar på templet och det har skrämt bort inte bara mig utan många fler. Hursomhelst var det ändå trevligt att återse Pramaha igen och hela familjen fick lyckoband knutna runt handleden och en önskan om att vi skulle komma tillbaka till templet.
Som på en gammeldags svensk dansbana

Gröngräset var upptaget nästan överallt - det är fantastiskt att se hur stor kolonin av thailändare blivit och hur den växer - massor av små hasip/hasip - barn (50/50) som jagar varandra och småttingar i barnvagnar. Hela området var kantat av små matställen och man hade tyvärr inte vare sig råd eller ork att smaka av allt. Och nu är det ju så här att man blir väldigt bortskämd med den mat vi serverar hemma (vilket flera av mina bloggläsare konstaterat).
Thailändska fiskkakor och thailändska korvar. Prefixet "thai" borgar inte för kvalitet, kan vi konstatera!!!

Saken är den att bara för att det är mat lagat i thaitradition och av thailändare, med thailändska råvaror så behöver det inte vara gott. Det vi köpte och smakade på var inte gott med några få undantag. Vi köpte somtam po kem som vare sig var kem eller pet eller preow (salt, stark eller syrlig) och vi köpte somtam thai som var smäckfylld av pongchulod (ajenomoto) dvs glutamat och därför om inte livsfarlig så oätbar. Och vi köpte tod man pla, fiskkakor som ska vara späckade med strimlade limeblad, stringbeans och röd curry. (vårt eget recept här) De vi handlade var genvägade genom färdigsmet från Thailand och kärlekslöst utplattade och friterade utan extraarbete eller smak.
Så försökte vi med vår älsklingskorv sai grog som här var ganska hyfsat syrad men som var alldeles för grov för att vara riktigt god, texturen upptogs av hårda bitar grissvål och grovmalet fett och det är inte kul.
Då var det roligare att titta på alla människor och träffa folk man inte sett på länge.
Vad säger man?
Jo, en alldeles väldigt väl utnyttjad slödag med thaidans, sång, underhållning och en del mat som vi också gillade, men den återkommer jag till.

Ordningen återställd


Snart slut på det som vanligt folk kallar semester.
Nu börjar skolorna på måndag och dagis, Så börjar vi också en mer normal matordning, igår en fredagsmiddag tillsammans, kladdris kaoniew, marinerat hårt stekt syrligt fkläskkött och så laab på fläsk med mynta och dill från trädgården. Läs om laab på fläsk här och här där det ocklså står en del om kaoniew.
Nyvaknad smak väckt av surströmmingen häromdagen serverade vi "pla ra" till, alltså det slags fermenterade salta fisksåsalternativ som bjuds i nordöstra Thailand, det som heter Isaan och som syras som surströmming och får en liknande karaktäristisk doft.
Idag blir det sommarfestbesök på Hemmesta bygdegård.