måndag 6 oktober 2014

Saknar Kurt Ullberger. Påmind om honom genom ett träsnitt



Det fanns en man som var viktig för konstnärer och konstlivet under många herrans år. Han var Gotlänning och konstnär och fackligt aktiv inom konstnärsorganisationerna och inom socialdemokraterna, Kurt Ullberger.
Lärde känna honom redan 1978 då jag jobbade bland annat med konstrecensioner en sommar på Gotlands Tidningar under Rune Jacobsson.
Jag skrev om Ullbergers utställning han hade på Claudelinska huset i Ljugarn. Det var väl inte en alltför snäll recension, eller snarare långt ifrån inställsam och mjäkig.
Mångfalden bland hans bilder gjorde ändå att jag mötte honom med största respekt, för det fanns en övertygelse och iver i allt han gjorde och många av bilderna svängde något alldeles förbannat av jazz. Tror vi hade det gemensamt att vi båda spelade klarinett (har precis tagit fram min och spelar om kvällarna i det välljudande akustiska rummet som vi kallar ateljén högst upp i huset).

Jag minns en natt vi fastnade hemma hos Kurt i Hamra. Det var en natt som flödade av brännvin och av det mest fantastiska tilltugg. Vi var tre i konsten och musiken. Det var jag, Kurt Ullberger och Björne Selder. I gryningen körde vi över åkrarna hem till mig (preskat). Och vi spelade och sjöng och pratade konst, självfallet oense i allt.

Det där var nog före min artikel i GT och Kurt. Efter artikeln var det inte sig så likt. Han kom fram till mig på Konstnärsklubben, där vi båda var ledamöter, och tittade stint på mig. "Du Lager, nu jävlar ska du få". Så fick jag en lätt spark på smalbenet.

När vi tog över ateljévåningen hittade jag en kitschig lampa, ljuskrona i plast och glas. Jag köpte den för 470 kronor på Röda Korset i Danderyd. Samtidigt, när jag var där, såg jag ett inramat Kurt Ullbergerträsnitt. Kunde inte låta bli att köpa bilden. Inte för ovan sagda utan för att den är så djävla bra och annorlunda.

Nu ska jag snart hänga upp den i närheten av ljuskronan.

Mognar tomater i skafferiet


Det är precis innan det vare sig bär eller brister. Har man inte tomaterna i växthus så MÅSTE de in nu vare sig de är mognade eller ej.

Hemma hos oss har vi förmånen av att ha ett riktigt skafferi. Faktiskt två eller tre eller fyra om man så vill. Skafferier som håller torrvarutemp året om. Hela husets alla smyger är ventilerade och med hyllsystem, men det är skafferiet närmast köket på bottenvåningen som vi använder.

I veckan, precis före frosten, skördade vi tomaterna på vår enda tomatplanta som jag köpte på Väsby Hembygdsförening i våras.
De är bara att ta in och lägga på fat, på några dagar är de ätmogna. Obesprutade och naturligt uppdragna mot den gamla statarlängans södervägg.

Under kommande "skrivarvecka" blir det pauser ute i trädgården. En stor asp har ramlat ner rakt över köksträdgården. Det negativa är att arbetet där försenas och staketet måste repareras, det positiva är att vi kommer att ha rejält med ved till nästa vinter.

I morgon kommer ungarna hem och äter de inte upp alla tomaterna räcker det kanske till att sylta de små gröna och koka ketchup på resten, eller en tomatsås att frysa in i portionsförpackningar.