tisdag 28 december 2010

Svensk jul? Förändringens tydligaste tid!

Den här plastiga, silvriga, otraditionella granen mötte oss på Augusts dagis ett stycke före jul - mycket ska alltså till för att ungars ögon ska glittra nuförtiden och verkligen, ungarna tyckte granen var "underbart vacker" - själva har vi en grön plastgrön hemma sedan några år utom i år då vi inte har gran alls, fick inte vare sig tid eller plats...
...för där granen ska stå såg det ut så här i vardagsrummet


Man undrar egentligen över svenskheten - det finns ju anledning till undran, frågan ständigt närvarande.
Här är det lätt att instämma med främlingsfientliga - våra svenska traditioner är på väg att luckras upp.

OBS, detta inlägg är tämmeligen ironiskt

Men samtidigt, allvarligt - vi har lyckas odla traditioner, myter, tagit vara på sägner, levt isolerade och kallt. Det är klart att människor över lag blir en gnutta sargade i sina sinnen när de möts av något sådant här och fader frost istället för vår "svenska tomte" eller vår riktiga barrdoftande gran med glaskulor, gotter och änglar i.

Det är samma fenomen som infinner sig när någon får för sig att ställa fram pastasallad tricolore på det svenska julbordet. Ingen reflekterar över längre att upprördheten förmodligen var lika stor när en gång den fläskiga skinkan ställdes fram för ett värre frosseri hade väl sällan skådats, eller när sillen plötsligt smakade örter och vitlök för vad var det för fel på vår äktsvenska (holländska) matjes.

Denna kommersiella bild över invandrade traditioner torde vara lika upprörande som när svenskar började ställa tyska adventsljusstakar i fönstren på 30-talet

Man kan också fundera över hur lång tid som ska behöva gå för att vi "äktsvenskar" (själv är jag bördig Colquhoun från Skottland) ska ta till oss det vi senare kallar tradition. Julstjärnan och adventskalendern fanns inte i sinnevärlden när min farsa och morsa var barn, farsan född -21 och morsan -25. Julgranen inomhus fanns inte i min sons namne, min gammelfarfar August Lagers hem - han föddes under sista hälften av 1800-talet. Adventsstaken kom till oss under 30-talet närmast från Tyskland.

Hemma hos oss, i mitt barndomshem, var det tradition att alltid äta grönkålssoppa med ägghalvor och prinskorv på annandagen. Nu deltar jag själv i förändringen efter att ha varit traditionsbärare. Annandagen i år åt vi en soppa som Rodjana tagit med sig hemifrån, en soppa på färskt långkokt sidfläsk, vit rättika och en kraftfull smakrikt kryddig buljong, vitlöksstekt frasig kyckling till och så naturligtvis ris.

Den soppan är inte "äktthailändsk" utan införd till Thailand av de många kineser som invandrat och uppblandat populationen till att vara både ock vad gäller mat och DNA.

Tänkte på det här när jag nu om tidiga morgonen satte på kaffet. Har sedan senast och efter det här samt efter att Rodjana köpt en kaffepetter på Kupan, tagit mig före att koka kaffe - ett i sanning turkiskt traditionellt sätt att koka kaffe.