Andra gången gillt - förra året blev det ingenting att yvas över - i år däremot en rund lagrad smak med en balanserad syra som går år filmjölkshållet, en krämighet och en kvardröjande styrka - en "vacker" smak helt enkelt.Det handlar om min egenlagrade Julost från Väddö Gårdsmejeri. Det här som blev resultatet i år var det bästa hittills som jag smakat från mejeriet vilket kanske understryker vikten av att lagra ostarna tills att smakerna hunnit utvecklats. Nu hittar man toner av ladugård, av säd och av spenvarm mjölk i osten. Annars tror jag man har för bråttom att sälja ut, efterfrågan är hämmande - vi vet ju hur det har varit för Västerbottenosten som fått snabblagra och inte alls längre motsvarar det man minns, alternativer som vi hittar är något med vaxig grynighet utan det där lagrade djupet. Förra året misslyckades lagringen helt.
Nyss åt vi Väddös julost 2009. Den har fått ligga framme sedan igår och antagit rumstemperatur på 21.4 grader. Smältande god som feta flisor i urkärnad madjul.
När vi fick osten förra året plastade vi av den och såg till att vaxet slöt tätt runt om. Sedan har vi vänt osten varannan vecka. Kylen har hållt jämna 3°C under hela processen. Väddöosten har fått dela utrytmme på sin hylla med en vanlig "skitedamer" från Holland. Den här veckan ska vi öppna den och om den nu är fantastisk så passar vi på tillfället när de erbarmerliga julostarna reas ut från butikenrnas kylfack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar