...är snus om än i gyllene...

Inte mer än 36 timmar. Längre tar det inte att göra ett alldeles utmärkt snus, förvisso lössnus men till en minimal kostnad jämfört med hutlösa priser för en enkeldosa i affären.
Jag köper råtobak av finare märke. Det vill säga ekologiskt odlad tobak mald till något som är lite grövre än ettan. Priset per kilo färdigt snus blir då 120 kronor. Att jämföra med industrisnuset "ettan" som i "billigbutiken" kostar 1330 kronor kilot.

Har provat med att köpa hela tobaksblad som råtobak för att sedan mala i min egen snuskvarn vilket inte var en så god idé. Tobaken "yrde" runt med hysteriska nysningar till följd och faktiskt också aningar av snussjuka, dvs nikotinförgiftning med yrsel och illamående. Det är ju ingen barnsak det här med snus och tobak, väl nyttjat och med klokskap så räddar det liv.

Nu ligger det här  vakuumpackat och sedan i fryset. Försörjd för de närmaste månaderna. Skulle jag köpt samma mängd i affären hade det som minst kostat 3325 kronor och då med en tobak jag inte vet ursprunget.

Det finns flera olika sätt att göra eget snus. Jag kör rent av, inga krusidullöer med konstiga smaksättningar. Jag vill ha en ren tobakssmak så den enda kemin är salt och soda. Eftersom jag fryser snuset så behöver jag inget konserveringsmedel och med exakt rätt mängd vatten i snuset behövs heller inte konsistensgivare.

Den här gången prövade jag att snabbfermentera snuset hårt packat i behållare i ugnen inställd på 90 grader. Det tog totalt 36 timmar från lösflygande råtobak till färdigt aromatiskt snus. Annars brukar jag långtidsfermentera i 70 grader i en gammal riskokare, då tar det en vecka och med ständiga omrörningar. I början när jag gjorde eget snus byggde jag en ugn som häll rät temperatur av en gammal kylväska och en 60wattslampa. Det gick också bra men lampan exploderade några gånger och nu är det ju också svårt att få tag i dessa värmealstrande lampor.

Nu säger vän av ordning att det är åt helvete att göra reklam för snus så här ogenerat och utan att lyfta fram att snus är farligt. Jag gör det, säg att det är åt helvete, men rök då hellre.

Snuschock Ettan höjts 170%

Sverige är i Europa - där snus förbjudet.
Ettan är ett monopolsnus i darrning.
Har använt snus i 43 år, så gott som dagligen.
Det har förmodligen räddat livet på mig, beroendemänniska som så många andra, hade jag haft goda cigaretter eller cigarrer som substitut för snuset, alltså - utan snuset hade jag med största sannolikhet varit en död rökare. Jag hade kanske dessutom tagit liv på min egen väg in i kvävningsdöden.
"Snus räddar liv."
Så säger en hel del lungläkare.
Nu höjs skatten ytterligare på snuset. Prisökningen det senaste året har varit 173 procent.
När jag började snusa var priset för en vaxad, oval, pappask med doftande härligt snus 50 öre om inte ännu lägre. Och ville man kunde snuset köpas i storpack nogsamt inslaget i blått vaxat papper med statlig kontrollremsa om magen. Senast kunde man få tag i detta mogna utmärkta snus på tobaksmuseet på Skansen.
Snus är en gammal svensk tradition, ettans snus är 180 år gammalt. Det är alltså äldre än det svenska julbordet så som det dukas upp idag.
Det har en ren tobakssmak med väldigt liten rosenoljedoft jämfört med General, dessutom en sälta som är behaglig och en konsistens som är njutbar. Ettan "lös" är dessutom tämligen kyssäkert och klarar en gräddig napoleonbakelse om så skulle vara.
Fattar inte regeringen att skatterna lovades sänkas!
För att köpa en dosa ettan måste jag tjäna 82 kronor inkl skatter A-avgift och inkomstskatt (37 kronor). När jag sedan köper dosan ska jag betala ytterligare skatt (15 kronor). Det gör ett totalt skattetryck på 52 kronor per dosa, alltså ren pomperipossaskatt när vi luras att tro att de nya priset för snuset är 45 kronor allt i ett.
Upp till protest mot utsugningen.
Lämna vårt snus ifred.
Lägg skatten på cigaretter istälet, det som skördar liv.

Snus räddar liv!

Det här är en "favorit i repris" aktualiserad genom en artikel i Aftonbladet

Senast jag skrev om snuset och Europa var i samband med en middag tillsammans med Eskil Erlandsson och Ewa Björling. Vi satt på Frantzén Lindeberg, det är ett tag sedan. Mycket av strategierna bakom "Matlandet Sverige" lades upp exakt den kvällen. Och tiden räckte även till för att diskutera mitt och Ewa Björlings nästa favoritämne; Det svenska snuset. Här är allt jag skrivit om snus på den här bloggen

Utrikeshandelsministern hänvisade till endebattartikel i Aftonbladet, och nagelfar man den texten så framgår med all önskvärd tydlighet att Hägglund snappar till sig en populistisk, men därför ej sämre, idé och gör till sin.

Bortser man från att de politiska initiativen egentligen inte ett skit handlar om den enskilde snusaren utan om Swedish Match ABs möjligheter att tjäna storkovan så får udda vara jämt, regnar det på prästen så duggar det på klockar'n


Det är väl självklart att Sverige ska få exportera till Europa - varor som vi själva använder och som Europeiska gemenskapen tillåter att vi producerar.
Istället har jätten böjt sig för lobbyister från de mäktiga tobaksföretagen som tillverkar cigaretter och till och med för nikotintuggummiproducenterna.
Det är ett understatement att säga att snus räddar liv vilket övertygande framgår av svensk statistik där svenskar odiskutabelt har färre tobaksrelaterade sjukdomar än resten av Europa.

Tidningen Expressen skriver idag om tobaken som exportvara och om utrikeshandelsministern Ewa Björlings engagemang för den svenska saken. Hon gör det naturligtvis för att en tillåten snusexport redan i ett första skede kan skapa 2000 nya jobb i Sverige och förmodligen också till en del för att hon själv är en inbiten snusare.
Jag håller fullständigt med - Snus ska tillåtas i Europa - dels för att Sverige är ett föregångsland ur folkhälsoaspekt där snuset inte spelar en obetydlig roll som cigarettrökningsalternativ - dels för principen att det som tillåts av EU i ett medlemsland knappast rationellt kan förbjudas i ett annat och dels och för det tredje att Sverige kan tjäna enorma summor på det svenska våta, väldoftande och aromatiska snuset. Jag vill också kunna köpa snuset om så jag är i Baltikum, Finland eller inom övriga EU.

Men, och det finns alltid ett men. Jag är förvånad över att en sådan snusvän och i övrigt också sympatisk människa som Ewa Björling kan sitta i en regering som så notoriskt förföljer snusare med straffskatter. Skattesatsen på snus är skyhög och senaste toppnoteringen för en dosa som dessutom minskats med fem gram i innehåll är 53 kronor. När jag började snusa som 13-åring (naturligtvis inte att rekommendera) kostade en dosa snus 50 öre.

Nu förhåller det sig dock på det här sättet att vanlig hederlig råtobak inte beläggs med skatt. Inte heller salt, glykos eller bikarbonat - vips (!) sammantaget ett snus som är både smakrikare och godare, men framförallt billigare än statsstraffsnuset.
Började härom året med att baka mitt eget snus, få det att emulgera med salter och vatten och fermentera i en hemtillverkad liten ugn som håller 72 grader prick i sex dagar. Priset kommer inte ned till min originalnivå från 1965, men lägg till några kronor per dosa så kommer man rätt nära, med andra ord nästan gratis.

Snus är arbetarkultur och livräddare. Dessutom uppkäftigt mot cigarettbranschens lobbyister.

Jag har snusar dagligen sedan 13 års ålder och jag har skrivit spaltmeter om att snuset är en oöverträffad drog utan allvarligare konsekvenser. Dessutom är snus en livräddare då många i sina försök att sluta röka tobak övergår till snus och därmed räddas från cigarettdöden.

Nu tillhör jag också dem som gärna fermenterar och lagar eget lössnus och det är en fantastisk erfarenhet att själv kunna kontrollera tobakssort, salthalt, styrka och smak (själv högaktar jag den goda och rena tobakssmaken, dvs utan smaktillsatser som bergamott eller gin eller whisky). Jag vill dessutom ha en tobak med lite krut i.

Hittills har råtobak varit utan importskatt och andra stora pålagor, vilket säkert har räddat många från cigarettdöden av dem som väljer att gå från rökning till snusning och egentillverkat snus. Men redan den första juli i år kan priset på råtobak genom punktskatt fördubblas och det är rent åt helvete för folkhälsan.

Egentligen skulle man väl kunna säga att även priset på köpesnus i färdiga dosor är alldeles för högt beskattade. Att lägga över den skatten på cigaretter hade varit en god gärning för folkhälsan.

Hade det inte varit för cigarettindustrins lobbyister och villfarelser över att snus skulle ha liknande medicinska konsekvenser som cigg så hade inte skatten höjas nu i juli, då hade den sänkts helt enkelt.

Här är allt jag skrivit om snus på den här bloggen.

Idag sår jag världens minsta fröer och ställer i fönstersmygen i sovrummet att gro och så småningom placeras i sängarna på Hälsingetorpet precis på samma sätt som generationer före mig gjort för att odla egen tobak till snus.Helt skattefritt och utanför alla myndigheters och lobbyisters kontroll.

Riktigt hemgjort snus - bästa jag gjort någonsin - nu har jag den "rätta knycken"

Ja nu har jag förstått - efter över ett år av eget experimenterande har jag hittat rätt och står här nu med fyra 400-gramspåsar hemgjort och perfekt snus. Det blir sammantaget 35 swedishmatchdosor (inköpspris i butik cirka 1855 kronor att jämföras med egentillverkat för sju kronor dosan.) Det mesta av snuspengarna går till statlig avgift s.k. skatt

Det jag vet allra bäst och känner mig trygg av att veta är att i mitt snus finns inga onödiga tillsatser eller ens något för att öka smakerna. Jag gör ett snus med en ren och ofördärvelig tobakssmak tillverkat precis som man alltid gjort i Sverige.

Det är alltså inte av ekonomiska orsaker som jag gör mitt eget snus, inte enbart, utan väldigt mycket av att jag tröttnade på ettans kletiga, hårda, överjästa snus - så var inte det snuset när jag började snusa vid 13 års ålder en sommar i Västgötska Härlunda där mormors fosterföräldrar drev lantbruk som arrendebönder vid prästbostället. (Det var ytterligare märkligt att dessa vänliga människor, en syster och en bror som blivit kvar på gården efter deras föräldrar också hette Lager).

I glappet mellan den här veckans jäsningsprocess och slutet på förra omgångens snussats tvingades jag till fem dosor ettan - vilket fick mig att ytterligare förstå den goda smaken med mitt eget.

Påminnde mig att det nu snart är dags att så tobaksplantorna för kommande odlingssäsong. Jag har prövat en gång tidigare för flera år sedan och med blandat resultat. Sedan dess har jag blivit en betydligt bättre odlare så nu tänker jag bli självförsörjande på snus!

Gotlandssnuset kanske bäst just nu när jag ändå vacklat i tio år

"Vacklat i tio år"? Ja vad ska man säga, inbiten Ljunglöfs ettan sedan 13-årsåldern. Efter två prisar i sommarvärmen och en del spysjuka var jag envist fast och på den vägen har det varit undantaget några dagar här och där i Norge då studielånet inte räckte hela vägen till snus (Tidemans grön och blå) då ettan var så djäkla dyr och mina år i London då leveranserna av stockar kom i otakt. Annars så, ibland uppblandat med Gauloises eller Gitanes. I början röda Commerce, John Silver, Prince eller den sötaktigare Lark. Ritz och Bill var heller inte dumma eller pipan som riktigt etsade in tobaken i munhålan.

I min tidiga självdestruktivitet tänkte jag aldrig "konsekvens" utan fortsatte nedmonteringen tidsmässigt ungefär samtidigt med annat. (inte knark om någon nu skulle få för sig det)

I London kunde jag gå till en tobaksdealer och få fuktig finskuren piptobak att använda som snus när nöden framkallade det.

Tio år av vacklande alltså. Det där med cigg gav jag upp då efter att ha rökt av och till, mest av. Jag gav upp en massa annat långt tidigare, snart 23 år sedan, men snuset? Jag sa så här, snusandet är den last jag kommer att hålla fast vid oavsett.

Mitt vacklande på snusfronten har handlat om sorter. Nyss påminde min sambo mig om att jag snusade Röda Lacket när vi var tillsammans för 40 år sedan (hon har påmint mig om mycket som jag var för 40 år sedan). Jag kommer ihåg att jag sa att jag aldrig skulle överge Röda Lacket och fann på en historia att det var ett utpräglat östgötskt snus som användes av textilarbetarna i Norrköping. Det rann inte och det var en förutsättning för att inte fläcka ner vita vävar. En slags legitimitet alltså.

Prövade General som var förfärligt kryddat med bergamott, Göteborgs Rapé som jag tyckte var för lätt, brunsnus var som ett löst Röda Lacket och ettan, ja det var ett alternativ med sin rena djupa tobakssmak och lite gödsliga doft. Det blev ettan för hela livet, ända fram till den dag jag satte en egen sats med snus, bakade en prilla fortfarande ljummen, stoppade in den under läppen och jag var såld. Förstod hur jag kunde påverka processen och göra snuset aningen fuktigare, aningen längre fementerat, starkare eller svagare.

Så kom det här med att sitta och köra folk i taxibil, det gick inte alls med lössnus. Ja blev övertygad att general i påse skulle passa och så fick det bli.

Nu sätter jag en lössnussats igen näsa vecka av råtobak jag tog hem från Albanien, odlad och fermenteradm skuren och mald i Durres.

Fram tills dess? Jo, jag var på Gotland i ett lyckat försök att landa och hittade tillbaka till ett snus jag testade när det var alldeles nytt "Gotlandssnus" eller "Jacobssons" och som nu kommit med ett alldeles utmärkt snus: "Dynamit, extra strong". Ett rent fantastiskt smakrikt snus som jag minsann ska använda som lössnusalternativet i fortsättningen.
Så är det med det och så for det bli!

Blåaste blått igen - hemlagat snus i blåaste dosa

Snuspriset är vansinnigt - om jag fortsatt röka istället för att snusa hade jag varit ihjälrökt för länge sedan, det är jag övertygad om. Snus räddar liv - belöningen är extraskatter och våldsamma överpriser.

Därför tog jag saken i egna händer - känner mig förvisso som en hembrännare, själva ceremonien känns som densamma (hur jag nu vet det") och väntan på att det egengjorda ska bli färdigt är lika stor, bara att här tar det en hel vecka innan resultatet kan avnjutas.

I morgon är det klart, då har det fermenterats färdigt i den lilla ugnen i förrådet som drivs av en 100 W glödlampa som ger 80 grader dygnet runt.

Istället för att betala pressbyråns 54 kronor för något som jag egentligen inte vet vad det innehåller får jag ett tobakssmakande hemlagat snus som vinner poäng.

Jag snusade ettan från 13 års ålder och dagligen fram till för något år sedan. Redan efter första prisen från mitt hemlagade snus bröt jag monopolvanan med ettan - mitt egengjorda hade kvaliteter skyhögt över Ljunglöfs ettan. Skulle kunna tro att det var exakt så som mitt hemgjorda smakar, med sin runda milda lite salta tobakssmak, som ettan smakade i original på sin tid. Köpte en dosa idag för att jag inte timade bakningen riktigt - det var inte bra! Blött, klibbigt, hårt, syntetiskt som känns utspätt.

Nu har det gått exakt fem dagar sedan jag satte satsen med finmald råtobak på jäsning (fermentering). Under dessa dagar genomgår snuset en förvandling, (Som lutfisk ungefär) från ganska "dammigt" brunsnus till en välbalanserad emulgerad perfekt åldrad snusmassa. Jag fattar inte varför jag inte började tidigare med denna lilla exklusiva hobby. Det är ren och skär njutning att lägga in en pris snus numera!.

Mer om mitt hemlagade snus och svensk snuspolitik kan Du läsa här och allrahelst här. Här skriver jag om sensk snuspolitik.

41 % slutar röka med hjälp av snus - Snus räddar liv!

Ägnar mig också åt egen tobaksodling för snus från ax till limpa

Lite lustigt efter mitt inlägg här om dagen. Jag fick nyss en snusrapport i brevlådan via Snusbolaget.se . En skattning över "snusläget" i landet region för region. Intressant läsning.

Ser först att mitt vardagsrumssnus, det vill säga sådant påssnus jag tar när det ska vara fint i munnen och inte så mycket folk runt ikring i mortsats till mitt lösa hemkokta, Knox även i år toppar försäljningslistorna. (men utan mitt starkare och smakfulla hemkörda snus skulle jag nog inte vara tillfreds.)

Har skrivit massor om hur snus är ett oerhört bra alternativ till rökning. Att det räddar liv. Och i den här snusrapporten framgår att 41 procent av alla människor som börjar snusa gör det av den enkla anledningen att de vill sluta röka tobak. Ur folkhälsoperspektiv borde det alltså vara en stor vinst, inte minst för att övergången till snus räddar liv, men också sparar in på vård och vårdplatser, dyra mediciner och stora sjukhuskostnader. Sparar också in på medberoenderökare och konsekvenserna att ha en rökare i sin närhet.

Dags att inhibera planerna på skatt på råtobak och färdigsnus! Det ska inte kosta skattepengar att rädda liv.

Skattesnus - Exportsnus - Gratissnus

Det är väl självklart att Sverige ska få exportera till Europa - varor som vi själva använder och som Europeiska gemenskapen tillåter att vi producerar.
Istället har jätten böjt sig för lobbyister från de mäktiga tobaksföretagen som tillverkar cigaretter och till och med för nikotintuggummiproducenterna.
Det är ett understatement att säga att snus räddar liv vilket övertygande framgår av svensk statistik där svenskar odiskutabelt har färre tobaksrelaterade sjukdomar än resten av Europa.

Tidningen Expressen skriver idag om tobaken som exportvara och om utrikeshandelsministern Ewa Björlings engagemang för den svenska saken. Hon gör det naturligtvis för att en tillåten snusexport redan i ett första skede kan skapa 2000 nya jobb i Sverige och förmodligen också till en del för att hon själv är en inbiten snusare.
Jag håller fullständigt med - Snus ska tillåtas i Europa - dels för att Sverige är ett föregångsland ur folkhälsoaspekt där snuset inte spelar en obetydlig roll som cigarettrökningsalternativ - dels för principen att det som tillåts av EU i ett medlemsland knappast rationellt kan förbjudas i ett annat och dels och för det tredje att Sverige kan tjäna enorma summor på det svenska våta, väldoftande och aromatiska snuset. Jag vill också kunna köpa snuset om så jag är i Baltikum, Finland eller inom övriga EU.

Men, och det finns alltid ett men. Jag är förvånad över att en sådan snusvän och i övrigt också sympatisk människa som Ewa Björling kan sitta i en regering som så notoriskt förföljer snusare med straffskatter. Skattesatsen på snus är skyhög och senaste toppnoteringen för en dosa som dessutom minskats med fem gram i innehåll är 53 kronor. När jag började snusa som 13-åring (naturligtvis inte att rekommendera) kostade en dosa snus 50 öre.

Nu förhåller det sig dock på det här sättet att vanlig hederlig råtobak inte beläggs med skatt. Inte heller salt, glykos eller bikarbonat - vips (!) sammantaget ett snus som är både smakrikare och godare, men framförallt billigare än statsstraffsnuset.
Började härom året med att baka mitt eget snus, få det att emulgera med salter och vatten och fermentera i en hemtillverkad liten ugn som håller 72 grader prick i sex dagar. Priset kommer inte ned till min originalnivå från 1965, men lägg till några kronor per dosa så kommer man rätt nära, med andra ord nästan gratis.

Snus är snus och svårt få gamla gubbar att byta

Jag har i inlägg efter inlägg och i TV (i slutet av programmet Debatt) förfäktat snusets värde och i sak har jag inte ändrat mig ett dugg.
Snarare har jag kommit fram till en brytningspunkt, den där som omformar sinnet och slår in på något annat.
Eftersom jag snusat sedan 13-årsåldern både dagligen och stundligen, och anser att snus tillhör den högre smakskalan till gastronomin gränsande, är brytpunkten viktig.

Från SVT Debatt 28 februari 2013

Jag har lämnat det lösa snusets värld och slagit in på det bundna i påse.
Trodde aldrig att detta skulle bli möjligt. Testade genom åren av och till någon stund med påsar som lätt blev halkigt slemmiga och som lämnade föga av smak och arom. Det lösa snuset gav en verklighet, en närhet, en tydlighet.

Jan Norling

Så var det någon, det är ingen hemlighet, Janne Norling, som återkommande hävdade att de fanns ett snus, han själv snusade, som var långt mycket mer aromatiskt trots att det låg i påse och det är General Onyx.

Smakade hyfsat, inte så mycket bergamott som jag i och för sig tycker om i annat, men inte i snus. Jag smakade en gång, två gånger, tre gånger.

Köpte en stock. Det behövdes så många för att övertyga. Nu har det gått en tid. Det "nya" snuset är övertygande bra. Så här med facit kan jag erkänna att jag gått över till det jag ratat så många år.

Nu på förmiddagskvisten öppnande jag en hederlig gammeldags. Konstaterade; "Inte för mig längre!"

Gamla hundar kan visst sättas på plats!

Holstads tobak på plats och har rotat sig

Blir fin fin snus i höst. Här i täckodling i det nya landet i nya trädgården på Lugnet.

 Det här mina vänner ska bli fint som snus.
I februari hittade jag gamla tobaksfrön bland det som lämnats av mössen som botaniserat i en undanlagd frölåda. (Vet att till exempel lupinfrön kan hålla sig i jorden i 50 år för att sedan gro)
Det står utgångsdatum på fröpåsar. De här tobaksfröna var säkert ses år gamla om inte äldre. Av alla pyttefrön i påsen var det tre som började gro, men jag glömde täcka över med plastfilm så de tre gängliga, bleka tobaksplantorna torkade bort.

Gamla trädgården

Jodå, jag får saker och ting att växa, vid pass mitten av augusti brukar det vara så fullt i landet att jag får tränga mig in.
Slarvade alltså bort tobaken och i mars april är det för sent att så dessa spröda, men potensfyllda, växter.

Trädgården jag odlade i sju år

Försköt tanken på egenproducerat snus, ända till trädgårddsfesten i lördags för vem kommer där om inte Peter Holstad och i en kasse bär han med sig sex planteringsmogna tobaksplantor. Stor lycka.

Förra trädgården

Omedelbart åkte de ner i den planteringsbädd jag i vintras ritade in "tobak för snus", men som jag efter misslyckandet ritade om för pumpor.
Så kom det regn och i samband med det gödsling med nässelvatten. Täckodlingen hoppas jag ska ge skjuts åt plantorna och ett sjudjäklars till snus.
Tack och pris Peter!

Hemlagat en svensk tradition

Nytillverkat och vakumföpackat snus klart för frysen - i tillägg till detta 12 dosor klara i kylen, sanslöst bra!

Har precis gjort med snuset som man brukar göra med sylten - rört ner bensoat för att få det att hålla sig. Å andra sidan är det inte något problem - jag är begåvad med en riktigt proffsig vakumförpackningsmaskin som när jag, innan jag fick den av en gynnare och vän, inte förstod att jag aldrig skulle kunna klara mig utan.

Idag gjorde vakumsugen alltså tjänst för att förpacka mitt hemtillverkade snus. En sats om nästan två kilo som precis är färdigt efter att ha bakats en vecka i 85° "petit four" - liten ugn - och därmed och utanför sammanhanget en förklaring till de små bakverken man efter en storslagen middag inte begrep att man var i sådant stort behov av. Ugnen är en kylväska och en 100 W lampa. 85° ger exakt 70° i snuset som vilar under folie spetsat med saltat vatten, fuktighetsbevarande medel och bakpulver.

Hittar jag nu bara ett sätt att mala torkade och fermenterade tobaksblad till ett fint pulver blir nästa steg att själv odla den egna tobaken - jag har varit inne på det förr, men då inte haft riktigt på fötterna vad gäller själva slutliga tillverkningsprocessen - den börjar jag få kläm på nu så i sålådor ligger den slags virginiatobak svenskarna vid sidan om bondtobaken odlade för snushållningen under tidigare sekel. Jag har en stor solig och extremt varmjordig bädd om 50 kvadratmeter riggad för denna tobak.

Har varit tvingad snusa statsskattat snus några veckor nu - det är inte alls samma smak, samma styrka, samma arom, doft, känsla och sälta. Tog nyss en pris av det ännu varma nytillverkade snuset - herrejisses, varför över huvud handlas det med snus? Det är himmelskt bra det här egna.

Kardus, marcellin, Taxi och Pancetta

God fortsättning alla. Pancetta med salvia och svenska Ingrid Marie

Njuter av första ledigheten på sju dagar efter långnätter i Storstockholms Taxiliv, en ny, förvisso märklig, men helt fantastisk upplevelse. Exakt en minut före tolvslaget flyttade kunder in i min bil och bad att få lyssna på P1 samtidigt som vi rullade mot en angiven adress genom en sky av fyrverkerier. Njöt också julafton och alla mellandagsnätter i bilen med varierande upplevelser, somliga små, somt stort.

Vänder tillbaka dygnet i natt och lever matliv, skrivliv, upptäckarliv, barnliv. Därför kändes det alldeles speciellt ikväll med ungarna att öppna en Pancetta Seccata Agli Aromi från Macelleria Falorni. Jag brukar sällan hylla ICA för något, allrahelst inte för varor de själva tagit initiativet till, men den här gången gör jag det.

Exklusivast av allt snus


Vi satte oss ner, barnen och jag, skar generöst av den salviadoftande pancettan och åt tillhopa med svenskodlade Ingrid Marie - den där pancettan är oerhört prisvärd och importerad av ICA-butiken i Sollentuna Centrum.

Egentligen skulle vi tagit en tidig kväll och först sortera tvätt och göra alldagliga saker hemma då Gökboet signalerade från TVn. Efter en jättesnabb resumé över svensk och amerikansk mentalvårdshistoria för barnen, (morsan började som sjuksköterskepraktikant på stormen på "Bullret" Ulleråker så jag är uppvuxen med vansinnighetens grymma historier) sate vi oss att titta på denna grymma rulle som jag såg på bio samma vecka den hade premiär i Stockholm. Den håller än!

Taxinätterna är fantastiska med all färg, all neon, alla olika slags människor som är på väg och alla reflexer

Nu sover barnen och så borde ock jag själv, men blev kvar att skrapa det sista ur Lovisas absoluta favoritost Saint Marcellin som jag själv upptäckte i sällskap av Paul Bocuse när han fullkomligt matade mig med den under en lunch vi åt tillsammans i saluhallen i Lyon för 12 år sedan. (eller om det till och med var ännu längre sedan).

I år förärades jag EN, eller egentligen TVÅ julklappar. Årets Kardus som kom tillsammans med ett klassiskt storpack Ettan. "Kardusen" är njutbart exklusivt md en styrka av natriumkarbonat som snabbt avklingar och lämnar en aromatisk god tobakssmak med en härlig sälta tillsammans med en sockrighet som sötar hela munhålan utan att ens ha tendens att bli sliskigt snarare tvärt om, en uppfriskande sötma. Skam till sägandes är det första gången jag provar denna årliga och begränsade produktion. Sötman i den tämligen grovskurna tobaken kommer från Cochaca rom och jag behöver inte orda så mycket mer om detta yppersta snus
(vid sidan om mitt eget). Den som vill veta mer kan gå in på Kardus egen hemsida och läsa vidare medan jag talar mig farm över nostalgin att få öppna ett storpack Ettan.

Julaftonens morgon, efter en fantastiskt natt i bilen, landade jag hemma med en egen jultallrik

Jag var nämligen bara tretton år (och mina barn får inte läsa det här) och jag var skickad till släktingar i Västergötland för att vara med om höskörden på deras lantbruk. De brukade fortfarande med gamla redskap och Ardennerhästar. Det var varmt den sommaren och när de första häsjorna för dagen var resta sate sig alla i skuggan för att ta en paus, dricka källvatten ur en mjölktunna och lägga in en pris snus. Dosan gick runt och jag tog en rejäl pris för jag ville inte vara annorlunda. Jag hade nämligen ganska så orädd tagit mig an uppgiften den där sommaren och lärde mig köra både hövändare och hölass efter häst. Snuset tog direkt och jag såg både häsjor och hästar snurra förbi som om de flögo i skyn. På väg till mitt rum (drängkammare) spydde jag kaskader.

Det är klart att det kostar en krona extra men det är värt vartenda öre när ungarna börjar utveckla smak för det som är bra, ofördärvat och smakfullt som en Saint-Marcellin

Man borde tänkt att så dum är han väl inte att han tar en till pris snus nästa dag, men det var han och sedan dess har jag varit fast, dagligt snusande i till sommaren 47 år! Snuset har blivit en passion vilket jag till och med diskuterat på regeringsnivå, förvisso i ett annat sammanhang och iförd slips, men ändå.

Hemsnickrare.

Just nu en renbuljong i storgrytan på spisen. Rostade renben, jo jag köpte en hel ren med benen a part, det doftar fantastiskt.

I veckan som var satte jag en stor sats snus. Nu ligger tre kilo förpackat i frysen. Jag har snus fram till november…minst. Råtobak omvandlad till härligt doftande snus, fermenterad på lågvärme i ugn, extrasalt och ganska så starkt.

Snus och renbuljong - jag är lycklig!

Vissnade blommor är ganska vackra i alla fall

Hur var det nu med rosor som ändå är rosor och snus som är snus om än i gyldene dosor, Frödings konstaterande som håller i alla lägen. 

"Strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllene dosor", Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor".

Tulpanerna har stått där i sin vas som bukett som falnat efter vart. Höll sig jättelänge och stod kallt om natten vid balkongdörren. Så sakta gav de upp, blev gråa och tappade kronblad som lade sig vackert på duken under, jag lät den stå, vattnade inte mer och vattnet som var kvar fick evaporera, hela buketten blev torrare, knastertorr.

Länge stod den där och förmedlade vacker nedmontering, men var ändock tulpaner om än vissnade.

Idag begravdes buketten i sophinken. Men rosorna från K står fortfarande vackra efter en dryg månad på skrivbordet.

Röda Lacket - väcker nostalgi

Jag gick i Mah-Jong kostym. Hade en orange och en mörkblå. Pipskägg och polisonger. Och jag snusade Röda Lacket.

Hade jag Mah-Jongkostym under de många åren på Prinsen. Eller var det när vi brukade gå på Fröet på Jakobsgatan? Jag vet vilka jag umgåtts med under olika perioder, men när perioderna inföll är som en kökkenmödding i huvet. Borde jag ha skrivit dagbok? Vad skulle de som kommer efter haft för nytta av dessa annat än att glädjas över alla tokiga upptåg, all fylle, alla felsteg, alla konstiga ligg ( ja ja, men tiden var så och utan egentlig betydelse) alla projekt som inte blev något av. En och annan framgång!

Vet i alla fall att tiden för Mah-Jongkostymen inföll med den tiden då jag bytte från Ettan Ljunglöf till Röda Lacket efter att ha försökt snusa en vämjelig blandning som hette Skoal. (1 dosa, tror tom att jag kastade innehållet efter några priser)

Köpte en dosa Röda Lacket vid nyår där den låg i snusskåpet hos Delins i Färila. Länge sedan jag tagit lössnus. Dyrt som fan! När det begav sig kostade dosan 50 öre eller kanske upp mot en krona. (Vansinnet med skatt på snus).

Varför det blev Röda Lacket sådär alldeles i början av 70-talet? Det var ju ett snus som föddes i Norrköping betydligt tidigare än jag själv, inregistrerat 1897, men Norrköpings snusfabrik startades redan 1753. Kanske började snusa Röda Lacket av samma anledning som jag fortfarande idag håller på IFK Norrköping i fotboll trots att jag är föga intresserad.

När jag började köra taxi för att klara radhus och barn och få fläsk till middag och gröt till frukost kunde jag inte snusa löst längre. Hade då snusat lös ettan sedan mitten av 70-talet* och senare också hemgjort snus. Gick över till små tussar som inte alls hade samma svindlande effekt som lössnuset varför jag behövde fyra kuddar åt gången. Började med generalpåsar men gick över till Knox så småningom.

Märkligt hur man vänjer sig. När jag satte in en rejäl prilla Röda Lacket vid nyår var det som att stoppa in modellera under läppen som efter bara en halvtimme började lösas upp till en kletig massa och salivutsöndring. Var det verkligen så förr? Förmodligen! Samtidigt som prisen satt där började den lilla tidsresa jag reflekterar över nu.

*Alltså började snusa som 13-åring var fast direkt (vansinne!, måste skriva så) och då var det ettan ur oval snusburk av vaxat papper - senare också kvartskilosförpackningar i blått vaxat paket. Kommer ihåg att i tamburen till Tennstopet fanns en liten box med lössnus som bjöds efter maten!

Tobaken på landet - dags för skörd

 Det var i månadsskiftet april, man som jag sådde tobaken av två virginiasorter i små askar hemma på den inglasade balkongen. De tog sig fort och i juni planterade jag ut dem i en bädd som behövde gödning till nästa säsong. Hela juni tyckte jag de stod helt stilla för att sedan skjuta fart under varma juli och augusti. Idag var de nedersta bladen av cigarrformat. dags för skörd.

Varje blad som är moget ska brytas av vid stammen för att sedan tvättas ett efter ett och så med en syl förses med ett hål i bladnervens ände och sys upp på en tvättlina. Mödosamt, men inte bara det - saknade handskar med den påföljden att jag blev ganska snussjuk efter ett tag. Fick ta många pauser och borde haft handskar.

Nu är första skörden på tork i vår vackra lada. Där ska bladen hänga luftigt tills i december då de tas ner och mals i snuskvarnen till pulver och vår en omgång med saltvatten för att sedan fermenteras i ugn några dagar tillsammans med vissa tillsatser som natriumkarbonat och lite konserveringsmedel av samma typ som jag har i sylt. Sedan vackar jag och fryser för långsam mognad.

Förstår att jag kommer att vara självförsörjande på snus under så gott som hela 2022.

Så får den gamla ladan sin rätta funktion: Tobakslada!

Att odla sin egen tobak, i det här fallet till egentillverkat snus är ett resultat av myndigheternas hetsjakt på oss snusare - eftersom konsten att snusa är så specifikt svenskt och en så ojämförbar företeelse borde odlandet och snusandet utses till världsarv - genom pålagor, bestämmelser och skyhöga skatter.

Jag har skrivit metervis om snus och snuspolitik. Läs vidare HÄR

Skördade igår i stora lass.

Stora som dasslock eller täckblad till finare cigarrer

Varje blad ska sys upp på tråd, i det här fallet en tvättlina.

Så hänger bladen då här till slut. Hälften nu skördat...

...och ska nu torka i tre månader innan malning och fermentering