måndag 23 januari 2012

Kyckling, stekt baguette, sallad och sås på gräddfil



I somras åt vi sallad så vi blev gröna i öronen, inte tråkig salladsallad med blad staplade på varann (tråkigt) utan sallad med av blommor, örter och bönor eller ljum laxsallad bara för att ta några exempel.

-Jag längtar efter sådan lättare mat igen, sa Lovisa igår efter middag.

-Som en slags Lyonaise med rinnande äggula av förlorade ägg och med kyckling istället för fläsk och så smörstekta brödbitar, machésallad, bulksallad (isberg) och pepprig ruccola, kryddigt...ååååhhh va gott!

Så var det och så fick det bli. Vi sökte kycklingbröst, men helvete, dessa industriurbenade svällande, vattenbemängda, sladdriga bröst kostar 129 kronor kilor, löjligt pris från proteinindustrin.

Ja, ja, jag är emot den här formen av matframställning generellt, men eftersom det finns gradskillnader även i detta helvete lurar jag mig själv och köper en hel kyckling - kapar åtminstone ett led i processandet (löjligt resonemang).

Har sagt det förr, man kan inte vara emot (djur är inte människor) gavering av ankor (för levrarnas skull) och samtidigt gå till ICA eller Konsum och köpa industriuppfödd kyckling. Jag är emot industriuppfödd kyckling på samma sätt som många är emot gavering

Alltså, vi köpte en kyckling (29:90 kilot), skar loss brösten och låren, benade ur lårköttet och stekte hårt på ytan och saftigt inuti (smör och olivolja). Skrovet med ganska mycket kött kvar kokades med rosmarin, lök och lageblad i trykkokaren "hur länge som helst" (20 minuter) till dels en buljong som ska silas och reduceras och dels hårdstekt kycklingkött i flisor med chilli och fisksås.

Medan kycklingköttet fick svalna arrangerade vi salladen på ett stort fat, stekte baguetteskivor i smör och värmde några vaxbönor från frysen. Förlorade äggen i hett bad med mycket vinäger och salt, ägg som sedan bröts över salladen i serveringsögonblicket. Kycklingen skars i fina skivor. Till servering gjorde jag en sås på gräddfil och chilisås.

Ungarna var nöjda och det fanns inte en smula kvar efter detta "söndagsmys" (ja, jo, jag vet, jag ska aldrig mer använda the "mysword")