Röda vinbär har aldrig varit min favorit. Ändå har jag
alltid haft vinbärsbuskar.
Gick förbi våra buskar igår. Tog en klase klarröda stora
vackra bär och repade mellan tänderna. Tjosan. Det smällde till i munnen, så
rikt på syra och sötma. Trodde aldrig att vinbär skulle kunna ha en sådan potential.
Snabbt innan vi åkte hem från de sydnorrländska nätternas vinbärsberikande
ljus plockade vi ner en korg om kanske fem liter bär från en av buskarna.
Tänkte göra en chutney, röd spansk chili, tre thaichilis, en
fint hackad lök som fått puttra 40 minuter i smör, lite salt och så en liter vinbär,
kanske ett halvt rivet grönt äpple också. 10 minuter – det räcker.
Men jag gjorde en saft. Syrlig och frisk. Två liter saft från
bär som fått koka och skummats i 13 minuter. Pressades i sil, inte för hårt men
tillräckligt att saftsåsen blir lite ”köttig”. Gör ett B-kok på grumset i silen
med några deciliter vatten och silar ner i saftsåsen. (orkar inte vänta att saften ska självrinna i evighet.)
Tillför måttligt med socker, 4 dl på två liter saft. Koka
upp, rör om, se till att sockret löst sig, fyll på rena flaskor.
Tog en halvliter råsaft och lade i plastlådor i frysen innan
jag sockrade resten. Fantastiskt bra att ha i såser till ren i kombination med
brunost.
Ja, så har vi det. Måste nog tillbaka till torpet nästa
vecka och plocka mer.