Volumniös och helt underbar
Vi ser en rent makalös picassoutställning där alla gränser är som utsuddade, där handen får röra sig fritt som en direktkoppling till en babblande och berättande hjärna, där allt är tillåtet, men ändå håller sig inom det fantastiska måleriets alla regler och lagar. De sista årens Picasso, genialiska bilder i en rasande fart, flera hundra grafiska blad, hans etsningar är knas med sammanfattningar och figurer, reflektioner av bildelement man känner igen från 30-talet, men blir liksom lika besatt som konstnären bara genom att vandra i galleriet och insupa allt som hänger där.
Är det bra då? Det är klart att det är bra! Så inihelvete bra. Inte för att det är bättre än tidigare, målningarna slår inga rekord som när han var ung, men det är en process, en linje framåt.
Vi gav föreställningen några immar idag till en kostnad av två biobiljetter, fatta så bra det är på MM nu och till den 5 april.
