torsdag 30 september 2021

Minns alla de där njutningsfulla stunderna på Hems hotel


Vi lagade cognacsgravade lammfiléer, vi lagade ugnstrull och vi stekte underbar entrecôte efter stekgrad. Vi gjorde potatisgratänger och rotsakslådor, rôtisserade både kyckling, anka och stekar, gjorde tunna raviolis med svamp plockad i Alskog och vi kokade kajpsoppa både för radio och för en mängd olika matmagasin. Inte sällan tog Nisse, som för övrigt var med i IOGT, mig ner i sin exklusiva vinkällare där vi valde ett lika exklusivt rödvin till köttet. Det är alltså långt över 30 år sedan, säkert 40.

Och Mariannes matsalsarbete har satt så stort avtryck att det sitter där hos mig än idag. Det stora välkomnandet av gäster oavsett vilka de var, hur de såg ut, hur de var klädda. Det prudentliga dukandet, putsningen av glasen, de eleganta serveringarna både från fat och på tallrik. Aldrig en höjd röst, aldrig en offentlig tillrättavisning av personalen, små vinkar och ett alltid stort leende från nogsamt rödmålade läppar räckte.

Minns hur en gäst kom in direkt från sin svinlada (jo sådant känns) och blev stort välkomnad av Marianne redan i receptionen. Till bords beställde han högljutt, en gammeldansk 8 cl, en gröna hissen och en stor cognac. "Ja tack du ska få allting efter vart, ska vi börja med snapsen då kanske", kontrade Marianne förtjust på sin oefterhärmliga småländska. Så var det och så fick det bli. "Och något att äta"?

Självfallet har Hemse Hotel och dess radarpar lämnat efter sig hela högar med anekdoter och jag tror inte en enda är åt det sarkastiska eller elaka hållet.

Som när Nisse skickar en passning åt den gotländska kosthushållningen och en av de mest kända traditionella rätterna, idbullar. "Jo ser du, man tar en id...och en ko, sedan mal man allt kött, blandar och steker." Han var en sann mentor för mig inom gastronomin när jag tog de första allvarliga stegen.

Kryddbukett

 

Det doftar fantastiskt där den nu hänger för att torka långsamt och skönt. Så inkapslad är sommaren, så snörd är det varma och njutningsfyllda i doft och smakkoncentrat.

Skördade kvist för kvist av allt vi har av tilläggssmaker i trädgården och band sedan upp i kvastar att hängas på tork. När första flingan blad faller repar jag av och lägger i burkar att ha till te, till buljong, till att krydda grytor, soppor, omeletter - till allt helt enkelt. 

Massor av olika myntor och så kungen,;vår svårodlade timjan (odlingszon 5-6) som lyckligtvis klarar sig över vintersömnen under drivor av granris. (så täcker vi alla perenna växter under vintern). 

söndag 26 september 2021

Enkel skördesoppa på tre sorters kål



Primörer är inte alltid det där första som kommer upp ur jorden, det kan vara det sista också, sådant som fått en behövlig köldknäpp för att utveckla alla smaker. Tre av våra kålsorter i landet har just den benägenheten att utveckla så mycket mer smak efter första frostnatten.

Kruskål, svartkål och rysk grönkål.

"Hamlade" en korg igår från några utvalda plantor. Lade till några nyupptagna morötter och kokade små cirkelbetor.

Så här: Skär bort alla huvudnerver på kålen och hacka bladen grovt. Stek hårt en stund i stekpanna med lite smör. Koka därefter upp en buljongen (jag har alltid tagit till vara stjälkar och bortskurna bladnerver på kål och kokat till en reducerad grönkålsbuljong). Slanta moroten fint. Häll över stekt kål och morotsslantarna i kokande buljong och låt puttra (fint ord) tills helt mjukt. "Krydda" med lite svampsoja och smakförhöj med salt. Mixa slätt med en stavmixer.

Skala de kokta cirkelbetorna och halvera. Stek bacon (vårt är från Björks i Färila). Mixa igen tills soppan är skummig. Häll upp i skållrikar (Ordet finns i SAOB och först nämnt på 50-talet om skålliknande tallrikar utan bräm!) och lägg i bacon och cirkelbeta. Servera med tunnbakat kornbröd och västerbottenost.

Varsegod!

tisdag 21 september 2021

Hundmat i ugnen

Smörstekta och skurna i munsbitar och klara för torkning



Det här är bäst för Assar. Vet han, och det gör han, att jag har torkad kycklinglever i fickan är han världens mest väluppfostrade hund, han går ledigt till fots och tittar upp glatt och struntar i hundmöten och pissfläckar.

Köper fryst kycklinglever, senast ett klipp hos Pulsen i Rotebro 20 kronor kilot. Låter rinna av och sedan steker dem på hög värme så att de koagulerar och får lite god smörstekyta.

Skär i mindre bitar (munsbitar) och lägger på plåtpapper och låter torka några timmar i ugn på 70 grader.

Smaskens för en jycke av Assars typ. 

Torkat och klart, färdiga för promenaden och träning

onsdag 15 september 2021

Det finns väl alltid intresse för viktreduktion - så här har det gått efter 14 dagar

 I morse var det 14 dagar sedan jag och K gick in i 800kcalträsket. Det har faktiskt varit ganska roligt. Lite muskelvärk, huvudvärk och allmänt dålig känsla - annars inga problem i denna självpåtagna svält.

I morse blev det invägning. Jag startade åtta kilo tyngre.

De är ju ganska ansenlig viktminskning och med ett socker på 6.2.

Fortsätter nu en vecka till - inte längre. Sedan medelhavsmat och bara kolhydrater när vi vill unna oss. Kanske en potatis till suringen, Men framförallt, att sluta äta när vi är mätta. (något jag aldrig gjort!)

måndag 13 september 2021

Gräslök för hela året


En tuva som vi flyttade till en liten ny ruta i kökslandet nära köket för sådant som behövs dagligen att skära eller plocka friskt och färskt. Gräslök, timjan, basilika, fransk estragon, plocksallad, beska och kryddiga japanska blad, ostronört

Nu hade den vuxit sig ansenlig och tillräcklig för att skuren ge oss gräslök för hela vintern. Lösfryst i backar. Bara att öppna burken och repa gräslök med en sked.

Just nu, inläggning av gurka inklusive en bunke rejäl saltgurka. Snart att ta hand om pak choi, vitlök och gröna lavatomater att hänga i fönstret till mognad.

Lämnade igår med mycket kvar i landet. Chansar att det inte blir frost tio dagar och nätter framöver. Har en tobakssort kvar i landet som behöver en extra vecka för att nå maximalt nikotininnehåll. Ska tvättas och hängas i ladan till ännu mer snus till vintern.

Kvar finns säkert ytterligare n skörd västeråsgurka, morötter, röd, cirkel och vitbeta, ytterligare svart och grönkål, röd toppkål och en del potatis. Jo, det klarar sig nog.

 

söndag 12 september 2021

Skördetid och hösthimmel


lördag 11 september 2021

Svartkålsrace



Lite olivolja och så svartkål hastigt i het panna, lite salt och så citronsaft, bara lite, vänd om och snabbt upp på papper att rinna av. Frasigt, aromatiskt, "kåligt" och så jäla gott.

Skördade ett och ett halvt kilo idag, förpackat i 125 g och vackat fvb till frysen. Nästan lika mycket kvar i landet och dessutom slätbladig grönkål och en del kruskål. Lämnat topparna i förhoppning att de växer vidare till en andra skörd av frostnupet att ta till köket direkt när vi kommer upp.

Skär enkelt bort svartkålens centralnerv. Samlar i buntar och skär ner i het stekgryta med lite olivolja. Bryner ordentligt och så på med kokande vatten. Stormkokar och sedan får det puttra en timme. Silar från och reducerar till några deciliter till en helt fantastisk svartkålsbuljong kryddad med lite timjan och några blad libbsticka i reduceringskoket.

Rödbetor och morötter och lite potatis får ligga kvar i jorden. Täcker gurkorna med duk och kanske. kanske klarar de tills vi kommer upp igen om 14 dagar. Jäklar vilken köksträdgård det blev i år.

fredag 10 september 2021

Denna jävla bantning


När jag blev 40 fick dietister och läkare lite problem med min vikt. Så fort jag dök upp på en mottagning fick jag medicinska gliringar om att jag nog vägde ett par kilo för mycket. Det där eskalerades så pass att jag började tro på det själv, ja så till den milda grad att jag till och med började se en tilltagande gubbmage eller som belackare sa - fjärde månaden.

Jag njuter verkligen av mat och lever för att äta inte äter för att leva. När jag ätit har jag aldrig ätit för att bara bli mätt utan för att det är gott. Jag kunnat stoppa i mig hiskeliga mängder mat, goda köttgrytor, gående bord till jul, påsk, midsommar och närhelst. Hemma har tanken alltid varit att laga god mat på riktiga råvaror och i en sådan mängd att jag skulle kunna frysa in resten...men det blir aldrig något att frysa - jag har ätit till botten av grytan är rensad. Exakt på samma sätt som när jag drack alkohol, vilket jag slutade med för snart 30 år sedan.

För åtta år sedan gick jag ett program på Itrim. Det var bra. Träning, kostråd och 13 veckors helvete med 800 kcal om dagen. Jag rasade nästan 30 kilo, rakade mig på huvudet och alla jag mötte var helt övertygade om att jag gick genom en cancerbehandling - läskigt och allt skinn hängde och jag såg fruktansvärt eländig ut trots muskelutvecklande träning.

Maten då, hos Itrim, bestod av pulver att röra ut i vatten och sedan mikra. Det var inte särskilt gott, men jag längtade verkligen till varje måltid fyra ggr om dagen. När jag lagt mig längtade jag till morgonen, efter frukostmålet längtade jag till lunch osv. Tittade aldrig då på påsarna avseende innehåll. Jo det gav säkert allt jag behövde av mineraler och vitaminer, men alltså vilken kemi. Påminde lite om det där man pratade om som barn när det gällde framtiden att "i framtiden behöver människan bara äta ett par piller om dagen istället för att lägga ner tid på att laga mat för att äta".

Efter fem år var jag upp i, om inte samma vikt så i alla fall 3/4 av det jag vägde inledningsvis, tjock, plufsig, orörlig, andfådd. MEN aldrig i helvete att jag vill genomgå samma eklut en gång till som med Itrim - trots alla glada människor som alltid mötte mig i affären och i träningslokalen - personal som verkligen var "devoted" och sponsrande. Men dyrt var det både träning och kost.

Min närmaste, min mentala sponsor, min själsfrände och livs kärlek kom hem en dag för 14 dagar sedan och slängde fram en bok om Mosleymetoden. "Är hon flygvärdinna" frågade jag misstänksam att det släktade med den populära och berömda flygvärdinnemetoden från 50 och 60-talet. Så var det inte. Han är läkare och kostivrare för bättre folkhälsa

Nä, det var som Itrim, med en start om 800 kcal om dagen tills man nått det måla som satts upp. För mig var det under hundra kilo. Utgångspunkten var 110. Någon sa till mig att inte lägga ribbar för högt. I morse efter tio dagar väger jag 103.3 kilo och det har inte varit smärtsamt.

Väger och mäter kcal efter en kcal-tabell, trevlig sysselsättning där jag noterar att en burk konserverade majskorn skulle ge mig hela dagsnormen om 800kcal.

Inte någon av måltiderna under dessa tio dagar har jag känt avsmak eller för den skull tvång. Detta lätta ätande med två skivor bacon och ett ägg eller 200 g havregröt med lite mjölk och råa nyplockade lingon, grillad gul squash nyss bruten med råa nyplockade capucinerärtor, tomatsoppa med lite soja av egna tomater...jag menar bara!

Sakta börjar jag förstå hur ohemult mycket jag stoppat i mig. Tio skivor bacon med ris med smält smör, 600 gr kött i en köttgryta, en halv ring falukorv med tomatiserad gräddsås och ris...jag överdriver inte.

Satt här alldeles nyss, skar en bit av Björks bacon och lite stekt ägg och jag njöt - mat är ju för fan njutning inte tvång och inte kemi i en påse, äggulan hög och rundad från ett pinfärskt ägg sist med en bit bacon allt i en tugga och njutning rätt igenom.

De senaste dagarna har jag märkt hur mina nyinköpta jeans glappar kring midjan och att jag får hasa upp dem titt som tätt. Märker att jag inte var så otymplig när jag plockade välfyllda ärtskidor av min capuciner Visingsö 2.5 meter hög. Kunde och orkade stå vid diskbänken och rensa två kilo nyplockade lingon, hade inga problem med att bära fram och dra ut stegen till sotaren som var här vid lunch. Viktigt att notera vinsterna.

Fortsättningen då efter 800 kcal om dagen? Jo medvetenheten har höjts. Tror det räcker med att sluta med kolhydratkosten baserad på bröd, ris och potatis och istället rikta in mig på medelhavskost. Fortsätta mäta kaloriintaget och framför allt sluta äta när jag är mätt.

Om några dagar ska jag mäta mitt blodsocker.

Känner mig asketisk och lycklig.

Här finns en del att läsa om min resa med Itrim.

Murre på taket - fritt fram för att elda

 



Vi är bortskämda med en vedspis av rang, en stor härlig Skoglund & Olson från Gävle och som säkert  är hundra år gammal.

I sommar har vi ägnat oss åt att göra ordning murstocken och samtidigt sotade jag spisen rejält.

Idag kom sotaren Pontus hit för översyn av skorstenspipor och spis. Pipan utmärkt och ingen sot i spisen (eftersom jag redan sotat). Med beröm godkänt mao!

Men fy fan för att gå på taket när det regnar. Jag får svindel bara genom att titta på.

Tobaken på landet - dags för skörd

 Det var i månadsskiftet april, man som jag sådde tobaken av två virginiasorter i små askar hemma på den inglasade balkongen. De tog sig fort och i juni planterade jag ut dem i en bädd som behövde gödning till nästa säsong. Hela juni tyckte jag de stod helt stilla för att sedan skjuta fart under varma juli och augusti. Idag var de nedersta bladen av cigarrformat. dags för skörd.

Varje blad som är moget ska brytas av vid stammen för att sedan tvättas ett efter ett och så med en syl förses med ett hål i bladnervens ände och sys upp på en tvättlina. Mödosamt, men inte bara det - saknade handskar med den påföljden att jag blev ganska snussjuk efter ett tag. Fick ta många pauser och borde haft handskar.

Nu är första skörden på tork i vår vackra lada. Där ska bladen hänga luftigt tills i december då de tas ner och mals i snuskvarnen till pulver och vår en omgång med saltvatten för att sedan fermenteras i ugn några dagar tillsammans med vissa tillsatser som natriumkarbonat och lite konserveringsmedel av samma typ som jag har i sylt. Sedan vackar jag och fryser för långsam mognad.

Förstår att jag kommer att vara självförsörjande på snus under så gott som hela 2022.

Så får den gamla ladan sin rätta funktion: Tobakslada!

Att odla sin egen tobak, i det här fallet till egentillverkat snus är ett resultat av myndigheternas hetsjakt på oss snusare - eftersom konsten att snusa är så specifikt svenskt och en så ojämförbar företeelse borde odlandet och snusandet utses till världsarv - genom pålagor, bestämmelser och skyhöga skatter.
Jag har skrivit metervis om snus och snuspolitik. Läs vidare HÄR

Skördade igår i stora lass.

Stora som dasslock eller täckblad till finare cigarrer

Varje blad ska sys upp på tråd, i det här fallet en tvättlina.


Så hänger bladen då här till slut. Hälften nu skördat...

...och ska nu torka i tre månader innan malning och fermentering


torsdag 9 september 2021

lördag 4 september 2021

minsann att det blommar i natten där uppe på landet

 



Döstädning eller bara för att kolla vad man har?

En segelkoster jag gjorde i slöjden i femman efter kostern 
vi lånade ibland av morsans faster Maja Hallendorff 
som var restauratör och drev den fina 
järnvägsrestauranten i Norrköping under 40 och 50-tal

 Alltså, frisk som en nötkärna, men ändå dags att ta bort, att ta undan, att arkivera, att förminska. Några kallar det döstädning, men för mig handlar det om att gå från en femrummare till en fyra om nu ett byte går igenom.

En guldpenna jag fick av morsan och som tillhört min morfar.

Suddigt, men det är en saltbit från saltberget under Ivery Island,
stället där Tabasco tillverkas. Kosher vad gäller renhet.

Upptäcker hur mycket "skräp" jag släpat med mig genom åren bara för att jag ansett att de haft en betydelse, eller vad sägs om en suddig saltbit från Ivery Island när jag var hemma hos familjen Mcllhenny (Tabasco) eller en liten vas av lera från Sri Lanka så länge sedan att det då fortfarande hette Ceylon och man kunde muta sig fram med Bic-pennor.

Liten vas i lera med dekorationer som jag köpte jämte större krukor på 
Sri Lanka för jättelänge sen

Alla små föremål framkallar minnen av personer, av äventyr, av resor, av sorger - En liten anteckningsbok från snart 30 år sedan med små anteckningar om att bli nykter - och av glödjeämnen. Är det därför de sparas alla dessa artefakter ur mitt eget liv som levts i snart 70 bast.

Nu åker sånt som inte framkallar någonting bara finns, men inte längre.

"Pryttlar" 40 Norska kronor, en euro, några pins från middagar och äventyr 
och ett falsben till grafikpapper

Inbjudningskort från ett av mina jobb, Moderator för Leif
på en Studentafton i Lund
















fredag 3 september 2021

Koka soppa på gröngödslingen eller konsten att ta vara på allt.

Jag har ju en ganska stor köksodling...nu igen. Det var alls inte meningen - jag hade tagit ett beslut att sluta med vansinnet att så, bekymra mig, skörda, frysa in, gräva, gödsla, vattna och allt det där andra. MEN, jorden är lockande och jag tror det är mina trädgårdsmästargener som spökar. Jag vill minnas att min morfar höll på till dödagar och kunde aldrig hålla fingrarna borta från jorden.


Idag gick jag förbi stället där jag växte upp från nio års ålder och till vid pass 17 då jag flyttade hemifrån.Vi flyttade från radhuslängan i Norrköping och på nya stället, vid villan, anlade morfar vår trädgård. Han planterade ett maglemer framför huset och olika plommon bakom, rabatter så utformade att de aldrig så öde eller vissnande ut över säsong utan ständigt blommande från vårkanten ända till frosten. Allt omgärdat av en berberishäck. Maglemerträdet är knotigt och gammalt, rabatterna lite förändrade med pioner, gången fram till dörren med tätt lagda ölandsstenar asfalterad, bastun på tomten svartmålad, häcken som en jättemur omöjlig att ta sig genom.

Hemma i Skärblacka där de bodde sina sista 30 år och där morfar var bruksträdgårdsmästare fanns söta persikor spaljerade mot söder, stora häckar med mormorshallon och hösthallon och en köksträdgård där inget saknades utöver alla andra bärbuskar och fruktträd. Jag var alltid med honom i trädgården, i växthuset, i köksträdgården. Märkligt att långt efter att han var borta hjälpte jag till hemma och rensade. Morsan stod bredvid och brast i gråt. Jag till och med rensade som Gustaf, morfar. Händerna och handlaget var liksom desamma.

Jag brukar säga att "när man hyvlar blir det spån". När man skördar blir det bladmassa. Ärtsnår, rabarberblad, bönruskor, morotsblast och och nervstjälkar av allehanda kål. Utmärkt gödsel vid täckodling som självfallet kan ligga kvar och berika till nästkommande års odling.

Skördade en hel del grönkål (vill vara före rådjuren nämligen) förra veckan där uppe i norr. Blev en hel hög nervtrådar över. Gör så här varje år som förstärkning i soppor och grytor - en alldeles förbannat god grönkålsbuljong. Häll på vatten så det täcker och lägg ner en kvist libbsticka och en ruska med timjan. Låt koka tills nerverna (!) är mjuka. Sila genom chinois och reducera till några deciliter. Frys i isform.

Hickade till när gomorronsoffans gammeldags dietist gjorde reklam för margarin.

 Anette Jansson jobbar som dietist, tydligen hos Hjärt- Lungfonden. Häromdagen var hon med i TV4s gomorronsoffa. "Intressant", tänkte jag, men va fan?

Där stod människan och gjorde reklam för margarin och dessutom en massa fiberrik mjölmat och att det var bra för ALLA. Fan heller!

Det har tagit några dagar men nu äntligen har en forskare vaknat som ger källor till forskning i framkant som motsäger den här självutnämnda dietförvirraren. Hur mycket har margarinbolaget betalat?

Läs här Fredrik Nyströms bildande svar.

torsdag 2 september 2021

Sakta förändrar vi torpet med hänsyn till historien och tvekar inte att ge vår egen tid ett avtryck. I sommar har det blivit spismurens tur att få en ansiktslyftning

 Det är ju det som det handlar om, att göra torpet till en blädderbok genom historien. Bevara så mycket som möjligt från tidigare generationers arbete och stil och inte tveka att lägga vårt eget därtill. Det sitter i  väggarna (programmet har ju nypremiär ikväll på SVT) i lager, från 1700-talets enkla stockvägg med tidningar som vindpapp, tidningar med frakturstil (!). Ovanpå ligger ett pappspänt lager med fragment av tapet. sedan har en generation reglat upp med 12 mm reglar och fäst softboard tillsammans med masonit (men bara masonit här och var) och så två lager tapeter på det. 

Någon rådde oss till att sätta renoveringsgips över allt, men det har vi slopat, ingen bra idé. Däremot kommer vi att klistra upp lumppapp eller renoveringspapp och sedan antingen tapetsera eller måla över det. Men det där är ju ett annat projekt. Liksom taket där den spända pappen idag döljer en prima fin pärllist, den tar vi fram och målar rökgrön så som den en gång var målad.  

Sommarens stora grej var murstocken kring vedspisen.

Låter bilderna tala för sig. Så här var det, så här gjorde vi och så här blev det.