Koka soppa på gröngödslingen eller konsten att ta vara på allt.

Jag har ju en ganska stor köksodling...nu igen. Det var alls inte meningen - jag hade tagit ett beslut att sluta med vansinnet att så, bekymra mig, skörda, frysa in, gräva, gödsla, vattna och allt det där andra. MEN, jorden är lockande och jag tror det är mina trädgårdsmästargener som spökar. Jag vill minnas att min morfar höll på till dödagar och kunde aldrig hålla fingrarna borta från jorden.

Idag gick jag förbi stället där jag växte upp från nio års ålder och till vid pass 17 då jag flyttade hemifrån.Vi flyttade från radhuslängan i Norrköping och på nya stället, vid villan, anlade morfar vår trädgård. Han planterade ett maglemer framför huset och olika plommon bakom, rabatter så utformade att de aldrig så öde eller vissnande ut över säsong utan ständigt blommande från vårkanten ända till frosten. Allt omgärdat av en berberishäck. Maglemerträdet är knotigt och gammalt, rabatterna lite förändrade med pioner, gången fram till dörren med tätt lagda ölandsstenar asfalterad, bastun på tomten svartmålad, häcken som en jättemur omöjlig att ta sig genom.

Hemma i Skärblacka där de bodde sina sista 30 år och där morfar var bruksträdgårdsmästare fanns söta persikor spaljerade mot söder, stora häckar med mormorshallon och hösthallon och en köksträdgård där inget saknades utöver alla andra bärbuskar och fruktträd. Jag var alltid med honom i trädgården, i växthuset, i köksträdgården. Märkligt att långt efter att han var borta hjälpte jag till hemma och rensade. Morsan stod bredvid och brast i gråt. Jag till och med rensade som Gustaf, morfar. Händerna och handlaget var liksom desamma.

Jag brukar säga att "när man hyvlar blir det spån". När man skördar blir det bladmassa. Ärtsnår, rabarberblad, bönruskor, morotsblast och och nervstjälkar av allehanda kål. Utmärkt gödsel vid täckodling som självfallet kan ligga kvar och berika till nästkommande års odling.

Skördade en hel del grönkål (vill vara före rådjuren nämligen) förra veckan där uppe i norr. Blev en hel hög nervtrådar över. Gör så här varje år som förstärkning i soppor och grytor - en alldeles förbannat god grönkålsbuljong. Häll på vatten så det täcker och lägg ner en kvist libbsticka och en ruska med timjan. Låt koka tills nerverna (!) är mjuka. Sila genom chinois och reducera till några deciliter. Frys i isform.