torsdag 31 juli 2008

På kryss i Meny



Idag sändes ett av mina jobb från Thailand i Meny i P1 Sveriges Radio. Det är ett besök hemma hos Britt-Marie Bergman som jag gjorde i februari. Hon bor vackert på Phuket, har skrivit en bok om Thailand och är gift med rocktrummisen Ging, en av Thailands mest namnkunniga. Britt-Marie har de flesta stött på. Hon är nämligen korsordskonstruktör med uppdrag för bland annat Expressen.
Jag frågade om det går att konstruera ett kryss med bara matfrågor. Svaret får Du om Du laddar ner och lyssnar här.

Britt-Marie bloggar här

onsdag 30 juli 2008

Lera i Vallåkra

Längs ner i ravinen rinner ån, stillsam och med kräftor i, småfisk och doftande av miljontals år gammal lera.

Till den goda smaken i Vallåkra

Dalgången är mystisk och vacker vid Vallåkra Stenkärlsfabrik, huset byggt över den lilla ån som hyser flodkräftor.

Vi brukar göra ett besök hos Åsa Orrmell på Vallåkra stenkärlsfabrik. Här har brutits lera till krukor i hundratals år och i dalgången har hittats spår fossilerade sedan dinosariernas tid. Krukorna är rustika. Saltglaserade i den väldiga ugnen. Den tar fem veckor att kallna efter bränning.
I år överraskades vi av en ytterligare god smak väl värd omvägen. Köket är omsorgsfullt och idérikt. Rodjana åt en inlags sill på macka och jag en rimmad oxbringa. Båda fick kanelsyltade tomater till och bara för den sistnämnda skulle jag kunna åka många mil.

tisdag 29 juli 2008

August vägrar svälja när han får smaka det goda

Stensamlaren och livsnjutaren August

Han brås på sina föräldrar och utvecklas sakta till en finsmakare den lille August 14 månader idag.
När han får något riktigt gott som idag, tunn skivad långbakad kall rostbiff med ljummen potatissallad på Anja och Allmoge då vägrar han svälja. Han sitter länge med tuggan i munnen och smakar och smakar och ler och hummar och njuter.

Slipade rännor


Jag har stött på fenomenet flera gånger tidigare, mest på Gotland där slipskåredebatten gjorde folk osams för några decennier sedan. Frågan var um dessa sliprännor i berg och sten var astronomiska instrument eller rester efter svärdslipning (vid astronomiska tolkningen skulle skårorna använts som sikten till himlafenomen).
I juni hittade jag sandstensberg i dagen i Viken, mitt i en liten park inne bland villorna. Nu tog vi en ny sväng i området häromdagen och fann en ännu större häll med fullt av skåror. Små, en del bara som små hål andra som långa vackra piskrapp. Hällen ser ut som rester från en forntida industri.
Här går kunskapen omkull, inget berättande når fram till oss idag kanske tre-fyra tusen år senare, alla koder är borta alla nycklar är tappade, vi förstår inte vi som kan skicka folk till månen.

Tomatradio

Mats Olofsson och Susanne Hansen med sina mest älskade tomater.

Under semestern i veckan sände Måns Rossander på Meny i P1 ut mitt jobb om Vikentomater i Skåne.
Den som läser Tabberaset är väl införstådd med vad Vikentomater är.
Läs annars om hur tomaterna tar slut, och om hur slumpen torkas och läggs i en soppa. Om en märkligt trevlig vana skrev jag också för en tid sedan.
Ladda ner och lyssna på Mats Olofsson på SR P1 Meny vecka 29.

Jag bad om hans bästa recept på något med tomat och det finns nu på Menys hemsida här.
Det är klart att har man 25000 plantor så kan man ta de mest aromatiska tomaterna och göra "mamma Gunnels tomatsoppa".

Igår var vi där igen och fick med oss alla solvarma smaker hem.

måndag 28 juli 2008

Tabberaset med en ny bok nästa vecka


"Dopingjägaren - Arne Ljungqvist" blev titeln på min nya bok. Arne Ljungqvist är en av världens främsta idrottledare och nu vice president i World Anti-Doping Agency, WADA.
Igår skrev Expressen om boken över fem (5) sidor
Förväntningarna på boken har varit så stora att den nu kommer att översättas till fem språk.
Läs mer om boken Här!

torsdag 17 juli 2008

Radioskugga

Så kommer det att vara och så får det bli!
Jobbar bara två dagar till, på annan ort, sedan semester.
Första veckan i radioskugga så det här är sista inlägget på några dagar.

Morsning - korsning - goodbye på ett tag!

måndag 14 juli 2008

Första egna potatisen

Anja, nykokt och första för året.

Det blev en potatismiddag...med sill, matjes med egen gräslök, köpegräddfil och med potatis direkt från landet.
Jag satte ju några stånd ganska tidigt, 8-9 maj, för att ha i sommar. Nu skulle jag bara skatta dem och då "rök" det med tre stånd och det blev väl en dryg halvkastrull med små mandelmassepotatisar, fasta, ändå lite smöriga, mild sälta och med aprikos.

Det är nämligen första gången i svensk jord som Anja odlas. Vi fick dem av Dan Berntsson.
Tack, det är årets potatis, den kommer att gå långt i krogled när väl den kommer i kommersiell odling.
Nu ska vi fortsätta och pröva dem dels mot olika smaker och dels i olika tillagningar där potatis är huvudråvara, hur den binder smör och olja och hur den låter sig lyfta andra feta råvaror, fläsksida till exempel (skulle kunna tänka mig de minsta exemplaren kluvna och så råstekta mot ett gott fläsk).
Samtidigt blommar vår traditionella allmoge. Hade egenodlad utsädespotatis, men det kändes lite redan förra året att den var vikande så jag när inga förhoppningar i år.

Willys kan konsten att skrämma iväg kunder utan att egentligen veta om det!

Han heter Anders. Han behöver ha en lång sittning med sin personal så att de lär känna sin chef. Det är nämligen det som han är. Han är enligt uppgift chef på Willys i Sollentuna/Häggvik och kassörskan sa att det är nog ingen riktigt som vet vad han heter i efternamn för det finns ändå bara en Anders på jobbet.
Anledningen till att jag ville prata med en ansvarig på Willys var att jag har synpunkter på butiken.
En måndag ska man tydligen inte åka dit. Premiär vatten var slut, snuset var slut, melonerna var slut och mjölk med kort datum var utskjutsad framför längre daterad mjölk (tror handlarna vi är dumma i huvudet?)
Så, jag tänkte ta en prat med chefen för det är inte första gången det ser ut så här en måndag och numer är det enda anledningen för mig att åka dit (vatten och snus och ibland en alldeles utmärkt högrev och bra bacon. Inte långt ifrån har det öppnat en ICA Maxi som jag ratar och en gammeldags OBS.
I Sollentuna finns en ICA som är under all kritik och dyr som fan. Vinn ligger i Stinsen och är hyggligt med. Alltså för chefen Anders finns det hot från många håll och kanter och köerna har krympt hos Willys, stimmet och rörelsen i butiken har minskat.
Anders var inte där! Sorry!
Till detta blogginlägg är adressen mailad tilol Willys kundkontakt för ev. kommentar då nu Anders vad-det-nu-är-han-heter-i-efternamn inte var på plats.

söndag 13 juli 2008

Med Heini och Gunilla i sällskap av Linzpotatis och en blutwurst



Heini är en gammeldags chief. En sådan som fortfarande pratar med samma vokabulär som gamle Blunken och det är både hedrande och respektingivande. Med en sådan kunskap är det roligt att prata mat, man behöver inte förklara för varandra så förbannat mycket! Bara njuta av samtalet!

Vi hade en fantastisk eftermiddag, ta del av den du också, den kommer nämligen på Meny i P1 i höst.
Här på deras odlingslott växer allt från persikor till potatis, den sistnämnda provåt vi idag, en hårdknuten gulaktig fast, med nöt, mandelmassa, vanilj och gräddkolearomer, mer tossad än brynt i smör med lökstjälkar och dill. Lägg Linzpotatis på minnet.

Gunilla, som jag har gemensamma bekanta med sedan hennes tid i mediavärlden, dukade upp två slags burkade korvar, den ena en bratwurst och den andra en blutwurst, den sistnämnda med det där lite kärva och samtidigt fruktiga som är så karaktäristiskt för blodmat. Tysk senap till som sig bör och Gunillas hemsyltade gurkor för att med en precis syra i ättikan bära fram de mest fantastiska smaker i korvköttet som mer än korv påminde om en rilette med det digra köttinnehållet. Det feta goda band ihop köttet som i en mallig sylta.
Det här är riktigt härlig mat.

Se där! Så ska en söndagseftermiddag njutas!!!!

lördag 12 juli 2008

Hamburgare -viktigt alternativ

Finessen är att låta ungarna bygga sina egna hamburgare vid bordet. Det här är Almas skapelse!

Rodjana steker några maffiga köttfärsbiffar, lindrigt kryddade med svartpeppar, något arabiskt och lite "krydd" av något slag. Sallad från landet, tomater? Knappast, det är bara kallt och äckligt till varm burgare. Gurka däremot ville Alma ha. Ungarna bygger sina egna och med tillgång till en 2 kilos parmesan blir det extra mycket umami. Hemkörd chilliolja till oss vuxna att droppa över ketchupen så att den känns och så hamburgerbröd av affärsskuren formfranska av modell "mothers pride"*
Bland "senapar" har vi fått en ny favorit, lagom stark, lagom textur, lagom söt, helt enkelt en "djävfla bra senap" som jag fick när jag var nere i Båstad för lite sedan och pratade potatis med Bjäreborna under "Pärans dag" tillsammans med Ulf Elfving och Jesper Aspegren: Heberleins Äkta Hotell-Senap!

*Mothers Pride hette åtminstone det bröd jag stötte på under mina studieår i England på College. Jag hade en vän som hette Victoria (det var inte min dåvarande hustru som var amerikanska) och som målade gigantiska målningar av jordbruksredskap, traktorer, tröskor och annat, sägert sju gånger fyra meter. Och hon var stor själv. I köket om morgnarna började hon med att smälta 300 g "lard" som hon sedan dränkte tre skivor extra fet bacon i och lät det bli härligt brynt. En halv tomat puttrade med i fettet och en liten lammkorv. Sedan skar hon två stycken fyra centimeter tjocka skivor av "Mothers Pride" - ett bröd som hur man än behandlade det med tryck alltid och raskt återtog sin bakade form - som hon sedan lät suga upp allt fett i pannan med och samtidigt bli lätt brynt frasigt på ytan. Det här åt hon sedan på tre minuter (!) tillsammans med en och en halv liter te som hon sötade med 10 skedar socker.
Victoria var alldeles blank i det sedan tidigare trinda och av alldeles för högt blodtrycket rödlätta ansiktet.
Fan (!) ibland kan jag sakna den där tiden på Royal College of Art. Ibland saknar jag de där stora spända dukarna och oljefärgen något enormt.

fredag 11 juli 2008

Kul för den vakten...

...den dag han ligger på operationsbordet och ska få en ny höft eller ngt liknande när Rami är kirurgen.


Rosen till Rami, den kommer från vår egen odling och är en "Peace" talande nog.

torsdag 10 juli 2008

Odlingsprojekt och böcker för mattans hösthäng och eftertankens vinteride



Jag håller på med ett sommarprojekt om odling och äta, tradition, upplevelse, behov tillagning. Det är rasande spännande och finns så mycket optimism och glädje inkapslat. Mer om det så småningom.

Just nu ligger ytterligare en bok på tryckning - kommer om bara några veckor. En biografi över Arne Ljungqvist: Dopingjägaren.
Har manus så gott som klart för ytterligare en som jag arbetat på av och till i 14 år, en riktig långbänk som fått växa fram med olika etàt som fått ligga, mogna, mögla för att omläsas och ältas. Senast läste några pålitliga goda vänner som jag bad ha synpunkter, och det hade de. Sista omskrivningen nu i sommar (snart klar 46 kapitel, en tjockis med andra ord) så får vi hoppas att jag kan komma med boken till jul.
Till bokmässan presenterar jag inte bara Dopingjägaren utan då kommer Astrid Lindgren boken "Järnspisar, hackekorv och tabberas" i en efterlängtad kartonage efter att ha varit slutsåld i sin inbundna upplaga en längre tid. En annan bok som också är utsåld är "Döden i Skogen" som kommer som pocket i höst, bra för dem som vill släpa in boken i naturen och ha den som vägvisare i jakten på dolda avrättningsplatser.

måndag 7 juli 2008

Olles krog ett lunchalternativ på norr

Desserthög med bland annat Jello

Chokladpudding, små plättar med vaniljkräm, Jello, kadaifibakelser som om det var en zacharoplastion som vi besökte, vaniljglass och små mandelkakor. Det är några av desserterna.
I det stora kalla bordet hittar vi bland annat taboulet, hummus, kyopolu och teramasalata, vitlöksyogurt och yogurt med mynta.
Senast var det grillad kyckling, en pasta och fläsknoisette på det varma bordet.
Frukter i mängd läggs också fram och en massa olika tillbehör.
Var och en tar en tallrik och betalar en normal lunchpeng sedan är det bara att hugga in.
Och var ligger nu detta ställe, som mina kollegor på OAL studio, Ove Norsten och Lennart Ström, tipsade om för många år sedan, som vi besökt sporadiskt och som bara blir bättre och bättre?
Kolla här

lördag 5 juli 2008

Confidencen här och där


Att äta en confidence betyder att äta i förtroelighet - så borde alla middagar vara reglerade. Att äta fortroeligt.
Jag tänkte på det idag när jag "vallade" svärfar ut till Kina Slott för att undertryka vår vurm för det asiatiska för 300 år sedan.
Där, i en av flyglarna och i anslutning till det gamla fristående slottsköket, flygeln ligger suterräng i förhållande, åts det confidence på samma sätt som kungligheterna åt vid Ulriksdal i det som sedan Gustav III är teater och tidigare var beridarehus.
Här kan Lovisa Ulrika ha dinerat med Carl Linnaeus och matat honom med smultron ett i sänder tills podagern var botad (det går 1400 normalstora smultron per liter bär).
Precis som på Ulriksdal dukas det ståtliga bordet i källaren, i närheten av köket och så hissas hela härligheten upp efter att golvet skjutits åt sidan.
Man kan tänka sig varit gäst och stått vid kanten av bordshålet i ring med de andra middagsgästerna. Så kommer bordet med tända kandelabrer och dekorerat med lemoner, granatäpplen och en stor ananas, skålar med smultron och en fågelstek. En späckad kapun med pomeranser och en sås redd med ägg eller små kycklingar med krusbärssås till, chokladpudding, snömos och en blamanchee med röd gelé.
Jag stod länge framför glasdörrarna och tittade in.

torsdag 3 juli 2008

Linnés Hammarby på väg nedåt

Den underbara tapeten hos Linnés hustru i hennes förmak till sovrummet

Ett av våra ständiga utflyktsmål, Linnés Hammarby, alltid ser man något nytt, alltid kommer ett samtal till som idag om släktskapet mellan parksmultronen som växer över hela området och de små platta, ganska smaklösa smultronen Fragaria Vesca Monophylla (enbladigt smultron efter mono =ett och phylla = blad) som vi hittade i mullbänken och som ska ha funnits där även under Linné.

Men något har hänt i jakten på finansiering. Det här är en nationalklenod och borde betalas fullt ut och lite till av staten och därefter kunna ha råd med bättre odlingar, ett större mångfald växter och omsorgsfullare skötsel av odlingarna. Det som mötte oss idag är taniga dåligt omhändertagna till och med dåligt bevattnade odlingsbäddar. Jag tycker jag har bättre perenna 1700 talsrabatter själv både frodigare och roligare växtmaterial - (ska jag vara självkritiskt så står mina perenner alldeles för tätt)

Grekisk sallad på snabbköpsfeta och smaklösa fattigoliver

Det pågår också ett forskningsprojekt om krolliljorna som om jag minns rätt redan rekommenderat urglesning av trädkronorna för att de ska komma tillbak och som förr pryda den gamla trädgården opch kanske balansera bättre mot den spanska körvel som man först trodde var anledningen till krolliljans minskning.

Parken är igenvuxen med sly och allehanda trädskott, det ser inte bra ut och informationen utöver det mest kända som växer är undermålig långt ifrån den pedagogik ägnade sig åt här för 300 år sedan.

Serveringen var tidigare inbyggd i brygghuset. Det var charmigt och sköttes av den som är bosatt på gården. Okey att det var kaffebröd modell "delicato", men hellre det än den turistfälla som blivit alternativet, en nybyggd entré i falurött. Ska man först ha synpunkter på det arkitektoniska så är det riktigt förkastligt att bygga något nytt som så påtagligt konkurrerar med den äldre bebyggelsen i något fåfängt försök att få det hela att "smälta in". Det är ju det gamla Hammarby som ska lyftas fram och bättre skulle inte det kunna göras än att öka kontrasten mot det gamla med något nytänkande i helt andra material.
Här serveras också kaffe kakor och mat. Tar idéerna slut där? Absolut, längre än en rosa Linnébakelse kommer man inte, sedan är det mackor med industriköttbullar och färdig rödbetssallad och det mellan brödskivor som torkat på ytan och som var så sega att de inte gick att äta. När jag gick tillbaka in med en av barnens äckliga köttbullemackor och förklarade att den var ganska så oätlig fick jag svaret att alla mackor var sådana och att det inte var deras fel utan jag fick vända mig till bagaren.
"Hallå, sa jag, du ska vara glad att jag kommer in och talar om för dig att det inte är bra. Du ska säga tack till folk som mig som inte tiger, äter och sedan pratar illa om er utan som kommer till Er och talar om vad som är fel."
Barnen fick färdig mikrad paj som kompensation och jag och Rodjana tog en grekisk sallad och en italiensk sallad (smaklös buffelost, parma och tomat) Sallad med fadd ost, fattigurkärnade snåloliver.
Här skulle finnas sallad och tomater från egna odlingar, mat som har anknytning till Linné, te från den egna temyntan i mullbänken. Lite mer av entreprenörsskap skulle kunna göra att folk vallfärdade hit, titta på Linnés boställe, upptäck växterna från den tiden och smaka på 1700 talet.

Att det dessutom blivit en hundgård av Hammarby bättrar inte på anseendet utan snarare förstör. Tydligen för att personalen själva har hund.
Vi såg hur en jättesamoyed i nåpgon slags sele ledd av en tjock tyska slet till och nafsade åt sig en liten ynklig terrier som satt kopplad i staketet. Tyskhunden fradgade och hade terriern i ett nackgrepp samtidigt som han morrade och knyckte med huvudet och tyskan slet i kopplet.
Jag tänkte att det är slut med terriern. Den liksom dödstjöt. Jag sprang upp och fick tag på en trädgårdstol som jag larmade mot bakhuvudet på den vita tyskerbesten. Stolen tog både kärring och hund som stöp i backen mer av förvåning än av skada. Terriern klarade sig, hoppas vi och tyskhunden fick utvisning från området av personalen.

Då tänker jag så här. Vad hade hänt om August sprungit till staketet och lekt i kaffeträdgården och blivit föremål för "gestapohunden"?

Nej förbjud hundar i den här miljön!!! Det ligger hundskit lite överallt också. Tyvärr!

tisdag 1 juli 2008

Thaimat med hetta och mycket smak



Vi har ju så in i h-e mycket syrade broskben hemma att vi äter så det står härliga till. Jag menar det är en av bordets stående rätter och inte oss emot!
Idag också underbart milda, mjuka, aromatiska grillade och sedan skinnade auberginer fortfarande med en liten nätt våt fasthet och serverade med en utbyggd(!) nam prig pla, stora bitar av thaichilli, rostad skinnad spansk chilli, rödlök skivad tunnt, fisksås och lime.
Självklart också en soppa. alltid soppa på bordet och idag en med på kamben och färsk gurka.