tisdag 19 februari 2019

Efter de Oroliga - kalvlever och strömming på KB




En sådan helg!
Att hinna med allt bara för att det är möjligt.

Efter ”De Oroliga” på Dramaten hamnade vi på mitt gamla, och Ks också, vattenhål, KB. Kan inte ha varit där på minst 15 år, förmodligen längre, för nu var diskrummet utbyggt till matsal och enligt uppgift byggdes den matsalen för 14 år sedan. Men samma karaktärer på serveringspersonalen, rustika, närvarande, udda, rediga och över måttan trevliga och välkomnande. Annars allt sig likt och vi satt i soffan längst in. Undrade hur många gånger jag suttit där, hundratals? Och hur mycket pengar som gått åt till rödvin, mat och champagne genom åren. Får säga som Klas Östergren myntade på pissoaren på Prinsen; ”Hörredu, här har man stått och pissat ur sig några förortsvillor!”



Sitter med K och minns alla människor från den tiden för mer än 30 år sedan, om profilerna, om galningarna, om alla människor som doftade terpentin och linolja, om alla som lämnat scenen timmarna innan och inte kunnat sluta spela sina roller, om poeterna som deklamerade högt och ljudligt och hur innehållet blev sämre vartefter rödvinet inmundigades och blev till skrän över det allmänna sorlet. Människor som inte finns mer.
Bråken, grälen, skriken, bufflingarna.


Hursomhelst så tog K KBs strömming, alltså den stekta inte gröna örtmarinerade gravade (se nedan) och jag tog kalvlever anglais exakt så den ska vara, rustik med rediga bitar rimmat fläsk, syra och sälta från kapris.

Det var helt nödvändigt att komma iväg från Dramaten och landa i något annat. Nu har vi närmat oss "de oroliga" från flera håll, vi har lyssnat till dramatiserad uppläsning, läst boken och så i lördags de oroliga gestaltade (lilla scenen). Någon skrev, jag tror det var Borås tidning, om föreställningen att man inte ska eller kan göra teater av en roman – det är klart man kan och den här föreställningen visar med all önskvärd tydlighet att det fungerar. Oerhörda skådespelarinsatser, fantastisk dekor, uppfylld och fokus i en timme och femtiofem minuter, bättre blir det inte – gå och se den.

Fyllda av oron satt vi där och njöt av miljön och av maten och tänkte att det här kanske ska få bli vårt stamlokus igen. Älskar KB förstår jag och mitt sällskap också förstås.





KBs gravade strömming (Efter Örjan Klein)





De här behöver Du:
1 kg avskinnad strömmingsfilé
1 1/2 l vatten
3 dl 12% Faluättika (min egen favorit)
Blanda en lag av ättika vatten och salt och lägg strömmingen att grava i 12 timmar - rör ibland runt.
2 dl hemlagad majonäs
4 dl gräddfil
2 msk svensk senap (ljus)
3 vitlöksklyftor (stora)
1 rejält stånd med dill plockad och "skuren" /hacka aldrig dill/
1 handfull plockad persilja som hackas
1 knippe gräslök, skuren.
salt och peppar.

Gör så här:
Häll av strömmingen och låt den komma ifrån all gravningslag. Rör ihop alla ingredienser till såsen. (kör i matberedare eller med mixerstav). Det ska vara så pass mycket kryddgrönt i såsen att det blir "veronesergrönt blandat med en gnutta zinkvitt". 
Vänd ner strömmingsfiléerna i såsen och ställ i kylen några timmar att ta smak.
Servera på (som vi gjorde vid boksläppet) hastigt stekta kantfria skivor av Skogaholmslimpa och ovanpå några ljumma skurna färskpotatisar eller som idag på lunchen på en söt nybakt kavring likaledes med ljummad potatis.