En så rasande trevlig dag igår när Nicola kom på besök hos oss i Grez sur Loing

Jag är farfar och han är morfar till våra gemensamma barnbarn - är ni med. Freija, Alice och Jussi  är mina barnbarn genom Gaston och Nicola Nerströms genom Emilia.

Så plötsligt ses vi på flyget till Paris, vi på väg för en månads vistelse på det gamla konstnärshotellet Chevillon i Grez och han på väg till Svenska Institutet i Paris.

Igår kom Nicola resande med tåg och buss till Chevillon, inte helt okomplicerat och speciellt inte i den här värmen långt över 30 grader. Men vi blev så glada över besöket, inbillar oss att Chevillon tillhör den svenska franskheten lika mycket eller i alla fall i viss mån lika mycket som Institutet i Paris.

Samtal i trädgården, samtal i lägenheten, besök i ateljén och i salarna som trampats av storheter inom konsten och orden sedan slutet av 1800-talet. Sedan promenerade vi i hettan över den gamla bron och bort till Montcourt Fromonville och bistron Le Chabada för tidig middag eller sen lunch. Tack för den, inget kan mäta sig mot franskt gemyt och familjär stämning på en lokal bistro inne i själva Frankrike.

Nicolas bild på oss framför samma dörr till Hotel Chevillon 

där vi bor för närvarande och tre veckor till.

Tillbaka tog sig Nicola och Kicki en simtur i Loing vilket jag avstår trots värmeböljan. 

Så rasande trevligt att sitta tillsammans i Frankrike, äta god mat och för Nicola och Kicki dricka lokalt vin, men framförallt för oss tre att prata. Tack för besöket, det värmde oss.

Cykelutflykt för Gitanes, ost, endives och ankrilettes

För att slippa busstidtabeller och kunna komma iväg på egna äventyr hyrde vi ett par cyklar i veckan och hela månaden. Fruktansvärd sadel på min jonne som väl är en montainbike om jag förstått det rätt. Mörbultad i stjärten men tillfreds ändå. Efter några timmar i ateljén med gott resultat cyklade vi iväg till en annan by för en fika och för att handla. Utbudet lite bättre i den affären än i Grez, men man undrar vad som hänt - jo en bagare finns i varje by, men ostaffärer, kötthandel allt sådan är utraderat. Köpladorna har slagit ut den gastronomiska infrastrukturen så som den såg ut när jag gjorde mina första små resor till Frankrike som 17-åring och faktiskt många år därefter.

Handlade nyplockade endiver. I den här chockvärmen, 33 gader idag, finns det en inneboende längtan efter endivebeska. det blir nattamat med en askad ost på getgrädde, smör från orten, och en rillette på anka.

Oj som vi trivs Kicki och jag.

Så hittade jag en Tabac för att i akt och mening handla Gitanes som jag minns dem för 40 år sedan i platta paket och med en karaktäristisk doft och styrka. Nu blev jag lite besviken, smakar inte som förr och förpackas i fjuttpaket där cigaretterna är rökta på tre inandningar typ.