Som här i vintras, bara en stund på Kafé med Lovisa.
lördag 30 mars 2013
Kvalitetsstunder
Som här i vintras, bara en stund på Kafé med Lovisa.
Lokalt på TV i påsk, Tabberaset pratar ägg, ris och bakelser
Det händer ju emellan andra händelser att jag larvar mig i lokalTV, ibland genom egen försorg och ibland genom andras. Nu blev det genom andras till påsk.
Thomas Ardenfors har ett alltigenom positivt magasin som sänder till högtider och traditioner och ibland utan någon annan sporre än längtan efter att göra nått. Jag tror, eller snarare vill mena att denna slags trevlighetsTV är både efterlängtad och därmed också vältittad.
Ladda ner själv och kolla. Jag kommer in ganska sent i programmet.
Stundens ingivelse och vi hamnade på Wärdshuset
Jag förstår ibland inte mig själv. Vi sitter hemma och är sugna på att slippa. Barnens ovecka och vår vuxenvecka och vi funderar och funderar. Finns det över huvud något näringsställe på tre kilometers avstånd värt att lägga pengarna på i tillfället?
Suchi, blä, Pizza, knappast - riktig mat, tänker vi och försöker komma vidare.
Wärdshuset hade min dotter Lovisa sagt omedelbart, men vårt konstaterande dröjer ända tills vi åker förbi.
Och som vi underskattat
Hamnade framför en tallrik absolut perfekt stekt strömming och Ewa framför en alldeles utmärkt och utbyggd fisksoppa. Se där, så enkelt det blev.
En kort resa, men fylld
Mitt i allt. Då det sorglösa var obefintligt efter det allt som skett. Vi tog bilen för en stilla dag i Uppsala. Ofvandahls, domkyrkan, "Vigges" Marias "återkomsten" och en grek som visade sig vara en förflyttning till någonstans i varma dodekaedern.
Märklig, alldeles vid ån och dofter av långkokta grytor, ångande fiskrätter, och kalla röror, retsinerade smaker som hetsade minnet, gjorde en glad, helt enkelt.
Vi delade en enkel måltid där, en halv trappa ner, Ewa och jag, en trapp ner från vägen och in genom en grekblå dörr. Fantastiskt.
Så sparade vi desserten till Ofvandahls där professor Brunius brukade sitta i ett hörn och tentera eleverna muntligt mot kaffe och bakelse. Slitet, inbott, oföränderligt och samma djädra söta go' i "Nappen". Ewa som har en sällsynt stor fäbless för choklad tog naturligtvis en "bomb" innesluten i ett mörkt (och stenhårt) skal.
Vandrade upp till Domen. Gick runt och synade i detalj. Nytt varje gång. Linnés och kungarnas, alla okändas, relikvarierna, höjden, väldigheten och den egna närvaron.
Så nära har jag aldrig gått "Återkomsten" av Anders Widoff.
fredag 15 mars 2013
Oenigheten total, nu ids jag inte längre. Sollentuna Hembygdsförening vill inte.
Hembygdsförening i kris
Göran Lager avgår som ordförande
— Det är fullkomligt
omöjligt att göra Sollentuna Hembygdsförening ”modern”. En förutsättning för
att föreningen ska få yngre intresserade.
— Organisationen, från
styrelsearbetet och nedåt, är trögarbetad och byråkratisk. Arbetsmodellen tycks
vara satt på 50-talet och avståndet mellan idé och genomförande är otroligt
lång. (Snabba beslut och genomföranden
anses som odemokratiskt)
— Motståndet mot nya
media, digitalisering, rörliga bilder, till och med färgbilder i tryck, är
stort eftersom det inte anses vara förenligt med bilden av det man
representerar.
Nyligen firade Sollentuna
Hembygdsförening Vinterfest i samarbete med Sollentuna Kommun i Edsbergsparken.
Närmare 2000 besökte evenemanget och fick åka släde efter häst.
Lite
tillspetsat skulle man kunna säga att föreningen gör ”nytt av gammalt” och ”skapar
mötesplatser för moderna människor i kulturmiljö med igenkänning och deltagande”.
Det
här är exakt så som en modern hembygdsförening ska arbeta, Det är exakt så som
jag själv skrev i föreningens förra årsberättelse ”Om Framtiden”.
Tyvärr
nedsölas denna folkrörelse av rasistiska, rädda, tillbakasträvare som
hellre sitter och tror att ”svenskheten” representeras av gamla trasiga föremål
och i träviket i gamla hus.
Jag
har hävdat det här under de tre år jag haft förmånen att vara ordförande i
Sollentuna Hembygdsförening. Visst, ”gamla
prylar”, ”gamla klassiska maträtter”, ”gamla hus” — Vi svenskar har
varit urduktiga på att ta till oss av och genom historien, men att bidra till
den har vi varit dåliga på. Möjligtvis
är de blodklumpar man kokade under folkvandringstid och som sedan utvecklade
sig till paltbröd något vi kan kalla för ”äktsvenskt”, men inte ens de
svenska krusbären är svenska utan Ukrainska från 1500 talet.
Ingen forntidsförening
Hembygdsföreningen
i Sollentuna har under mina år i styrelsen strävat efter att INTE vara en forntidsförening.
Jag har försökt bredda begreppen och sett till att moderna människor kan mötas
och att människor utifrån inbjuds att dela hemkänsla och nyfikenhet.
Förutsättningen
är att alla förstår att till exempel spinnrocken inte uppfunnits av en
folkdräktsprydd kulla i en fäbod i Svenska Dalarna utan att den kom till oss
från länder där männen har mörk skäggbotten.
Vinterfesten
är bara ett evenemang i raden som understryker att det mesta sedan en tid
tillbaka från hembygdsföreningen har en
riktning. Övertygelsen är att det inte längre räcker med att bjuda in till enskilda
små evenemang, desamma år efter år . Det behövs ytterligare av
kunskapsförmedling och förlopp för att en ny generationen över huvud ska vara
intresserad. Därför inleddes förra året bland annat ett samarbete med Svenska
Kyrkan i Sollentuna och vi fick, under två bröddagar, muslimer, judar och
kristna att dela bröd i Turebergskyrkan under ett brödseminarium, bröd utan
gräns, bröd som vi bakat tillsammans i Hersby Hembygdsgårds bakugn. Det handlar
om föryngring, integration, förståelse och viktig, modern kunskapsförmedling.
Försök
har också gjorts att i övrigt modernisera allt skrivet material från föreningen
både vad gäller innehåll och design och uppdatera till 2.0 med vilket avses
Twitter, blogg, hemsida, digitala produktioner, Facebook och så vidare. Tyvärr
har omvandlingen tagit tid då varenda mening, vartenda ord, efter byråkratins
regelbok krävt förankring i styrelsen, en styrelse som varit djupt oenig.
Viktigt för integrationen i Sollentuna
Andra
exempel på hur vanliga traditionella evenemang gjorts viktiga ur ett modernt
perspektiv är ”Djurdagen på Hersby” som inte bara visade upp hur djur befolkade
gården i historisk tid utan också omfattade debatter och föreläsningar om allt
från djurhantering, slakt och hängning/mörning av kött till vegankost och djur
som sällskap.
Våra
skördefester har inte bara givit hobbyodlare i Sollentuna möjlighet att visa
fram sina växter utan också bjudit mängder av viktiga föredrag. Ett lysande
exempel var när vi i det
sammanhanget arrangerade ett seminarium om hemkonservering, just nu ”superinne”
i gastronomikretsar. Gammalt görs
modernt igen!
Tyvärr är
det inte alla
som skriver under på en förvandling av Sollentuna Hembygdsförening som leder till
en integrationsskapande, modernt kommunicerande och mer vidsynt och
kunskapsförmedlande förening trots att intresset för en sådan förvandling delas
av riksförbundet.
”Sliter på gräset”
Stora
delar av den styrelse jag arbetat med har notoriskt
sagt nej till det mesta av nytänkande, ifrågasatt kommunikation, ansett att
en hembygdsförening ska ägna sig åt att ”gå
i gamla kläder” och vara stillsamt aktiv, vilket med facit i hand betyder
en återgång till ett förlegat hållningssätt ägnat som underhållning enkom åt dem
som gärna kallar sig ”äktsvenskar” och som är mot en rekrytering ur en ny
generation.
Ytterligare
ett exempel är ”Allsång på Hersby”
som vi provade med framgång förra sommaren. Tanken är att göra Hersby till en
naturlig mötesplats för människor även utanför det traditionella midsommarfirandet.
Till sommaren 2013 ligger ett fullfinansierat förslag med namnkunniga artister
till ”Sommarkväll på Hersby” med
allsång, kafé och alla museihusen öppna. Detta förslag ansågs dock vara ”för
lite av hembygd” och ”inte alls
en självklarhet”, dessutom ”sliter
besöken på Hembygdsgården”.
Så
förfäktar delar av styrelsen att de pengar som föreningen drar in på
medlemsavgifter och genom uthyrning av Viby Herrgård ska gå till renoveringen
av föreningens hus. Nu slumpar det sig dock inte bättre än att vi får
lejonparten av allt underhåll och alla renoveringar finansierade genom bidrag
från stat, landsting och kommun. Så bekostades till exempel räddningen av, och
panelbytet på, Överby kvarn under året som gick.
Unika textilier och andra föremål förstörs
Samtidigt
noterades att många av föremålen samlade på Hersby är i dåligt skick och
förvarade under usla förhållanden. Mina misstankar besannades efter att en textilkonservator
på Armémuseum tillsammans med en annan konservator gick genom våra samlingar i
1700-talshuset att föremålen och textilierna är i det närmaste omöjliga att
restaurera tillbaka till fullgott skick. Det var med anledning av föreningens
varglappar från Edsbergs slott och på mitt initiativ textilkonservatorn
kontaktades. Varglapparna användes vid vargjakt i Sollentuna under sent
1700-tal och tidigt 1800-tal. Föreningen fick en offert på att renovera dessa
unika textilier. Plötsligt tycktes alla i styrelsen ”kunniga inom textilkonservering” för majoriteten röstade mot att
textilierna skulle renoveras och tackade också nej till att upprätta en
bevarandeplan för allt övrigt av föremål som finns på hembygdsgården.
Argumentet för att säga nej till offerten var att ”textilierna hängt där länge”, ”konservatorn
är bara ute för att sko sig” och att ”det
är medlemmarnas pengar och dom ska vi vara rädda om”.
I
år, dök andra varglappar upp på TVs Antikrundan där de värderades till mellan
fem och tio tusen kronor styck. Hembygdsföreningen förvaltar i nuläget över 20
sådana varglappar, tyvärr på väg att förstöras genom ovarsam hantering och
dåligt underhåll.
Ids inte längre
En
hemsnickrad museipolicy blir ödesdigert för de samlingar föreningen är satt att
förvalta. Inför slädpartiet på Vinterfesten tittade vi till de tre slädar från
Edsberg som finns i Hembygdsföreningen förvar. Dessa var dock så förstörda av
felaktig förvaring och hantering att de ”skulle
bli till pulver om vi använde dem” (en hästägares kommentar).
Pengahögen
växer hos föreningen vilket inte alls är meningen utan snarare ett bevis på
osund förvaltning.
Det
går inte att driva Sollentuna Hembygdsförening med målet att den ska ha en
riktning, att den ska moderniseras, att den ska vara kunskapsbärande och integrationsskapande.
Inte med nuvarande sammansättning i styrelsen. Min enda drivkraft har varit att
se om det var möjligt. Det var inte det.
Med
det hoppas jag alla förstår att jag inte kan delta vidare i hembygdsföreningen,
under rådande omständligheter, och utan att forma min egen styrelse.
lördag 9 mars 2013
Nudelsoppa, en genväg
Visst är det en genväg, ty även bland mer komplexa soppsmaker finns en genväg till en genuin nudelsoppa med fläsk och lök.
Så blev det ikväll. Tio minuter tog det, inte mer. Efter tolv dagar långpanna i sträck i taxibilen som förare känns en genväg helt adekvat. Nu är det final i npgot jag egenltigen inte vill se, men här sitter vi i kwaytiaokoma framför TVn och ser galet påkostad underhållning och man undrar om samma ambition fanns och samma summa pengar kunde satsas på, i minnet, mer varaktigt kulturella event.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)