Jag förstår ibland inte mig själv. Vi sitter hemma och är sugna på att slippa. Barnens ovecka och vår vuxenvecka och vi funderar och funderar. Finns det över huvud något näringsställe på tre kilometers avstånd värt att lägga pengarna på i tillfället?
Suchi, blä, Pizza, knappast - riktig mat, tänker vi och försöker komma vidare.
Wärdshuset hade min dotter Lovisa sagt omedelbart, men vårt konstaterande dröjer ända tills vi åker förbi.
Och som vi underskattat
Hamnade framför en tallrik absolut perfekt stekt strömming och Ewa framför en alldeles utmärkt och utbyggd fisksoppa. Se där, så enkelt det blev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar