Fjorårets rovor som överlevt vintern, söta, saftiga, goda
Det ser rent ut sagt för djävligt ut. Stormar och 30 gradig minuskyla har satt spår, sprängt sönder och blåst omkull. Tidigare odlingsbäddar ska moduleras om och sedan vi fått radhus med uteplats så minskar vi kolonilottens och ökar odlingsytan.
Alltså bäddat för storjobb i trädgården.
Rabarberstånden är det liv i, snart dags för de första späda - lägger hink över ett av de många stånden för att få glasrabarber att serveras med vanilj
Idag flyttar jag en kompost, värdefull hästskit från en odlingsyta jag sagt upp beroende på idioter i grannskapet som inte förstår den kollektiva idén med kolonilottsodlande. Dessutom hundägare som envisas med att ha med prydnadshunden och dessutom låta den vara lös.
Dert första spirande, syran, underbart god att bara plocka när man kört kärror med skit, tugga på och känna krafterna liksom komma åter.
Nu sluter vi oss till vårt sammanhängande område och jag lämnar mitt 1700 tal till förmån för annat odlande, fritt fram alltså för tåliga moderna sorter som i alla fall ger avkastning lite över existensminiumum.
Sådde i höstas, vetet som odlats i svenska åkrar sedan 400-talet. Nu spirar det, ren fröodling med förhoppning att få så många ax till nästa säsong att det räcker till en bädd att kanske så småningom göra ett bröd av - bara sådär på skoj. Samtidigt var det en karl från Libanon, en av de goda grannarna som sa när han fick se mitt kubbvete att av exakt detta gjorde man en alldeles utmärkt bulgur. Historien kr´nyts ihop och mötena i odlingskretsarna blir på allvar
söndag 10 april 2011
Grattis Alma - nio med tårta och kalas - GRATTIS!
Det var väl innan lunch som vi åkte in till Danderyd. Några minuter efter två kom hon ut, som en liten delfin. Det gick så snabbt att smärtlindring inte var att tänka på. Två hjältinnor framför mig, Rodjana och lilla Alma. Och nu är det nio år sedan redan.
Alltså, dags för kalas. Hemma först på kvällen den femte, den riktiga födelsedagen och med tårta från Edsberg, mäktig och chokladstinn.
Igår lördag md elva tjejer hemma på lunchmaskerad. Vi tog för en gångs skull en genväg och lät traditionellt födelsedagskaoniew vara och serverade kokt varm korv med bröd istället. Tårtan på festen struntade vi också i. Rodjana ställde sig istället och larmade ut nystekta plättar till ungarna som åt dem med drottningsylt och grädde.
Av hänsyn till barnen som var med på kalaset får korvätandet och firandet representeras av en enda bild på August.
Svartrökarnas Chark och Deli under prövning
Så gör vi när vi hittar något nytt. Vi såg en skylt en gång vid Glädjens trafikplats om ett "rökeri" långt bak ära och redlighet (det vill säga åt helsike långt ute i spenaten). Så kom Peter Holstad och underströk att den där Svartrökarbutiken skulle visst vara väldigt mycket värd ett besök. Då kör vi! Så sätter vi under lupp.
Första besöket igår med August och Lovisa i släptåg - hemma var nioårskalas så det var skönt att "fly fältet" ett ögonblick. Det är genom Stockholms närmaste trakter av öppna landskap som vi far, genom vårt Rotebro, upp i Bollstanäs och i riktning mot byn som Gud kom ihåg, Gudby - Där, som ett litet industribygge bland andra entreprenörer i kolandskapet, ligger butiken. Fullt med folk och kö vilket ger tillfälle att botanisera med blicken.
Som vanligt med de där varorna som kostat en förmögenhet i olika statliga och kommunala åtgärder/satsningar för att producera. Det är dessa liknanade man brukar hitta under rubriken "Svenskt Mathantverk" och vilka man oftast (men det finns förstås få undantag) kan konstatera inte alls smakar ett uns bättre än dussinproducerat, men som kanske har fått en familj i sysselsättning en tid. Gemensamt för dessa varor är skyhöga priser för att liksom motivera den påklistrade exklusiviteten oftast bara som en etikett på burken som utlovar så mycket mer än innehållet kan hålla i smak och upplevelse.
Säger jag att detta är Conny så är det väl Johan eller tvärtom, närmare än så kom jag inte Svartrökarna vid vårt hastiga eftermiddagsbesök igår - men efter ett litet smaktest så håller båda vad de lovar och turerna ut på landet kommer att bli fler
Bakom disken står två charkuterister som tillsammans och var för sig utgör Svartrökarna. Det är mot dem som fokus ska riktas. Här har vi engagemanget och kunskapen verkar det som, men är självfallet svårt att säga bara efter ett kort samtal och titt. Eftersom vi var där en lördag före stängning var inte köttdisken direkt uppbullad precis.
Så här vill vi ha det, fett och med smak av alspån och ene
Vi hittade rökt sidfläsk som var bättre än det vi smakat förr och vi handlade syrliga isterband och några andra "närstoppade" korvar. Så bad vi om utkik efter rett griskött - för det var anledningen till att vi reste ut på landet. I de butiker vi dittills varit låg revbensspjäll från grisar som drabbats av bantningshysteri eller som fettsugits. Självfallet försökte vi på Coop och ICA att undra över fenomenet, men fick bara till svar från ansvariga att "det är det här vi får och det är det här folk vill ha".
Nästa vecka ska Svartrökarna få in gris och då ska vi höras av för Då ska det läggas undan till oss.
Nu när Bondens Matbod gått in i hemlighetens mörker efter konkurs så behövde vi verkligen hitta nytt, Svartrökarna verkar lovande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)