Lyxigt varmt nybakat tunnbröd på Sollentuna Hembygdsförening

Underbara barn med egenbakade tunnbröd, färskare blir det inte

Det var absolut exakt så som jag vill ha det på Hersby Hembygdsgård idag när vi höll bakdag och eldade i den gamla vedugnen från 1803.

Blow up - folkmusiken på Hersby

Det finns sådana människor som helhjärtat och för sin egen skull ställer sig och eldar vedugnen flera dagar i förväg för att den ska vara het på bakdagen. Det finns människor fortfarande som självuppoffrande ser till att kaffet är varmt, snön bortskottad, dukningen är vacker och degen är på jäsning. Människor som ger oss sin söndag för att ställa sig och baka inför publik och dessutom vara lärare till dem som aldrig förr har bakat, som har tålamod att låta en hord av ungar ställa sig vid bakbordet och mjöla av hjärtans lust och sedan få brödet bakat i den glödheta ugnen. Det finns sådana människor som ställer sig i tidstypiska kläder och bakar gorån över järnspis och berättar om barkbröd under oår.





Och hit kom människor från jordens alla hörn för att baka som vi gjort i generationer och som de själva gör i vardagen som det modernaste som finns.

Tack alla Ni som gör söndagar som det här möjligt. Som öppnar hembygdsgården för folk, vilka som helst, att komma in i värmen efter söndagspromenaden, känna väldoften av nybakat tunnbröd att smöra och äta till kaffet.



Vår Alma fick vara med på några låtar, fallen efter samma lärare riksspelmannen Christina Frohm

Vi har hört att Klasrofiol, som i vanliga fall har två ytterligare medlemmar, ska till Estland i sommar på festival för att spela


För musiken, för sådan ska till när man bakar, svarade Klasrofiol (som vanligt skulle man kunna säga för jag anser att ungdomarna är ett av våra "husband").

Tack alla Ni som ställer upp.

Fullt hus i köket i 1800-talshuset


Tunnbröd

Njae, det är inte exakt det här receptet vi använder på Hersby. Den uppskriften har vi inte lyckats röna ut än, men vi är på god väg tror jag, bagerskan vår tjuvhåller på detsamma förmodligen för att det tillhör familjen opch för att det är tradition att så göra, men vi bjuder på mitt recept som jag brukar krydda med lite stött fänkål, men det står inte med nedan.

Det här behöver Du:
1,5 l gammaldags mjölk
100g jäst
1 msk salt
8 l skrädmjöl eller kornmjöl
7 dl grovt rågmjöl
5 medelstora kokta mosade potatisar
1,5 dl vetemjöl
300g ister
1/2 dl sirap

Så här gör Du:
Rör jästen i fingervarma mjölken. Kör i allt mjöl och låt blanda i degblandaren på långsam hastighete i sex minuter. Tillsätt först efter denna tid saltet. Kör ytterligare några minuter på hög hastighet.
Jäs i en kvart övertäckt med plast eller ren handduk.
Dela degen i fyra delar och rulla till "korvar". Skär korvarna i "portionsbitar" och lägg under duk, ställ svalt för att förhindra vidare jäsning.
Använd vetemjöl till utbakning. Mjöla på bakbordet och kavel. Arbeta snabbt så att degen inte behöver jäsa mer. Kruskavla sist för att förhindra att degen blåser upp sig i ugnen.
Rulla upp på en stång och rulla ut i den heta ugnen.
Vakta så att kakan inte bränner. När ytan börjar "röra sig" är den färdiggräddad (det är bäst att beskriva det på.

Morsan på vift

Men det är klart att man ska kidnappa sina gamla morsor ibland. Igår gick kidnappningsturen till Rappnes Slottsträdgården. Vallar av väldoft rullar över en på vandring i växthusen, grönskan och blomstren skänker lugn och kaféet i orangeriet bjuder på kak och tårtkalas med smörgåsar till start för så sa Astrid Lindgren till mig en gång när jag var hemma hos henne, "limpa först och kaka sen"!

Så kom Bosse R gåendes och vi morsade. Vi har haft en hel del kontakt genom åren sedan ett uppdrag för Ulriksdals Wärdshus. Morsan kände inte igen honom, men det är klart, osminkad och ur rutan är det inte lätt.

Farsan då? Han trivs bättre i fåtöljen därhemma - det har han alltid gjort.