Visst minns man smak genom generationer?

Jag är såld på brittisk husmanskost. Några är klassiker, Scottish eggs, pork pie, Shepards pie och steak and kidney. Bara jag skriver dessa namn på rätter kan jag känna smaken och konsistensen i munhålan. 

Jag har ju några år bakom mig i England där jag bodde i London mellan1978 och 1980 och fann så mycket andra traditionella rätter. Som graduate åt vi i en speciell matsal där det var självtag av diverse från stora bleck. Där låg fat med förrätter och fat med varmrätter och i en hörna fanns fat med desserter och kaffe eller te. Luncherna var stora njutningar.

Min Londonfrukost

Men det är klart att det här har förändrats. Man måste söka rejält för att hitta ställen som serverar husmanskost av klassiskt snitt och billigt är det inte vilket skulle kunna antas.

Längtar ibland efter de där riktiga djupdykningarna i smaker, riktig black pudding, haggis, carvery (med rostbiffen främst) med yorkshirepudding, lammkorvar, brysselkål, fish and chips, kokt kål av olika slag.

Engelska kakor, puddingar, såser med suckat...nu är jag inne på desserterna.

Det händer, även om tillfällena är sällsynta, att jag ställer mig i köket och inställer mig på det engelska köket. 

Från mina engelska år har jag en liten kortlåda med en rasande mängd recept prydligt katalogiserat. Att bläddra i den är en resa i sig med engelska rätter och med smaker och inspiration från världens hörn där imperiet regerat (se bara på den indiska inspirationen i HP-sås vilken aldrig ska saknas i ett kök). Lådans innehåll ställde jag samman genom att klippa ur alla uppskrifter avseende engelsk husmanskost ur alla de tidningar och magasin jag kom över.

Står där och förvandlar brittiska mått till våra. Smakerna växer fram och det är underhållande stunder.

Förra veckan fanns det inte tid över till utsvävningar. Jag var ju i London! Frukosterade med bacon & egg toppade med chips, korv, bakade bönor och smörstekta champinjoner. Jo, det är en frukost att stå sig på.

Hamnade på en matmarknad när jag promenerat över London Bridge, på väg till Tate Modern. Blev kvar i en dryg timme för brittiska ostron, pork pies och massor av smakprov av skotska korvar, mina skotska gener från Clan Colquhoun ger sig nog tillkänna. Smakade en fantastisk torkad och sedan mycket lättrökt blodkorv som bara smällde i käften! 

Korvmakaren berättade att korven hade tillverkningsanor från medeltiden alltså ungefär samtidigt som min anfader (absolut inte i rakt nedstigande led, men ändå) Wolter Colquhoun son till Sir Alexander Colquhoun kom till Sverige som officerare. Ärver man smakminne genom generationer i historien så var i så fall den här blodkorven ett bevis därpå.