Jag gillar sådana här uppmärksamheter när det ges till människor som strävsamt och hela sina liv tydliggjort våra basala behov och nyttan med musik, teater och konst. Konstarter som alltid hamnar i skymundan till förmån för annat.
Heder åt lilla Sollentunapartiet som förstår sammanhang.
Nu var det tid att ge svar på tal. Christina Frohm och hennes back up och följeslagare Bengt Pernholm samlade till en stund i Oxstallet på Edsvik.
Det blev en djupdykning i ett av Bellmans kanske viktigaste dramatiska verk. I modern tid bara framfört en gång och då av radioteatern, "Mantalsskrivningen i Rotebro".
Så har vi alltså ett lokalt spel, aldrig framfört i kommunen vilket självfallet borde ske. Mantalsskrivningen har varit upp hos politiken, men i sista stund backats bort...tyvärr.
Oxstallet söndag |
Musik blev det också inte förvånansvärt. Mantalsskrivningen är som en musical med mängder av både sånger och instrumentalmusik.
Inledningsvis var det något helt annat dock, en polska av en gammal klockare, Johan Olof Löfvén i Sollentuna kyrka som tog sig före att skriva folkligt och inte helt okomplicerat, men väldigt vackert.
Hjärtautmärkelsen så. Jo har man vigt sitt liv åt att inte bara förmedla folklig musik som riksspelman (utmärkt med hederstiteln redan som 18-åring) utan också som spelfröken i Sollentuna musikskola under hela sitt yrkesverksamma liv då är man värd ett hjärta. Spelar liksom ingen roll om eleverna inte senare i livet ägnar sig åt musik eller ens åt några konstnärligheter alls. Med sig i bagaget har de ändå fått en överbyggnad av väsentlighet, något de aldrig glömmer.
Så i eftersnacket kom vi in på fortsättningen. Och den mina vänner ska vi återkomma till vad det lider. Kan bli något stort som sätter Sollentuna på kartan även inom kultursfären.