måndag 30 januari 2023

Oxbringa 2.0 - i alla fall gott med kladdris, grönsaker och nam prig bun

Körde en bit rimmad oxbringa i min sousvid, 60 grader 24 timmar. Pressade i ett dygn kallt och så möra tunna skivor. Bollar av kladdris Kao niew och nam prig bun att doppa i. Bra kombo.

Berit Wahlgren på Östra Station - nu i Fokus


Jag brukar inte kokettera med uppdrag som jag har om det inte handlar om böcker jag skriver. Sedan något år tillbaka skriver jag om mat ur olika vinklar i tidningen Fokus. Ibland också reportage som nu senast om Berit Wahlgren på Östra Station som jag korat till Sveriges Husmanskostdrottning nummer ett.

 

Smör på riktigt

 


Jag kommer att tänka på vad Astrid Lindgren skrev i ett brev till sina föräldrar när hon satt uppe i Stockholm och nyss hade fått ett paket med bröd och smör från gården hemma i Vimmerby. Hon skriver om den stora njutningen att bre hemkärnat smör på en skiva bröd hemifrån. Alltså det är stort.

Sent i förrgår kväll slank vi inom Cajsa Karlssons gårdsbutik för att handla glass och yoghurt. Kunde inte motstå ett litet paket hemkärnat smör som låg där prydligt inslaget, inte heller en påse närodlad potatis.

I morse bredde jag rikligt av smöret på ett tunnbröd, rullade ihop och åt till morgonkaffet. Stor njutning med smör på riktigt.

måndag 23 januari 2023

Cajsa Karlssons mjölk - säg det! Det räcker!!!

Hon blev med Jersey där borta vid Antuna gård och nu har hon öppnat en liten Gårdsbutik jämte det egna lilla mejeriet och säljer litervis med härligt fet (6-7%) jerseymjölk i egna flaskor eller i tvåliterskannor.

Cajsa Karlsson gör exakt det som kan få en lycklig. När jag öppnade dörren till kylen i den lilla gårdsbutiken blev jag nästan tårögd för det här är exakt det jag längtat efter att ha nära - riktig kvalitetsmjölk, grädde, yoghurt, smör och fil. Dessutom små portionsformar med hemgjord glass, bland annat smaksatt med gårdens äpplen.

I andra skåpet ser jag kött från hennes Black Angus och lammkött som är hennes huvudnäring på Antuna.

På ett bord bredvid gårdens höns och ankägg kompletterat med ägg från en gård i Vallentuna.

Nu blir det semlor med varm jerseymjölk och det är plats för oss att känna oss bortskämda med ett gårdsmejer med Jerseymjölk så nära. Hit reser nämligen folk långt för att komma över en flaska.









torsdag 12 januari 2023

Stekt ris med Färlakorv från Delins och nam prig pau - tänk att det funkar.


Vilket möte. Färilakorv från Delins i Färila (säljs sex ton i veckan enligt uppgift), schalottenlök, vårlök, vitlök, torkad rostad chili, fisksås, ägg, bacon från Björks, fisksås och en skvätt soja.

Fried rice, Kao pad - engelska och thai för stekt ris. En resträtt hos mig, stapelföda i Sydostasien. Väldigt gott. Och stekt risrätten går att variera i det oändliga och serveras som en festrätt med stora räkor eller med bläckfisk som huvudingrediens jämte riset. Att ta Falukorv eller som här Färilakorv är både fräckt och gott

Äts med fördel som på bilden och som vi åt det igår kväll med en matsked Nam prig pau.

måndag 9 januari 2023

När röror blir rörande goda


Guckor eller röror eller vad det nu kallas - jag har en favorit, eller snarare ett par tre om nu Skagenröra räknas till en gucka.  

Jag gör en hummus på mina gröna egenodlade capuchinerärtor. Kokar opch mixar med salt och inte allt för gräs(l)ig olivolja. Njutbart på en brödskiva både till kvälls och till frukostering. Gjorde röran idag som en liten förrätt till middagen som bestod av hemsyltat fläsk, skånsk senap och rotmos.



En annan fäbless jag har är som bekant det sydostasiatiska köket och visst bygger det på olika röror, fermenterade konstigheter och rara örter. En av de skönaste är Nam prig pau för den har nästan allt av smak, lite omtumlande med ganska så mild chili och syrlig tamarind som balanseras med häftiga mängder palmsocker som i sin tur balanseras av jättemycket schalottenlök och vitlök. 

Sältan kommer från en halv deciliter fisksås - fatta vilket djup det blir genom allt detta. OCH - som med den betydligt mildare grönaärtpurén stryker jag också gärna den på en bit surdegsbröd, inte till frukost men som en liten förrätt. Annars perfekt till pla kapung (fisk i burk eg, makrill) och ris. Eller kanske man skulle kunna säga att Nam Prig Pau liksom lyfter det allra mesta (ska Pröva den till söndagsstek).

Lite krånglig att laga men gör så här: 

Ta 100 gram spansk chili (för att göra det enkelt, ska vara större, de där breda glansiga mörka torkade som jag glömt vad de heter och som det är svårt att få tag i) "Bena ur" och skär i centimeterbitar. Skala och skär 200 gram schalottenlök i bitar och ta 20 klyftor vitlök (oskalade). Släng det här i en form klädd med folie och kör det hetaste som går under grillelementet. Ska ta lite färg men håll koll. Ruska om så värmen tillagar alla ingredienserna. Plocka ur vitlöksklyftorna så fort de svalnat något. Allt övrigt läggs i mixer med kniv. Pressa vitlöken ur skalen och låt dessa gå med. 

Mät upp en dryg halv deciliter tamarindpasta och torkade räkor och häll ner i mixern. Sist ska 80 gram mortlat palmsocker läggas i - kolla vilken röra det blir. Späd med neutral olja, några matskedar och en halv dl fisksås. Kör sedan så att det ryker med vilket menas till en någorlunda slät gucka.  

Ta en slickepott och för över allt i en kastrull. Tillsätt lite mer olja om det behövs och koka på medelvärme tio minuter och under ständig omröring. 

Jisses det blir lön för möda. 

Häll på konservburk med ring, tillslut och låt svalna. Förvaras i kylen och tas fram vid behov - vilket kommer att bli nästan jämt.


Fläsket brinner - inte riktigt, det kokta fläsket hinner inte bli stekt



Alltså, gillar du inte fläsk så sluta läs här för veckorna efter att vi varit på landet så blir det mycket fläsk på menyn. Delins ICA och chark i Färila har nämligen det bästa rimmade fläsket (den här gången lite svagt i saltningen tycker jag dock). Björks Chark i Färila har den absolut bästa blodpuddingen i världen (!) för att inte tala om deras syltade fläsk.

Den här gången tog jag mig före att sylta eget och med rikliga mängder svartpeppar. Genväg fick det bli. Tyckte inte att jag haft tid med att lägga färskkokt fläsk i saltlake fler dagar så jag körde på en bit av Delins rimmade istället. Fick gå sex timmar i min sousvide på 70 grader och så lade jag fläskbiten under press (marmormorteln med kanonkulan för senap i) över natten. Och det blev utmärkt. Tunna skivor med senap på utvalt knäckebröd, oj vilken frukostmacka, förmiddagsfikamacka och eftermiddagsfikamacka, tror jag tog den som en nattmacka också och ändå har jag över för en rotmosmiddag i vardagsveckan som kommer.


Köpte en rejäl bit av Delins världsmästarblodpudding (bilden överst) som har allt, sötma, syra, kryddighet och en alldeles fantastisk konsistens, dvs bara smälter i munnen. Stekte lite fläskskivor till och eftersom lingonen ligger kvar i frysen på landet så tog jag sommarens röda vinbär och sockrade lätt och rårörde. Blev utmärkt till blodpuddingen, förvånande bra kombo!

Så har vi det där md kokt potatis, stekta skivor av Delins Färilakorv som de säljer sex ton i veckan av. Okej, kompletterade med några skivor fläsk också bara för att "fälakorven" får så fantastisk smak när den stekt i fläskflott. Bönorna med ordentlig smak av ättika och sirap. Där får man inte fega ur, det ska "spritta" i munnen!


En snabb nudelsoppa blev det också till lunch med massor av grönkål och kokt rimmat fläsk.


Hann med en riktig nudelsoppebas också, het av chili och mängder av vitlök och rejält med fläsk. Alltså fläskbuljong är såååå underskattat

lördag 7 januari 2023

Röda Lacket - väcker nostalgi


Jag gick i Mah-Jong kostym. Hade en orange och en mörkblå. Pipskägg och polisonger. Och jag snusade Röda Lacket.

Hade jag Mah-Jongkostym under de många åren på Prinsen. Eller var det när vi brukade gå på Fröet på Jakobsgatan? Jag vet vilka jag umgåtts med under olika perioder, men när perioderna inföll är som en kökkenmödding i huvet. Borde jag ha skrivit dagbok? Vad skulle de som kommer efter haft för nytta av dessa annat än att glädjas över alla tokiga upptåg, all fylle, alla felsteg, alla konstiga ligg ( ja ja, men tiden var så och utan egentlig betydelse) alla projekt som inte blev något av. En och annan framgång!


Vet i alla fall att tiden för Mah-Jongkostymen inföll med den tiden då jag bytte från Ettan Ljunglöf till Röda Lacket efter att ha försökt snusa en vämjelig blandning som hette Skoal. (1 dosa, tror tom att jag kastade innehållet efter några priser)

Köpte en dosa Röda Lacket vid nyår där den låg i snusskåpet hos Delins i Färila. Länge sedan jag tagit lössnus. Dyrt som fan! När det begav sig kostade dosan 50 öre eller kanske upp mot en krona. (Vansinnet med skatt på snus).

Varför det blev Röda Lacket sådär alldeles i början av 70-talet? Det var ju ett snus som föddes i Norrköping betydligt tidigare än jag själv, inregistrerat 1897, men Norrköpings snusfabrik startades redan 1753. Kanske började snusa Röda Lacket av samma anledning som jag fortfarande idag håller på IFK Norrköping i fotboll trots att jag är föga intresserad.

När jag började köra taxi för att klara radhus och barn och få fläsk till middag och gröt till frukost kunde jag inte snusa löst längre. Hade då snusat lös ettan sedan mitten av 70-talet* och senare också hemgjort snus. Gick över till små tussar som inte alls hade samma svindlande effekt som lössnuset varför jag behövde fyra kuddar åt gången. Började med generalpåsar men gick över till Knox så småningom.

Märkligt hur man vänjer sig. När jag satte in en rejäl prilla Röda Lacket vid nyår var det som att stoppa in modellera under läppen som efter bara en halvtimme började lösas upp till en kletig massa och salivutsöndring. Var det verkligen så förr? Förmodligen! Samtidigt som prisen satt där började den lilla tidsresa jag reflekterar över nu.

*Alltså började snusa som 13-åring var fast direkt (vansinne!, måste skriva så) och då var det ettan ur oval snusburk av vaxat papper - senare också kvartskilosförpackningar i blått vaxat paket. Kommer ihåg att i tamburen till Tennstopet fanns en liten box med lössnus som bjöds efter maten!

onsdag 4 januari 2023

August har det där lilla extra när det kommer till smak och servering



Han är säker i handlaget och han vet exakt vilka smaker som funkar, dessutom gör han snygga uppläggningar, skitsnygga - han är femton år och visst finns det en dröm att bli professionell matlagare så småningom.

Vi får väl se, gymnasium i höst, men där väljer han själv.

Igår var det pizzatajm här uppe i torpet som vi är bortskämda med att kunna elda i en vedspis. Det är ett jäkla eldande och rakande med glöd och brand i den stora Skoglund & Olsonspisen från Gävle sväljer en hel del ved, något vi har gott om. I ugnen har vi några rediga täljstenar och ovanpå dessa en pizzasten som är Augusts egen privata.

Han tyckte bakningen kommit lite för hastigt på, hade helst velat kalljäsa länge. Nu blev det bestämt för pizza när vi var i butiken vid lunch.

Jäkla njutning med fyra olika pizzor som fick delas på tre varefter de togs ur vedugnen.