söndag 3 februari 2019

Största operaupplevelsen. Poulencs Karmelitsystrarna


-->


Oj Oj Oj, nästan tre timmar stor operaupplevelse, kanske den största på alla år med opera. (jag lekte länge med drömmen att själv sjunga opera).

Under mina år med konst läste jag tidigt Apollinaire och Cocteau och kände då en stark intellektuell dragning till den surrealistiska gestaltningen. Kände trovärdigheten i Francis Poulencs tonspråk och  även vidare hans senare böjelse för mystiken i Gudsupplevelsen. Hos många som tog steget över till den sidan, den religiösa, förvandlades gestaltandet till inget, till hålighet och tomhet. Hos Poulenc växte det och breddades.

Det var det vi upplevde i eftermiddags vid nypremiären av Karmelitsystrarna, om klosterkvinnornas traumatiska förföljelse under franska revolutionen och deras giljotinvandring. Dessa stackars djupt troende och självisolerade ofarliga vars tro bara var riktad in i det egnas innersta väsen och med ständig bön för andra.

För första gången någonsin har musiken och scengestaltningen drabbat mig så hårt att tårarna bara rann. Sådan rörelse över ett fullkomligt artisteri har jag aldrig till förr har upplevt.
Stockholmsoperan just nu. 
Gå och se den!