Jag hörde någonstans att kålrot ibland används istället för omogen papaya till den thailändska salladen "Somtam". Det blir en fast, syrlig, nästan pepprig somtam.
Därför sådde jag tidigt i våras kålrötter i ett av landen.
De har idag vuxit sig till mindre handbollsstorlek, men ser fortfarande juvenila ut för att inte tala om smaken.
För Dig som vill laga en kålrotssomtam, som alltså upplevs lite lyxigare till och med av de mest traditionsbundna thailändare (som Rodjana) finns receptet i den räcka av inlägg jag skrivit om denna hetsande sköna sallad och som vi brukar gå upp sent om natten när alla andra sover och mortla till för att avnjuta i dubbelsängen i sänglampors sken.
Tryck HÄR och byt ut mängden riven papaya mot riven kålrot istället.
Botaniserar jag i kålrotens historia så vet väl de flesta att den kallas för "swede" på engelska efter "Swedish turnip" alltså "svensk palsternacka eller rova". Alltså vi har en gröda som upplevs som helsvensk utomlands? Så är det faktiskt! Det här är en nordisk växt, uppkommen som en korsning mellan rovan och kålen.
När den här rovan/kålroten/swede började den av någon outgrundlig eller självklar anledning kallas för "chou de Siam". Hur fan det hör ihop, vet jag inte, men misstanken finns ju när jag bevittnar mötet mellan Isaansalladen somtam och den svenska rovan. När jag äter den är jag villig att kalla den för "chou de Siam" likt fransmännen gjorde innan de förvandskade till "chou-fleur" eller ännu värre "rutabaga" som är amerikanarnas benämning på kålrot och som de hämtat hem från Västergötland, så det så. På latin rassica napus !
