måndag 22 januari 2018

Nattvandring II


Fortfarande kallt. Lite drygt bara för att få sova lite längre om morgonen. Nattkissning med Assar.
Han går så lugnt vid min sida och vi pratar, eller snarare är det jag som pratar, långa haranger om dagen, om stunden, om allvaret och följt av att han är en duktig hund.
Samma runda som sist. Det är släckt i de flesta fönster, det är vardag. I helgkvällsfönstret med den raglande mamman är det glömt att släcka, inget barn vaket, ballongerna är borta, festen är över, ingen rörelse.
I radhusen som börjar på B och slutar på F lyser det i dess inre. Och på baksidan stora adventsstjärnor fortfarande, ett i vardera två fönster på övervåningen, gigantiska och i alla B till F.
I lördags stod det män i varje kök och lagade mat. På vardagar är det kvinnor. Om sommaren grillar alla män ute på den lilla plattsatta tomtbiten mot gatan, alla har grillen på samma plats, det har arkitekten bestämt.
Nu tänds ett fönster högst upp, någon springer in och sedan ut. Snart släcks alla de inre lamporna, radhuset B till F somnar inifrån och ut.
Kastar snöboll åt Assar, han älskar det.
En rivstart från en bil längre upp på gatan. Hörde hårda ord straxt innan. Ilsken bildörr, ilsken rivstart i snöhalkan. Ser skymten av en kvinna i nattkläder i ytterdörren. Hon säger inget, hon är tyst. Bilen försvinner, dörren till det stora vackra huset stängs tyst. Något hade hänt, något argt.

-->
Assar – ska vi gå hem nu?

Nattvandring


Gårförbi och det är sent, nästan ny dag, på gränsen. Men det är helgdagsafton så det lördagslyser i vart fönster så gott som. Liv till beskådan. Akvarieutsatthet.
En flicka sitter i en blond soffa på nedre botten, blott tio, kanske tolv. Det är ballonger i taket och hängande i kulörta band. Snön knarrar under fötterna, det är sju minus. Drar huvan på anoraken tydligare kring huvudet.
Mamman till flickan har en flaska i handen, ren sprit. Jag ser henne, hon ser inte mig. Stannar för hunden att kissa och nosa. Väntar, hon raglar, dottern har stora förvillade ögon, ledsnad i hela kroppen. Hennes kalas som mamman tagit över när alla gått och gjort till en anledning att dricka sprit. Nu dansar hon i slarviga kläder inför ledsna tolvårsögon.

-->
Tänk vad man får vara med om.