måndag 10 oktober 2022

Bullens med pulvermos efter fantastisk middag i lördags där viktiga ord blandades med goda delikatesser


Hemma hos oss äter vi, vilket kanske framgår, aldrig skräpmat. Men igår fick det bli så efter önskemål som lydde "Varför har vi aldrig pulvermos hemma?".

Det fick bli undantaget som bekräftar regeln. Efter att ha varit bortbjudna i helgen på en middag som låg så nära våra hjärtan man kan komma, torkad fasanbröst, lättrökta gåsbröst, krispig sallad med Rybsolja och små fantastiska rotsaksbakelser. Allt detta i tillägg till fantastisk miljö och lika fantastiska människor med stort värdskap och där ord får sjunka in och allt som sägs känns betydelsefullt.

Så, till middag igår fick det bli efter önskemål.  Bullens pilsnerkorv, bara ljummad och potatismos från pulver, senap och ketchup.

Vi fortsätter vår skräpmatsvecka, från igår, men uppgraderat ikväll med hamburgare på kött från närbelägna Bögs gård, hemgjort röra av vår egen råstekta brockoli, palmkål och vitlök. Köttet mellan nybakt bröd på levande surdeg och stenmalt vete från TeVe-kvarn i Järvsö.

Ikväll körrep med Stockholm Concort inför Sacred Concert den 19 november. Känns ganska bra det här!

Överraskande och makalöst bra utställning av Urban Jöréns bilder

Såg det där för flera veckor sedan att min gode vän Urban Jörén skulle ha utställningen på Länsmansgården Österåker. Vernissage igår och vi stegade in.

Jag blev alldeles paff och omtumlad. Det som mötte mig var inte alls det jag väntat mig, eller, jo, jag väntade mig att bli omtumlad - har ju sett ganska mycket av Urbans bilder tidigare, men alltså, det här var något alldeles speciellt. En otrolig skärpa i kompositionerna, rytmiska, där linjerna skapar djup och rörelser, en slags dimensionernas dans. Och apropå dans, modellerna, tidigare dansare från Cullbergbaletten, Daniel Sjökvist och Agnieszka Sjökvist Diugoszewska. 

Men det är inte bara det komplext formella som är så imponerande utan också människan i förhållande till jorden, tillvaron, mikroplasten som säkert redan pulserar i våra kroppar. Konsten att göra det förfulade vackert och ändå med en bevarad mörk berättelse. Usch (!) sådan motsats, sådan spänning, sådant djup och så jävla vackert!