Kryptiskt inte sant?
Jag packar upp det senaste från Haupt Lakrits. Hittar Svenskjävlar, den där balken med salt och salmiakskräm som man tvekar inför - tar sats, lider en smula och sedan bara njuter. Helvete - omtumlande saltlakrits.
Nu finns den i en annan form,inte så hätsk kanske, men inte sämre för det. Haupt har samarbetat med Lakrits i Sverige AB och hittat en svindlande god pralin. Svenskjävlar med kolakräm, grädde och salmiakspulver, Njutning så fort man stoppar den i munnen och där stannar den länge, flera timmar och sedan tar minnet av smaken vid och håller ett dygn - långt bak i munhålan och med minnesvirvlar upp i olfaktoriska centret.
Öppnar en osmakad viol - sältan först, bara lite lätt, sedan choklad - nu anar jag violen mer utvecklad än jag minns den från barnfomens violpastillet och den tilltar och så den småsega lakritesen. ytterligare ett genialiskt smakdrag som väcker minnen men som samtidigt är något helt nytt att lägga i smakpalettens minnesbank.
Det är snö därute, säkert en halvmeter, några drivor ruttna, ishalka på gångvägen upp till dass. Hugger med mig några "no name" förtäckta honungskaramelliserade mandlar med choklad, rålakrits och saltlakritspulver och så en kopp vedspiskokt kaffe - hett - fyra minus ute. Sitter på bron och njuter. Pralinen är en lysande kombo av olika texturer och en rad enskilda smaker som tillhopa är rent rafflande gott. Som med svenskjävlar är kaffet en helt oöverträffad kombo.
Jag är med min i övrigt kontrollerade åldersdiabetes ingen "gottegris", det här är så långt man kan komma från godis - det är fan ta mig gastronomi!
