Gunnar Göransson, här tillsammans med en annan stor svensk matprofil, Christina Möller tidigare chef för COOPs provkök, hedersdoktor i Uppsala och idag flitigt anlitad föreläsare.
Det jag vetat om några veckor nu blev officiellt för en stund sedan.
Landets kanske skarpaste matjournalist, Gunnar Göransson, redaktör på "Restaurangvärlden", lägger av och vi förstår att han tackade ja till ett avgångserbjudande istället för att sitta kvar på ett jobb som blivit tämligen oinspirerande.
Tidningen har genomgått stora förändringar sedan Gunnar Göranssons parhäst Sven-Olof Rudenäs slutade som chefredaktör och en ny oprövad chef kom i hans ställe efter att Gunnar Göransson inträtt som tillförordnad några månader.
Restaurangvärlden, som var ett viktigt organ för Sveriges kockar, storhushåll och mindre "syltor", (på den tiden tidningen hette Restaurang och Storhushåll) monterades plötsligt ned, blev packad och mallad så att den inte längre gick att känna igen och började inledas med harmlösa ledare som mer beskriver väder och (hund)-vardag än är pådrivande i frågor som gäller restauration.
Göransson har en vass penna och är inte alls vän av den slags snuttifiering som blir resultatet när tidningar mallas för hårt i syfte att göra dem lönsamma. I hans reportage och intervjuer känner man doften av nystekt potatis, eller strömming, köttet från en rôtisseur, smaken av en riktigt kokt fond eller en nystekt vaktel. När hans utrymme inskränktes försvann den känslan, den fick inte plats.
Jag frågade honom vad han ska göra istället och han skrattade och sa på sin breda västmanländska: "Jag får väl bli konsult".
Det är klart att det är med blandade känslor som han lämnar den tidning som varit det trivsamma "bekymret" sedan starten. Samtidigt måtte det vara en befrielse inkapslad också. Att kanske hitta ett forum där hans värdefulla kunskap uppskattas och tas tillvara.
För några veckor sedan var jag med och utdelade Låt Måltiden Blommas Diplom till Gunnar Göransson.
I motiveringen stod det så här:
Gunnar Göransson får Låt Måltiden Blommas diplom för djuplodande matkunskap kombinerad med berättarglädje och förståelse för vardagen i köket.
Med redaktörskapet för tidningen Restaurangvärlden har han haft en plattform att utanför sina tjänsteuppdrag verka i en anda för att synliggöra både stora och små matlagare.
Han har varit initiativtagare och genomförare av några av landets mest kända måltids och matevenemang.
Gunnar är ”Kungen av Kungsan” under Matfestivalen ”Smaka på Stockholm” där han tillbakadragen regerat i Kockteatern.
Han är idékläckare till massor av tävlingar som riktat strålkastare mot såväl äldre genier i köket som noviser vid spisen. ”Årets Nationalrätt” för de trygga, erfarna, kända, där den svenska matmångfalden försvaras och ”Årets kockelev” för dem som precis slutat sin gymnasieutbildning och ska ta steget in i de professionella köken.
”Kockarnas Kock” ”rattas” av Göransson med samma rättvisa och analys som när han själv utser månadens mästerkock i den egna tidningen.
Själv erhöll Gunnar Göransson för några år sedan välförtjänt Tore Wretmans medalj för ”Berömvärda insatser och engagemang för svensk matkultur”.
Han sitter i ledningen för Werners Vänner som han var med om att bilda 1989 då tidningen firade tio år. Föreningen delar ut ”Årets Werner”.
Genom sin högst personliga vänskap med Hovtraktören Werner Vögeli var denne fram till sin död en självklar utdelare av statyetten vid storslagna sammankomster på Operakällaren.
En annan viktigt utmärkelse som bär Gunnar Göranssons signatur uppmärksammar alla de matlagare som varje dag står i köken från tidig morgon för att förbereda och presentera miljontals lunchtallrikar; ”Årets Företagsrestaurang”.
Det är med stolthet stor glädje och självklarhet som Föreningen Låt Måltiden Blomma överlämnar sitt diplom till journalisten Gunnar Göransson för att under lång tid, med intellekt, klokhet och kunnighet ha främjat och uppmärksammat sidor inom den svenska gastronomin i fest såväl som i den vardagliga matlagningen.
Vad säger man till sist?
Välkommen i frilansgänget!
måndag 17 december 2007
Amaryllis
De kommer kanske att se lite trötta ut till jul även om torghandlaren på Hötorget garanterade att de skull hålla. Hemma har jag inte haft tid att ta hand om dem än utan de åkte ner i en kruka iskallt vatten och ställdes vid balkongdörren där det drar betänkligt i syfte att stilla deras blomlust.
Tänkte göra något med dem i fönstret, upp och ned kanske, vi får se. Under mina funderingstid brukar Rodjana komma på något och så vips har dt blivit "nåt snyggt". Jag är bättre på blommorna i landet vilket påminner mig att både spade och grep ligger framme och förmodligen fryst fast vid det här laget och att jag inte fick undan bladverket från mina stora kardonger och kronärtsskockor, att grillen står oskyddad för väder och vind - men att det inte gör något för att den var så billig i alla fall och att den ska ersättas med en murad á la James Oliver i vår, om jag nu får sätta igång ett så opass stort bygge för styrelsen.
Se - sådan blir man när man fått trädgård. Nu är det snart dags att så nästa säsongs skockor och kardonger och med spänning se de sytrådstunna groddarna spränga jorden. Det är lite lustigt att just dessa har så mycket bladmassa när frosten kommer att man inte orkar skyffla undan den utan den får ligga kvar som ett eget skydd med halm för att klara att komma tillbaka.
Kardon ger en väldig bladmassa.
Det var den 11 mars i år jag sådde skockor och kardon, alldeles för sent enligt min mening. Ska så betydligt tidigare i år och se till att de hinner sätta pålrot i hinkar in nan utplantering den 8 juni.
Resultatet blir det här, fantastiska skockor, betydligt sötare, mjällare och godare än de importerade och tacka för det, långsamt vuxna, lite småplågade av kyla, väta, stark sol och vind här i det mellansvenska vädret.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)